Under de sena eftermiddagstimmarna den 27 april landade en politisk nyhetsbomb i Jerusalem. Den var avfyrad från Kairo och innehöll nyheten att den Palestinska Myndigheten (PA) och Hamas ingått ett avtal som kan komma att avsluta den fyra år gamla splittringen mellan dem.
Avtalet var ett principavtal utarbetat mellan de två parterna under den Egyptiska armens underrättelseorganisations aktiva ledning. Det formella avtalet kommer att undertecknas av de ledande representanterna för PA och Hamas vid en ceremoni i Kairo den närmaste tiden.
Parterna har enbart offentliggjort att man enats i samtliga frågor i vilka man varit oense, samt upprättande av en interims regering under de närmaste dagarna (efter det slutgiltiga undertecknandet av avtalet ?AF?) samt att ett val till det palestinska parlamentet och till president ämbetet skall hållas om ett år. Vidare har man enats om att ömsesidigt frige samtliga politiska fångar som fängslats av de respektive parterna.
Om avtalet verkligen undertecknas av Mahmoud Abbas (Abu Mazen) för PA och Khaled Mashaal för Hamas så innebär detta att vi har en helt ny situation i Mellanöstern samt att det stora administrativa och politiska interna problemet som stod i vägen för palestinierna - splittringen mellan PA-Fatach och Hamas - att med eller utan FNs hjälp utropa den palestinska staten är undanröjt.
Från israelisk synpunkt innebär avtalet en helt ny situation men innan man vet vad man enats om i avtalet så är det svårt att definiera denna nya situation frånsett att den komplicerar situationen, lindrigt sagt.
En representant för Fatach meddelade under kvällen att avtalet på intet sätt påverkade Fatachs kontroll på Västbanken och Hamas ställning i Gazaremsan.
Israels premiärminister, Benjamin (Bibi) Natanyahu gick i ett skarpt uttalande mot avtalet med påpekandet att Abu Mazen hade att välja på att sluta fred med Israel eller Hamas. Han, Abu Mazen, kunde inte sluta fred med båda då Hamas förnekade Israels rätt att överhuvudtaget existera. I stället för detta i och för sig sakligt sanna uttalande hade det varit mycket mer diplomatiskt av honom att undvika kommentarer med förevändningen att man ännu inte publicerat avtalets innehåll. Detta speciellt då yttrandet kan uppfattas av den nuvarande Egyptiska statsledningen som förhandlat fram avtalet som en ren förolämpning.
Vita huset-talesmannen sade att man försöker få mer information om vad överenskommelsen går ut på. Han underströk dock att Hamas är ”en terroristorganisation” och att alla framtida palestinska regeringar ”måste erkänna Israels rätt att existera”
Arieh Fürth, Israel
torsdag 28 april 2011
måndag 18 april 2011
Nyhetssammanfattning innan Pesach
Igår förmiddags offentliggjordes namnen på två unga palestinier som misstänks för morden på fem personer i samma familj natten mellan den 11 och 12 mars. Hakim Maazan Niyad Awad, 17 år, och Amjad Muhammad Fawzi Awad, 19 år kunde gripas tack vare DNA-spår som lämnats på gärningsplatsen. De båda misstänkta har erkänt dådet, men ska inte ha uttryckt någon ånger. Namnen på ytterligare fem personer misstänkta för medhjälp och skyddande av brottsling offentliggjordes samtidigt. Flera av de misstänkta har kopplingar till terroristorganisationen PFLP.
Senare på eftermiddagen avled Daniel Viflic, 16 år gammal, som skadades svårt den 8 april när hans skolbuss träffades av en pansarbrytande missil. Gazabaserade terroristers raketbeskjutning av södra Israel har fortsatt, trots Hamas försök att få till stånd en vapenvila. I fredags slog två Katyusha-raketer ner i Ashdod. Inga människor kom till skada.
Ikväll infaller Pesach, den judiska påsken. I Bibeln står det att varje familj ska föra ett lamm till prästen, som ska slakta det och sedan stänka dess blod på altaret framför uppenbarelsetältet (sedermera Templet). Lammet ska sedan rostas över öppen eld och ätas innan midnatt. Denna ritual har dock inte utförts på närmare 2000 år, eftersom judarna fördrevs från Jerusalem efter Templets förstörelse år 70 enligt vår tideräkning. Några hundra år senare byggdes en muslimsk helgedom på den plats där Templet hade stått. I princip skulle dock denna ritual kunna utföras idag, trots att det inte finns ett Tempel, eftersom det sedan 1967 egentligen inte föreligger några juridiska hinder. Vissa praktiska hinder kvarstår (att bygga ett altare och sy prästernas kläder), men de är helt överkomliga. Varje år inför Pesach ansluter sig därför fler och fler människor till kravet att judar än en gång ska få gå upp på Tempelberget och utföra denna för dem så centrala ritual. Israels gränspolis, som har ansvaret för säkerheten på Tempelberget, menar sig dock inte kunna garantera säkerheten på platsen. Det anses allmänt att en dylik judisk grillfest på Tempelberget skulle utlösa ett tredje världskrig.
Ikväll kommer därför judiska familjer att samlas och fira påskmåltiden i sina hem, som sker i åminnelse av uttåget från Egypten och istället för offrandet av påskalammet på Tempelberget. Det kan vara värt att reflektera över denna kontrast, kontrasten mellan det som anses vara en vacker och meningsfull judisk ritual (påskmåltiden i hemmet), och den subversiva potential som faktiskt är sublimerad i ritualen (offrandet av påskalammet på Tempelberget).
Idag skulle för övrigt Dick Haas a fyllt 71 år. Hans judiska födelsedag var den 10 dagen i månaden nisan, som inföll i torsdags. Dick tyckte om att påpeka, med glimten i ögat, att denna dag, den 10 i månaden nisan, var den dag då man enligt Bibeln ska utse påskalammet.
Paul Widen, Jerusalem
Mina egna ord och tankar:
Först och främst så vill jag skriva några ord om en person som varit väldigt viktig, i arbetet att visa en mer rättvis bild av Israel. Dick skrev alltid ärliga nyheter, och ärlighet är väldigt viktigt, för att visa en rättvis bild av Israel och folket som bor där.
Det är också bra att de skyldiga till det brutala mordet på fem personer av en familj som bodde i en bosättning har gripits, som Paul skrev ovan (Hakim Maazan Niyad Awad, 17 år, och Amjad Muhammad Fawzi Awad, 19 år) så var de två unga. Det är väldigt svårt att förstå hur de båda killarna kunde göra något så fruktansvärt.
Tankarna finns hos anhöriga till Daniel Viflic, 16 år gammal, som skadades svårt den 8 april när hans skolbuss träffades av en pansarbrytande missil, som nu har avlidit av skadorna.
Man blir både arg och ledsen över att se hur militanta grupper fortsätter sina attacker mot civila israeler, medans Israel riktar sina attacker mot militanta grupper och mål.
Avslutningsvis så vill jag önska alla en trevlig Pesach, hoppas att ni alla får en trevlig Påsk.
Peter, Stockholm
torsdag 14 april 2011
Idag träffade jag en vän som också har bokat en resa till Israel
Idag så träffade jag min vän David. Han har också bokat en resa till Israel, nästan samma datum, så idag så träffades vi och planerade lite inför resan.
Vi pratade om att åka till Tiberias, Nazareth och Tel Aviv. Det är väldigt vackert att cykla runt Tiberias sjö, det finns mycket att se, så om det inte är för varmt så kanske vi hyr cykel och tar oss runt sjön.
Nazareth är ingen vacker stad, men det finns ett par saker att se, så det är absolut värt ett besök.
Tel Aviv är en vacker spännande storstad som har mycket att erbjuda. Förutom stränderna som hamnar i den övre delen av listan över världens vackraste och bästa stränder så finns ett stort utbud av restauranger, kafeer, pubar, museum, affärer samt mycket mycket mer.
Jag tänkte också passa på att träffa några vänner i Tel Aviv, har berättat att man kommer, och grabbarna och tjejerna från Israeli-T.com frågade om jag inte ville komma förbi dem, och självklart så vill man det.
Vet någon var man finner "fast forward" knappen, så att man kan spola fram tiden till den 20 maj, och därefter trycka in "slow motion" knappen så att man får stanna länge i landet jag älskar, väldigt länge...
Peter, Stockholm
onsdag 13 april 2011
I den femte Moseboken kan man läsa berättelsen om "Det osyrade brödets högtid". Ta i akt månaden Abib och fira Herrens, din Guds, påskhögtid.
Ta i akt månaden Abib och fira Herrens, din Guds, påskhögtid. Ty i månaden Abib förde Herren, din Gud, dig ut ur Egypten om natten. Du skall då slakta ett påskoffer åt Herren, din Gud, av småboskap och fäkreatur, på den plats som Herren utväljer till boning åt sitt namn. Du skall inte äta något syrat till det. I sju dagar skall du äta osyrat bröd till det, betryckets bröd. Ty med hast måste du dra ut ur Egyptens land. I alla dina livsdagar må du därför komma ihåg den dag då du drog ut ur Egyptens land. I sju dagar må man inte se någon surdeg hos dig, i hela ditt land. Och av det som du slaktar på aftonen den första dagen skall inget kött lämnas kvar över natten till morgonen.
Du får inte slakta påskoffret inom vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, vill ge dig, utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, och där skall du slakta påskoffret på aftonen, när solen går ned, den tid på dagen, då du drog ut ur Egypten. Och du skall koka det och äta det på den plats som Herren, din Gud, utväljer. Sedan må du på morgonen vända tillbaka och gå hem till dina hyddor. I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen är Herrens, din Guds, högtidsförsamling. Då skall du inte utföra något arbete.
Du får inte slakta påskoffret inom vilken som helst av de städer som Herren, din Gud, vill ge dig, utan du skall gå till den plats som Herren, din Gud, utväljer till boning åt sitt namn, och där skall du slakta påskoffret på aftonen, när solen går ned, den tid på dagen, då du drog ut ur Egypten. Och du skall koka det och äta det på den plats som Herren, din Gud, utväljer. Sedan må du på morgonen vända tillbaka och gå hem till dina hyddor. I sex dagar skall du äta osyrat bröd, och på sjunde dagen är Herrens, din Guds, högtidsförsamling. Då skall du inte utföra något arbete.
Denna resa kommer att bli en av de bästa resorna, det känner jag på mig
Denna resa kommer att bli en av de bästa resorna, det känner jag på mig. Det kan aldrig bli bättre än första resan för snart 15 år sedan, då mina ögon öppnades och man fick lära känna folket och landet man bara läste om i media. Jag är så tacksam över att jag reste till Israel för snart 15 år sedan, det har förändrat mitt liv.
När man läser AB eller andra mediers rapportering från landet man älskar så gör det ont inom mig, inget land är perfekt, men alla länder förtjänar rättvis rapportering. Varje gång någon frågar mig om Israel, det kan vara allt ifrån nattklubbar till historiska och bibliska frågor, så blir jag varm och glad över att få kunna berätta för dem.
Det är också glädjande att fler och fler blir nyfikna på landet och vill resa dit. Har ni frågor om säkerhetsläget, turism, fakta och andra frågor så kan ni alltid kontakta mig (kontakt@israel4u.se eller info@israel4u.se). Besök Israel4u.se, där finner ni mängder med vackra bilder samt information om Israel och judendomen, vi arrangerar även resor till Israel.
Peter, Stockholm
fredag 8 april 2011
Mördande rasism
Berättelsen om Juliano Mer-Khanis liv och död personifierar kanske mer än någon annan Mellanösternkonflikten.
Mer-Khanis mördades i början på veckan utanför den teater han år 2006 byggde i flyktinglägret Jenin på Västbanken. Ordet flyktingläger blir min första utgångspunkt.
Vad ser man för sitt inre öga när man säger flyktingläger? Tält, svält, flyktingar i en fientlig omgivning, människor som tvingats lämna sina hem.
