Hatet och våldet som dödade fem av Fogel-familljens medlemmar fanns innan den judiska staten kom till.
Av Danny Ayalon, vice utrikesminister
Morden som nyligen skedde på fem familjemedlemmar i Itamar chockade israelerna. En terrorist bröt sig in i familjen Fogels hem och knivskar och halshögg de två föräldrarna Udi och Ruth och deras barn Yoav, 11 år, Elad, 4 år och skar nästan av halsen på Hadas som bara var tre månader gammal.
Man har sedan dess inte hört mycket från det internationella samfundet. Många av de nationer som är vana att fördöma byggandet av lägenheter bakom Gröna linjen förblev tysta och nämnde inget om dessa sadistiska mord. De få internationella korrespondenter som skrev om massakern placerade det i samband med det pågående bosättningsbyggandet och Israels s k ”ockupation.”
Oavsett vilken åsikt man har om vilket folk som har större rätt till Judéen och Samarien eller Västbanken så är det en historisk felaktig förvrängning att påstå att det är ”ockupationen” som skapar denna typ av våld. Om detta mantra vore sant så måste det vara så att det innan ”ockupationen ” inte fanns något våld. Historien visar att det inte är så.
1929 skedde en brutal attack i Hebron, det judiska samhället – som funnits sedan årtusenden, långt innan islam skapades och den arabiska erövringen och den påföljande ockupationen av området . Judarna som hade levt fridfullt med sina muslimska grannar anfölls under en blodig raid, inspirerat av den palestinska muftin Amin al-Husseini, som senare blev känd som Hitlers följeslagare under Förintelsens folkmord. Under två dagar, höggs och slogs judar till döds. Judiska barn halshöggs och man skar upp magarna på judiska kvinnor. Kroppslemmar höggs av på de döda liksom på dem som överlevt.
Den brittiska höge kommissionären för Palestina, John Chancellor skrev kort därpå till sin son ” jag tror inte att det i historien finns många värre händelser under de senaste århundradena”.
Detta och andra liknande pogromer hände, inte bara före ”ockupationen” av Judéen och Samarien men t o m två årtionden före Staten Israels tillkomst.
Från 1948 till 1967 occuperades Judéen och Samarien illegalt av Jordanien som kallade området för Västbanken, i relation till Östbanken av det jordanska kungadömet bakom Jordanfloden. Inte en israel tilläts i detta område men ändå åtnjöt inte civila israeler en enda fridfull dag utan fick uthärda brutala attacker från Västbanken .
Ytterligare bevis mot mantrat att Ockupationen skapar våld märks i palestinska källor. Ta tex Hamas stadgar som inte omnämner ockupation eller bosättningar. Vad det däremot innehåller är uppmaningar att totalt förstöra varje mm av Israel. Där står t ex ”Israel kommer att existera och kommer att existera tills islam utplånat det precis såsom det utplånat andra före”. Stadgarna går ännu längre och längtar till den dagen kommer när det inte längre kommer att finnas några judar kvar i världen.
Under tiden noterar President Mahmoud Abbas som leder PLO, i organisationens stadgar att ”denna organisation utövar ingen regional suveränitet över Västbanken” medan man fortfarande kallar det för en ”befrielse av hemlandet”. Detta skrevs 1964, tre år innan Israel erövrade Västbanken under Sexdagarskriget.
Det är en självkalrhet att säga att våldet och terrorn som israeler upplever har ett litet samband med ”ockupation” eller bosättningar. Denna myt har ingen historisk förankring men är lätt att ta till sig för de som inte har så stor förståelse för konflikten.
Dessa oförstående gör bara vår konflikt svårare att lösa. Massakern som nyligen skedde i Itamar visade på den Palestinska Myndighetens pågående uppvigling till våld genom media, i moskéer och utbildningssystem. Just nu behöver de grundläggande parametrarna för fredsprocessen en genomgång. Om vårt mål är att nå en fredlig lösning så är enbart ett slut på ”ockupationen” långt från en garanti för detta vilket historien redan har visat.
Det internationella samfundet har även i det förgångna lovat Israel att om Israel bara drog sig tillbaka från Gaza och Libanon så skulle freden blomma och våldet upphöra. I båda dessa fall har detta visat sig vara fel och miljoner israeler har utsatts för ett ökat antal attacker från dessa områden sedan de utrymts.
Detta är inte om ”ockupation” eller territorium; det är om en meningsfull samexistens. Bara när den ursprungliga ideologiska orsaken av konflikten löses kan israeler och palestiner göra de nödvändiga smärtsamma uppoffringarna för fred.
Orginal texten är skriven av Danny Ayalon, vice utrikesminister, och översatt av Israels ambassad. För att läsa texten på engelska så kan ni klicka på länken nedan:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar