Den absoluta merparten av deltagarna i Freedom Flotilla 2 kastade som bekant in handduken för nästan två veckor sedan efter en utdragen donquijotisk kamp mot grekisk byråkrati, misstänkta israeliska sabotörer och ett internationellt samfund som saknade sympati för flottiljens metoder. En liten grupp aktivister lyckades dock hålla modet uppe och kringgick till slut de grekiska myndigheterna genom att uppge att de hade för avsikt att segla till Egypten. Så skedde också, och fartyget, den franska jakten Dignité, ankrade i egyptiska Port Said igår. Imorse lade man ut för fortsatt färd mot Gaza. Efter knappt två timmar kontaktades båten av den israeliska flottan, som informerade kaptenen att Gaza (i enlighet med internationell lag) är satt i havsblockad av Israel. Kaptenen ombads att ändra kurs till den israeliska hamnstaden Ashdod, där all eventuell humanitär hjälp ombord på båten skulle skickas till Gaza via de etablerade gränsövergångarna. Ett annat alternativ som gavs var att återvända till Egypten, som också har en etablerad gränsövergång till Gaza. Aktivisterna på Dignité vägrade dock, vilket fick som följd att den israeliska flottan bordade båten. Allt ska ha gått lugnt till och båten eskorterades sedan till Ashdod, där de 16 aktivisterna fick välja mellan omedelbar utvisning eller häktning i väntan på domstolsförhör.
En av aktivisterna på Dignité var den svenske medborgaren Dror Feiler, som kandiderade för Vänsterpartiet i valet 2010. I sin personvalskampanj lånade han ett citat av Samuel Beckett: ”Ever tried? Ever failed? Try again, fail again, fail better”. Och Dror Felier har verkligen lyckats förlora igen, men det är tveksamt om hans förlust i år var bättre än förra årets Freedom Flotilla-debakel. Visserligen lyckades han tillskansa sig en plats på Freedom Flotilla 2:s enda kvarvarande skuta efter att resten av aktivisterna på den svenskdominerade båten Juliano gav upp och reste tillbaka till Sverige, men Dignités ”humanitära hjälp” bestod inte av byggnadsmaterial och mediciner, utan av självgoda aktivister och saliverande journalister.
En poäng görs ofta av att Dror Feiler föddes i Israel, i en judisk familj. Varje banalt litet utspel som han gör ges därför utrymme i media, som är barnsligt överförtjust i denna goda jude som hatar Israel: ”Till och med israelerna motsätter sig Israels våldsamma politik!” Vi minns till exempel Feilers installationskonstverk Snövit och sanningens vansinne på Historiska Muséet vintern 2004, vars tendentiösa budskap (”det är så himla synd om palestinierna att det är okej att de spränger sig själva i bitar på överfulla israeliska restauranger”) överskuggade installationens konstnärliga undermålighet och bristande logik. Intellektuell slapphet ska inte blandas ihop med postmodern konst, men om konstnären är en självhatande jude…? Låt gå.
När dylika judar kommer på tal i Israel är det inte ovanligt att höra någon citera en vers från profeten Jesaja: ”…dina förstörare och dina härjare draga bort från dig” (Jes. 49:17). Ingen förklaring ges, men alla närvarande nickar allvarligt innan man byter ämne. I sitt sammanhang tycks versen betyda just det som översättningen föreslår, men ordagrant kan orden förstås som ”dina förstörare och dina härjare utgår från dig själv.”
Paul Widen, Jerusalem
Mina egna ord och tankar:
Som jag redan skrivit så var Ship to Gaza lika fel nu som det var fel första försöket, och det kommer även vara lika fel om det blir en del tre och fyra. Den 18 september så reser jag tillbaka till Israel, dock väljer jag flyget.
Efter varje besök i Israel så gillar jag landet och folket lika mycket som första gången jag var där. Självklart möter man israeler som inte är nöjda, men som happy index visar så är Israeler ett glatt folk.
En väldigt vacker syn är när man besöker Israel under shabbat, man blir så glad när man ser barnfamiljer, umgdomar, singlar, par och äldre njuta av ledigheten. De är inte rädda och de ser avslappnade och glada ut, och det gör mig glad.