Det här är foton från flyktinglägret Jenin, som ligger intill staden Jenin, Västbankens tredje största arabiska stad: http://blogg.aftonbladet.se/idiotsakert/2011/04/mordande-rasism
Jenins flyktingläger ser inte ut som ett läger, utan snarare som en fattig stad. Det är ett flyktingläger, för det har den palestinska ledningen bestämt och världen accepterar detta som resonabelt. Flyktingarna i lägret har inte flytt dit, de allra flesta är födda där och de får inte flytta därifrån, t.ex. till den angränsande staden Jenin. I Jenins flyktingläger bor det permanenta flyktingar, vars barn och barnbarn i alla efterkommande led ska fortsätta att vara osjälvständiga och beroende flyktingar, i enlighet med FN organet UNRWA:s mandat. Jenins flyktingläger är dessutom bara ett av många liknande på Västbanken och runt hela regionen . I mina ögon är detta rasism. Det är OK att aktivt skapa ett flyktingproblem, så länge offren är palestinier. Aldrig att omvärden kräver av FN, eller av Libanon, Jordanien, m.fl. att de ska låta sin palestinska befolkning integreras och få normala medborgerliga rättigheter. Världen är rörande enig att det bästa för palestinierna är att i generation efter generation hållas som gisslan och matas med hägringar och allmosor.
Några ord om skådespelaren, regissören och visionären Juliano Mer-Khanis. Mer-Khanis föddes av en judisk/israelisk mamma och en palestinsk/kristen pappa. Hans morfar var en rysk sionistisk jude som emigrerade till Palestina på det tidiga nittonhudratalet. Morfadern forskade i förebyggande av malaria och agerade bl.a. sekreterare åt den legendariske enarmade sionistiske kämpen Josef Trumpeldor. Mer-Khanis mor var kommunist och samhällsförbättrare, och genom det israeliska kommunistpartiet träffade hon Julianos far. Ett blandat palestinskt-judiskt par var, och är, en ovanlighet. Juliano växte upp i Haifa, en av de blandade judisk-arabiska städerna i Israel. Blandade städer, däremot, finns det ett större antal av, inklusive Jerusalem, där jag bor.
Juliano var i den ovanliga situationen att han kunde välja sin huvudidentitet. Han gjorde sin militärtjänst som fallskärmshoppare i den israeliska armén, och utbildade sig sen till skådespelare. Med sin starka personlighet och sitt exotiska utseende gjorde han stor framgång, bl.a. spelade han huvudrollen mot Dianne Keaton i filmatiseringen av den Lilla Trumslagaren. http://www.thefreedomtheatre.org/
Juliano Mer-Khanis var mycket kritisk mot Israel. Han valde sin arabiska identitet, och med den, sitt hopp om en bättre framtid för den yngre generationen i Jenin. Han grundade Frihetsteatern i Jenin där han verkade för att låta ungdomen utveckla sig genom dramatiskt arbete.
Teatern drog till sig många frivilliga medhjälpare, de flesta från Europa. Med största sannolikhet var detta den sista spiken i Mer-Khanis kista. De västerländska voluntärernas europeiska normer och klädstil ledde till upprepade mordhot mot Mer-Khanis, och slutligen till dödsskjutningen. Ironiskt nog, om Juliano valt sin judiska identitet, hade han enligt FN och andra intenationella organ inte alls haft rätt att flytta från Haifa till Jenin på Västbanken. En jude som flyttar till Västbanken är automatiskt en illegal bosättare, medan en arab är.... ja vad är han? En hedersflykting?
Jag tror att Juliano Mer-Khanis levde i en låtsas-verklighet. Den verklighet som han och hans omgivning drömde om, finns ännu inte. Jenin är inte moget för en halv-jude med liberala, jämställda ambitioner. En militant Hamas-sympatiserande muslim har arresterats för mordet, men det är ännu oklart om det är rätt man.
Mer-Khanis begravdes i Israel, på Kibbutz Ramot Menashe, bredvid sin mor.
