Igår lättade den första båten i Freedom Flotilla 2 ankar i Korsika med siktet ställt mot Gaza. I Grekland gör sig den svenska kontingenten, kallad Ship to Gaza Sweden, redo för avfärd. Eftersom ägarna till det största fartyget i flottiljen, Mavi Marmara, drog sig ur för ett par veckor sedan är det oklart exakt hur många svenskar som kommer att kunna delta. Ett annat skepp, det USA-registrerade Audacity of Hope (uppkallat efter Barack Obamas bok med samma namn), har försökts stoppas av den israeliska organisationen Shurat HaDin och har därför ännu inte fått klartecken för avresa av grekiska myndigheter, vilket ytterligare har ställt till det för svenskarna.

Hela idén med att försöka bryta den israeliska blockaden av Gaza har sin grund i ett antal fundamentala vanföreställningar. Låt oss titta närmare på två av dem.

1. ”Det råder en humanitär kris i Gaza.” Fel. FN och Röda Korset har förklarat att det inte råder någon humanitär kris i Gaza. Varje vecka forslas tiotusentals ton livsmedel, mediciner och bränsle in i Gaza via Israel. Israel förser dessutom Gaza med en stor del av områdets el- och vattenbehov. Israel har vidare erbjudit Freedom Flotilla 2 att ankra i en israelisk hamn och överföra sin hjälpförsändning via de etablerade gränsövergångarna.

2. ”Israels blockad av Gaza är ett brott mot folkrätten.” Fel. För det första kan inte Israel försätta Gaza i blockad eftersom Egypten kontrollerar en del av gränsen (som öppnades den 25 maj). För det andra är Israels kontroll av Gazas territorialvatten reglerat i Osloavtalet. För det tredje inledde Israel blockaden av sin gräns till Gaza efter terroristorganisationen Hamas våldsamma maktövertagande i juni 2007, som varken har erkänts av FN, EU eller USA. Hamas mål är att förinta Israel. Israels insisterande att i möjligaste mån kontrollera allt inflöde av gods till Gaza syftar till att förhindra Hamas militära upprustning, vilket Israel har all rätt att göra: Israel och Hamas befinner sig i krig med varandra. Det finns ingen punkt i folkrätten som kräver att ett land öppnar sin gräns i krigstid eller tillåter ett fritt flöde av varor in i fiendekontrollerat territorium.

Vanföreställningarna slutar dock inte här. På Ship to Gaza Swedens hemsida uppmanas man att skriva under ett upprop ”för Gazas folk.” Författarna till uppropet lyckas med konststycket att beskriva situationen i Gaza utan att en enda gång nämna att territoriet styrs av Hamas, som har stämplats som en terroristorganisation av EU och USA. Uppropet innehåller inte ett enda ord om kriget mellan Hamas och Fatah i juni 2007 och Hamas påföljande maktövertagande, som utlöste det israeliska beslutet att blockera sin gräns. Inte ett ord om de närmare tio tusen granater och raketer som avfyrats mot Israel från Gaza sedan 2002. Inte ett ord om att minst en miljon israeliska medborgare bor inom räckhåll för denna terror. I Ship to Gaza Swedens upprop är Israel helt enkelt en skurkstat som skoningslöst plågar Gazas folk helt utan anledning.

Människor som anammar denna förvrängda verklighetsbild lyssnar naturligtvis inte på rationella argument. Fakta biter inte på dem. Den intellektuella hedern är helt frånvarande från deras argument. Att kalla dem för antisemiter är att ge dem lite för mycket heder: de är liksom för dumma för att förstå att de är överkvalificerade. De tillhör en kategori som vårt språk ännu inte förmår beskriva, en västerländsk avart som kombinerar en pinsam självbetydenhet med falsk ödmjukhet och bråddjup okunnighet. Den logiska kollapsen som präglar deras argumentation är ett resultat av en vidare moralisk kollaps, vilket gör att de framgångsrikt lyckas fortsätta inbilla sig att de kämpar för frihet och rättvisa och ballonger till alla barnen i Gaza trots att det politiska ledarskapet i hela den civiliserade världen har uppmanat dem att lägga ner jippot och de enda som fortsätter att heja på är folkmordspretendenterna i Gaza och Iran.

Paul Widen, Jerusalem

Mina egna ord och tankar:

Ni kan läsa senaste nytt om ship to gaza på denna blogg. Personligen så tycker jag det är lika fel nu som det var första gången de försökte ta sig till Gaza. Men tyvärr så lärde de sig ingenting från förra försöket.

Varje vecka så släpps över 10 000 ton produkter in i Gaza, det råder ingen brist på medeciner, mat och andra produkter. Så varför skicka några båtar med aktivister? det vore enklare om de tog till sig fakta och information, för att på så sätt förstå att de inte hjälper palestinierna genom att försöka ta sig till Gaza.

Det finns mycket bevis som visar hur tidigare fartyg försökt smuggla in vapen till Gaza, självklart så betyder det inte att alla fartyg har samma planer, men de som försöker ta sig till Gaza borde förstå varför Israel måste vara försiktiga.

Det råder ingen brist på mat, medeciner och andra produkter i Gaza. Vill ni föra in varor och annat så är ni välkomna att göra det landsvägen, efter att IDF kontrollerat lasten. Besök gärna Västbanken och se hur bra palestinierna har det, det byggs nya hus och affärer , nya bilar och lyckliga människor vandrar runt på gator och torg. Jag har varit där och mina egna ögon såg detta.

Peter, Stockholm

Israelisk militärstrategi för dumbommar

En lektor i statsvetenskap vid Bar-Ilanuniversitetet, Jonathan Rynold, gav nyligen ett föredrag i Jerusalem om hur 1949-års stilleståndlinjer (som ofta missvisande kallas ”1967-års linjer/gränser”) har påverkat Israels militärstrategi. Den senaste tiden har alltmer fokus kommit att läggas på dessa linjer. Det palestinska ledarskapet har vid upprepade tillfällen krävt ”en israelisk reträtt till 1967-års gränser” för att ens återuppta fredsförhandlingarna med Israel. Det israeliska ledarskapet har i sin tur betonat att dessa linjer är ”oförsvarbara”. En baskurs torde alltså vara på sin plats för att sprida lite ljus över ämnet.

Jonathan Rynold forskning har fokus på israelisk policy och strategi. Han konstaterar att merparten av Israels befolkning alltid har levt längs med kusten där avståndet mellan Västbanken och strandkanten bara är mellan 14 och 24 kilometer. ”Israels säkerhetsstrategi mellan 1949 och 1967 grundade sig därför på preemptivt handlande,” fortsätter han. ”Det vill säga, du kan inte tillåta fienden att attackera dig först, eftersom du inte har något geografiskt, strategiskt djup. När du är färdig med mobiliseringen av dina trupper kommer landet att vara avskuret på mitten. Israels säkerhetsdoktrin föreskrev därför att om det sker en uppmarsch av arabiska trupper i Jordanien, betraktas det som casus belli (krigsförklaring) och Israel måste då attackera.”

1949-års linjer betraktades alltså som oförsvarbara i bemärkelsen att man inte kan stå längs med dessa gränser och försvara landet. ”Det enda sättet att försvara landet var genom preemptiv attack. Du måste attackera först, för om du inte gör det är det slut med dig,” understryker han. ”Man kan se hur Israel gjorde detta under 50-talet och fram till och med Sexdagarskriget. Efter 1967 och fram tills idag har Israel haft en annorlunda säkerhetsdoktrin, eftersom man nu har ett visst strategiskt djup.”