Peter, stockholm
tisdag 19 juli 2011
tisdag 12 juli 2011
Ny gränstvist med Libanon
Israels regering utstakade igår den norra havsgräns inom vilken Israel har exklusiva ekonomiska rättigheter. Beslutet togs efter att Libanon vänt sig till FN med kartor där Libanons ekonomiska zon omfattar delar av det område där enorma naturgastillgångar nyligen upptäcktes av israeliska energibolag. ”Området som vi pratar om gränsar till Libanon och Cypern i norr,” sa Israels premiärminister Binyamin Netanyahu under gårdagens regeringssammanträde. ”Den gräns som Libanon framlagt i FN är avsevärt längre söderut än den linje som Israel föreslår. Den strider också mot linjen som vi kommit överens om med Cypern och, vilket i mina ögon är ännu mer talande, den strider mot den linje som Libanon själv kom överens om med Cypern 2007.”
Israel och Libanon har som bekant inga diplomatiska förbindelser och all kontakt mellan länderna är därför indirekt, via olika FN-ombud eller andra länders diplomater. Att ha direktkontakt med Israel vore att implicit erkänna Israels legitimitet, vilket man vägrar att göra. Landgränsen mellan de båda länderna är därför utstakad av FN. Israel och det internationella samfundet erkänner denna gräns, medan Libanon, uppbackad av Arabförbundet, fortfarande gör anspråk på ett 22 kvadratkilometer stort område på Golanhöjderna kallat Shebaa-gårdarna. Detta anspråk gör det möjligt för terroristorganisationen Hizballa att fortsätta hävda att Israel ockuperar libanesiskt territorium, vilket är Hizballas själva existensberättigande. Det råder därför formellt krig mellan länderna, men raketbeskjutning från Libanon mot Israel har bara skett vid enstaka tillfällen sedan den Andra libanonkriget sommaren 2006.
Havsgränsen har till skillnad från landgränsen inte varit så relevant förrän nu. Internationella maritima lagar är väldigt tydliga, vilket förklarar varför Israel och Libanon tidigare inte har behövt förhandla direkt med varandra: det räckte att varje land var för sig nådde överenskommelser med Cypern. Dessa separata överenskommelser implicerade en gräns också mellan Israel och Libanon, trots att en formell överenskommelse mellan länderna aldrig förelåg.
Situationen förändrades naturligtvis när naturgastillgångar värderade många miljarder dollar upptäcktes under havsbottnen söder om den implicerade havsgränsen. Libanon har därför för första gången skickat detaljerade kartor på sina anspråk till FN. I Israel, där man i över tio år har begärt sådana kartor för att en gång för alla klara upp alla gränstvister med Libanon och nå ett fredsfördrag, höjer man därför nu på ögonbrynen. Om Libanon nu plötsligt begär att FN ska avgöra var havsgränsen går menar Israel att hela gränsen mellan de båda länderna avgörs samtidigt, inte bara havsgränsen utan också landgränsen.
Ett rimligt krav, kan tyckas, men Libanon har inget intresse av fred med Israel. Israels vice premiärminister Moshe Ya’alon sa igår i en intervju i arméradion att terroristorganisationen Hizballa och dess ekonomiska uppbackare Iran förmodligen ligger bakom Libanons nya havsanspråk, med syfte att skapa en ny ursäkt för kampen mot Israel. Libanons anspråk på Shebaa-gårdarna är en (påhittad) principiell anledning till det fortsatta kriget mot Israel, och som en konsekvens av denna princip har många tusen människor dödats (merparten civila) sedan Israels reträtt från södra Libanon i maj 2000. Libanons anspråk på naturgastillgångarna i Medelhavet är lika fabricerat som anspråket på Shebaa-gårdarna, men nu står inte bara en princip på spel, utan miljarder dollar i naturgasintäckter. Med tanke på hur många civila libaneser som Hizballa visat sig villig att offra för en påhittad princip har man all anledning att frukta för hur långt terroristorganisationen är villig att gå när det nu inte bara är fråga om en princip, utan pengar.
Paul Widen, Jerusalem
Mina egna ord och tankar:
Varför kan man inte bara leva sida vid sida som vänner, som grannar? Israel får kämpa för sitt land och sina invånare varje dag. Nu när man funnit naturgas så kommer många nya arbeten att skapas, både araber och judar kommer tjäna på detta. Alla israeler kommer att få det bättre.
Peter, Stockholm
Israel och Libanon har som bekant inga diplomatiska förbindelser och all kontakt mellan länderna är därför indirekt, via olika FN-ombud eller andra länders diplomater. Att ha direktkontakt med Israel vore att implicit erkänna Israels legitimitet, vilket man vägrar att göra. Landgränsen mellan de båda länderna är därför utstakad av FN. Israel och det internationella samfundet erkänner denna gräns, medan Libanon, uppbackad av Arabförbundet, fortfarande gör anspråk på ett 22 kvadratkilometer stort område på Golanhöjderna kallat Shebaa-gårdarna. Detta anspråk gör det möjligt för terroristorganisationen Hizballa att fortsätta hävda att Israel ockuperar libanesiskt territorium, vilket är Hizballas själva existensberättigande. Det råder därför formellt krig mellan länderna, men raketbeskjutning från Libanon mot Israel har bara skett vid enstaka tillfällen sedan den Andra libanonkriget sommaren 2006.
Havsgränsen har till skillnad från landgränsen inte varit så relevant förrän nu. Internationella maritima lagar är väldigt tydliga, vilket förklarar varför Israel och Libanon tidigare inte har behövt förhandla direkt med varandra: det räckte att varje land var för sig nådde överenskommelser med Cypern. Dessa separata överenskommelser implicerade en gräns också mellan Israel och Libanon, trots att en formell överenskommelse mellan länderna aldrig förelåg.
Situationen förändrades naturligtvis när naturgastillgångar värderade många miljarder dollar upptäcktes under havsbottnen söder om den implicerade havsgränsen. Libanon har därför för första gången skickat detaljerade kartor på sina anspråk till FN. I Israel, där man i över tio år har begärt sådana kartor för att en gång för alla klara upp alla gränstvister med Libanon och nå ett fredsfördrag, höjer man därför nu på ögonbrynen. Om Libanon nu plötsligt begär att FN ska avgöra var havsgränsen går menar Israel att hela gränsen mellan de båda länderna avgörs samtidigt, inte bara havsgränsen utan också landgränsen.
Ett rimligt krav, kan tyckas, men Libanon har inget intresse av fred med Israel. Israels vice premiärminister Moshe Ya’alon sa igår i en intervju i arméradion att terroristorganisationen Hizballa och dess ekonomiska uppbackare Iran förmodligen ligger bakom Libanons nya havsanspråk, med syfte att skapa en ny ursäkt för kampen mot Israel. Libanons anspråk på Shebaa-gårdarna är en (påhittad) principiell anledning till det fortsatta kriget mot Israel, och som en konsekvens av denna princip har många tusen människor dödats (merparten civila) sedan Israels reträtt från södra Libanon i maj 2000. Libanons anspråk på naturgastillgångarna i Medelhavet är lika fabricerat som anspråket på Shebaa-gårdarna, men nu står inte bara en princip på spel, utan miljarder dollar i naturgasintäckter. Med tanke på hur många civila libaneser som Hizballa visat sig villig att offra för en påhittad princip har man all anledning att frukta för hur långt terroristorganisationen är villig att gå när det nu inte bara är fråga om en princip, utan pengar.
Paul Widen, Jerusalem
Mina egna ord och tankar:
Varför kan man inte bara leva sida vid sida som vänner, som grannar? Israel får kämpa för sitt land och sina invånare varje dag. Nu när man funnit naturgas så kommer många nya arbeten att skapas, både araber och judar kommer tjäna på detta. Alla israeler kommer att få det bättre.
Peter, Stockholm
PA uppkallar också denna sommar läger för ungdomar och barn efter terrorister.
Palestinian Media Watch rapporterar om hur de palestinska myndigheterna fortfarande i TV- program framställer israeliska städer som palestinska. Israeli cities Jaffa, Safed, Tiberias,
and Haifa are in "my country Palestine"
on PA TV for children
The Palestinian Authority continues to present a world to its children in which Israel does not exist, and all of Israel is part of "Palestine." As Palestinian Media Watch has documented, the PA also uses cultural events, including song and dance, to promote non-recognition of Israel and Israel's right to exist. The following are two recent examples of PA teaching its people to see a world in which Israel does not exist.
De palestinska myndigheterna uppkallar också denna sommar läger för ungdomar och barn efter terrorister. Palestinian college class and Fatah summer camp group named after terrorist Mughrabi who led killing of 37 in bus hijacking
A Palestinian summer camp for children and a girl’s college in the West Bank have continued the Palestinian Authority policy of presenting terrorist Dalal Mughrabi as a role model for children. Mughrabi in 1978 led the most lethal terror attack in Israel’s history, in which 37 civilians were killed, 12 of them children.
Daniel Brunell, Karleby/Finland
Mina egna ord och tankar:
Tyvärr så har vi hört detta förut, hur man i barnprogram sprider hat och lögner, istället för att visa barnprogram om hur israeler och palestinier kan leva tillsammans så väljer man att ljuga och på så vis växer barnen upp med en felaktig bild. Man har också kunnat se och hört hur hatet sprids i moskeer världen över. När jag har besökt synagogan i stockholm så har man istället pratat om palestinier och muslimer på ett positivt sätt, inga vinklade berättelser, inga lögner utan man har pratat om dem på ett positivt sätt, utan hat.
Barnprogram i Israel är som barnprogram här, där barnen lär sig saker (fakta och inga lögner). För om israeler och palestinier ska leva i en långvarig fred med varandra så är det dagens barn som kommer att leva sida vid sida, som grannar, utan våld och lögner. Hur kan det bli verklighet om PA fortsätter att visa hat och lögner, om de fortsätter att döpa vägar, torg och sommarläger efter självmordsbombare?
Peter, Stockholm
and Haifa are in "my country Palestine"
on PA TV for children
The Palestinian Authority continues to present a world to its children in which Israel does not exist, and all of Israel is part of "Palestine." As Palestinian Media Watch has documented, the PA also uses cultural events, including song and dance, to promote non-recognition of Israel and Israel's right to exist. The following are two recent examples of PA teaching its people to see a world in which Israel does not exist.
De palestinska myndigheterna uppkallar också denna sommar läger för ungdomar och barn efter terrorister. Palestinian college class and Fatah summer camp group named after terrorist Mughrabi who led killing of 37 in bus hijacking
A Palestinian summer camp for children and a girl’s college in the West Bank have continued the Palestinian Authority policy of presenting terrorist Dalal Mughrabi as a role model for children. Mughrabi in 1978 led the most lethal terror attack in Israel’s history, in which 37 civilians were killed, 12 of them children.
Daniel Brunell, Karleby/Finland
Mina egna ord och tankar:
Tyvärr så har vi hört detta förut, hur man i barnprogram sprider hat och lögner, istället för att visa barnprogram om hur israeler och palestinier kan leva tillsammans så väljer man att ljuga och på så vis växer barnen upp med en felaktig bild. Man har också kunnat se och hört hur hatet sprids i moskeer världen över. När jag har besökt synagogan i stockholm så har man istället pratat om palestinier och muslimer på ett positivt sätt, inga vinklade berättelser, inga lögner utan man har pratat om dem på ett positivt sätt, utan hat.
Barnprogram i Israel är som barnprogram här, där barnen lär sig saker (fakta och inga lögner). För om israeler och palestinier ska leva i en långvarig fred med varandra så är det dagens barn som kommer att leva sida vid sida, som grannar, utan våld och lögner. Hur kan det bli verklighet om PA fortsätter att visa hat och lögner, om de fortsätter att döpa vägar, torg och sommarläger efter självmordsbombare?
Peter, Stockholm
torsdag 7 juli 2011
När det inte gick att ta sig till Gaza via vattnet, så försöker en del ta sig till Gaza och västbanken via flyg
Samtidigt som Freedom Flotilla 2 fortsätter sina ansträngningar att ta sig till Gaza till havs rapporteras det att hundratals aktivister planerar att ta sig till ”Palestina” via Ben Gurion-flygplatsen nu ikväll och under morgondagen. Över ett dussin organisationer på den extrema vänsterkanten står bakom denna ‘luftflottilj’, kallad ”Välkommen till Palestina”, däribland International Solidarity Movement, Palestinian Right to Return Coalition och Free Palestine Movement. Aktivisternas plan är att ”konfrontera israeliska myndigheter på flygplatsen genom att offentligt förkunna deras avsikt att nå de områden som administreras av den Palestinska myndigheten,” uppger the Meir Amit Intelligence and Terrorism Information Center. ”Planen kan komma att övergå i en protest med krav att få utöva den så kallade ‘rätten att återvända’.”