Israels reträtt från södra Libanon 2000 och från Gaza 2005 resulterade i båda fallen i att islamistiska terroristorganisationer började använda dessa områden för att avfyra raketer mot Israel. Om Israel skulle dra sig tillbaka från hela Västbanken har man stor anledning att befara att detta även skulle ske där. Jonathan Rynold konstaterar därför att Israels främsta motivation till att bibehålla kontrollen över Jordandalen är att förhindra importen av raketer från Jordanien, samt att förhindra att en arabisk armé använder territoriet som ett uppmarschområde och i ett framtida krig klipper av Israel på mitten. ”Det Israel säger är alltså följande: "Titta på det som håller på att hända i regionen och hur instabil den är. Titta på det faktum att Gaza strys av Hamas. Kom ihåg att hur mycket det nuvarande palestinska ledarskapet än är att föredra som motpart i fredsförhandlingar, så kvarstår ändå faktum att om inte IDF hade bekämpat Hamas på Västbanken och utan USA:s och EU:s ekonomiska bistånd, skulle det palestinska ledarskapet kollapsa inom loppet av några veckor. "

”En israelisk reträtt från gränsen mellan Västbanken och Jordanien vore helt enkelt omdömeslös,” sammanfattar Jonathan Rynold. ”Det finns en massa andra saker som Israel kan göra: att dra sig tillbaka från vissa bosättningar är ett alternativ; Israel stöder bildandet av en palestinsk stat; ett byggstopp på bosättningarna är de facto i kraft. Alla dessa territoriella frågor är inte centrala. Det centrala för Israels del är säkerhetsfrågan och det som händer i regionen, och detta fordrar en långvarig israelisk närvaro i jordandalen för att förhindra att det uppstår ett existentiellt hot mot Staten Israel.”

När Israels premiärminister Binyamin Netanyahu under sitt senaste besök i Washington kallade 1949-års stilleståndslinjer för ”oförsvarbara” reagerade Sveriges utrikesminister Carl Bildts genom att säga att ”det enda möjliga försvaret är fred.” Detta platta försök att skapa en slogan av sin egen okunnighet hade nästan varit roligt om personen i fråga inte hade haft makt att faktiskt påverka Sveriges och EU:s hållning gentemot Israel. Binyamin Netanyahus position i denna fråga är identisk med alla tidigare israeliska regeringar och har försvarats av alla amerikanska presidenter från Lyndon B. Johnson till George W. Bush. Det är en position som grundar sig på 63 år av obestridlig historisk verklighet. Det är inte för intet som 1949-års stilleståndslinjer kallas för ”Auschwitzgränserna” i Israel. När Carl Bildt väljer att avfärda Israels mest grundläggande säkerhetsanspråk med en billig slogan börjar man faktisk hoppas att karln är så okunnig som han verkar. Alternativet är att han är normalbegåvad och hyser en djup illvilja mot Staten Israel.

Paul Widen, Jerusalem

Mina egna ord och tankar:

Jag har tidigare skickat mail till utrikesminister Carl Bildt där jag utryckt mina tankar om hans agerande och kommentarer i israel/palestina konflikten. Har också fått intrycket att han inte är påläst och kunnig i detta ämne.

Mina övriga kommentarer i ämnet, går att läsa i mitt tidigare inlägg om utropandet av en palestinsk stat i september. Hoppas att det förblir lungt, det sker attacker mot israel nästan dagligen, men som mina vänner brukar säga så är de vana vid dessa attacker.

När jag besökte israel 2009 så skulle jag cykla runt Genesarets sjö vid Tiberias, tyvärr så fick jag avbryta turen då det blev fel på cykeln. Anledningen till att jag berättar detta är att när cykeln gick sönder så besökte jag en kibbutz i närheten, och där berättade vakten om bland annat sexdagars kriget och hur viktigt det är att israel har kontroll över golanhöjden. Så det som Paul Widen  skriver är ingen nyhet för mig, men eftersom inte media skriver om detta så väljer jag att publicera hans inlägg för att fler ska förstå. Förstå är enklare om man har fakta och säkra källor, därför väljer jag ofta att publicera nyheter skrivna av Paul Widen.

Peter, Stockholm