Organisationerna som ligger bakom luftflottiljen uppger att aktivisterna efter ankomst planerar en mängd solidaritetsaktiviteter tillsammans med palestinier på Västbanken och israeliska araber i Israel. Demonstrationer planeras bland annat i Ramallah den 9 juli, i Betlehem den 10 juli, i Negev och Lod den 13 juli och i Jerusalem den 14 och 15 juli.
På Ben Gurion-flygplatsen är läget därför mycket spänt. Hundratals poliser har mobiliserats. Myndigheterna har förklarat att alla provokatörer kommer att utvisas direkt, men har också beordrat polisen att vara återhållsam. Säkerhetskällor har klargjort att man inte förväntar sig några terrorister ombord på flygplanen, bara vänsteraktivister. Så länge aktivisterna inte bryter mot lagen eller försöker störa ordningen på flygplatsen kommer de heller inte att omhändertas eller utvisas. Det är trots allt inte olagligt att resa till Israel med avsikt att besöka palestinier på Västbanken.
Risken finns naturligtvis att en eventuell våg av israelfientliga aktivister kommer att kunna ställa till med en hel del oreda på flygplatsen. Nervösa och hårdhänta poliser kan då förväntas överreagera och Israel kommer att förlora ännu mer anseende i omvärldens ögon. Det är inte helt orimligt att anta att detta också är organisatörernas syfte: de vill få sitt irrationella hat mot Israel bekräftat genom att regissera en provokation som världens nyhetskonsumenter sedan varsamt leds igenom steg för steg. Bilder på blåslagna ”solidaritetsaktivister” som utvisats från Israel kommer sedan att väga tyngre i världsopinionen än alla israeliska försök till förklaringar, alla försvarstal och alla juridiska faktum. Den genomsnittliga nyhetskonsumenten kommer att förknippa Israel med brutalt övervåld och därmed kommer organisatörerna bakom luftflottiljen att ha säkrat aktionens främsta syfte. Mönstret känns igen från resten av palestinavänsterns aktiviteter: Det palestinska folkets väl och ve är bara en förevändning för kampanjen mot Israel, inte orsaken till den.
Det bör nämnas att alla uppgifter om luftflottiljen är ytterst preliminära. Organisatörerna har naturligtvis ett intresse av att överdriva antalet aktivister som deltar, och israeliska myndigheter och medier har gjort sitt för att piska upp en hysterisk stämning som inte står i proportion till hotet som jippot faktiskt utgör. Man tycks dessutom ha glömt att de omfattande naksa-demonstrationerna i början av juni i princip uteblev, trots organisatörernas löften om tiotusentals, till och med hundratusentals deltagare över hela arabvärlden. Några hundra personer bussades av Assad-regimen till gränsen mellan Israel och Syrien, och detta först efter att de hade fått betalt av regimen för att demonstrera. Resten av arabvärlden var i stort sett likgiltig, så när som på några killar i adidasbyxor som kastade sten utanför Ramallah. IDF skingrade tumultet med lite tårgas och sedan var allt som vanligt igen. Det återstår därför att se hur många aktivister som har valt att investera tusentals kronor i flygbiljetter flera månader i förväg, med begränsade koordinationsmöjligheter med andra aktivister och med risk för omedelbar utvisning när de väl har landat. Det verkar föga troligt att hundratals människor skulle välja att betala för något som tiotusentals människor valde att inte delta i ens när det var gratis. Å andra sidan är palestinavänstern inte direkt känd för att vara rationell, så vi kanske blir överraskade.
Paul Widen, Jerusalem
Mina egna ord och tankar:
Palestinierna lider ingen brist på medeciner och mat, Gaza är inte som ett stort flyktingläger, gränsen mellan Gaza och Egypten är öppen, tusentals med palestinier får sjukvård i Israel varje år, ja, listan kan göras hur lång som hellst... ändå envisas aktivisterna med att protestera och provesera mot något som är överdrivet, och många gånger helt felaktigt.
När skall dessa människor lära sig, självklart så får de visa sitt stöd för det palestinska folket och självklart får de föra in mat och annat SOM FÖRST UNDERSÖKS AV IDF. Men varför provesera och försöka visa en bild av Israel och isralerna som är felaktig?
Peter, Stockholm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)