Noomi Berlinger-Stahl
Publicerad på egna bloggen Idiotsäkert 7 april 2011
http://blogg.aftonbladet.se/idiotsakert
Mina egna ord och tankar:
Det känns för mig väldigt konstigt att publicera ett inlägg från en blogg från den tidningen jag minst respekterar, med anledning av deras vinklade nyheter och anti-israeliska nyheter.
Men hörde talas om denna blogg genom ett samtal med Lisa Abramowicz då jag ringt upp henne för att fråga om jag kunde skriva om nyhetsbrevet (Svensk Israel-Informations nyhetsbrev) på min hemsida. Då berättade hon om denna blogg, ärligt talat så besökte jag aldrig bloggen, på grund av att det var en blogg via aftonbladet.
Även fast man har en "blogg" via aftonbladet så betyder inte det att man står bakom tidningens åsikter och den vinklade bild som visas och publiceras. Men det känns ändå konstigt att läsa Noomi Berlinger-Stahls blogg. Men kommer säkert att besöka idiotsäkert flera gånger.
Mer-Khanis mördades i början på veckan utanför den teater han år 2006 byggde i flyktinglägret Jenin på Västbanken. Ordet flyktingläger blir min första utgångspunkt.
Vad ser man för sitt inre öga när man säger flyktingläger? Tält, svält, flyktingar i en fientlig omgivning, människor som tvingats lämna sina hem.
Det här är foton från flyktinglägret Jenin, som ligger intill staden Jenin, Västbankens tredje största arabiska stad: http://blogg.aftonbladet.se/idiotsakert/2011/04/mordande-rasism
Jenins flyktingläger ser inte ut som ett läger, utan snarare som en fattig stad. Det är ett flyktingläger, för det har den palestinska ledningen bestämt och världen accepterar detta som resonabelt. Flyktingarna i lägret har inte flytt dit, de allra flesta är födda där och de får inte flytta därifrån, t.ex. till den angränsande staden Jenin. I Jenins flyktingläger bor det permanenta flyktingar, vars barn och barnbarn i alla efterkommande led ska fortsätta att vara osjälvständiga och beroende flyktingar, i enlighet med FN organet UNRWA:s mandat. Jenins flyktingläger är dessutom bara ett av många liknande på Västbanken och runt hela regionen . I mina ögon är detta rasism. Det är OK att aktivt skapa ett flyktingproblem, så länge offren är palestinier. Aldrig att omvärden kräver av FN, eller av Libanon, Jordanien, m.fl. att de ska låta sin palestinska befolkning integreras och få normala medborgerliga rättigheter. Världen är rörande enig att det bästa för palestinierna är att i generation efter generation hållas som gisslan och matas med hägringar och allmosor.
Några ord om skådespelaren, regissören och visionären Juliano Mer-Khanis. Mer-Khanis föddes av en judisk/israelisk mamma och en palestinsk/kristen pappa. Hans morfar var en rysk sionistisk jude som emigrerade till Palestina på det tidiga nittonhudratalet. Morfadern forskade i förebyggande av malaria och agerade bl.a. sekreterare åt den legendariske enarmade sionistiske kämpen Josef Trumpeldor. Mer-Khanis mor var kommunist och samhällsförbättrare, och genom det israeliska kommunistpartiet träffade hon Julianos far. Ett blandat palestinskt-judiskt par var, och är, en ovanlighet. Juliano växte upp i Haifa, en av de blandade judisk-arabiska städerna i Israel. Blandade städer, däremot, finns det ett större antal av, inklusive Jerusalem, där jag bor.
Juliano var i den ovanliga situationen att han kunde välja sin huvudidentitet. Han gjorde sin militärtjänst som fallskärmshoppare i den israeliska armén, och utbildade sig sen till skådespelare. Med sin starka personlighet och sitt exotiska utseende gjorde han stor framgång, bl.a. spelade han huvudrollen mot Dianne Keaton i filmatiseringen av den Lilla Trumslagaren. http://www.thefreedomtheatre.org/
Juliano Mer-Khanis var mycket kritisk mot Israel. Han valde sin arabiska identitet, och med den, sitt hopp om en bättre framtid för den yngre generationen i Jenin. Han grundade Frihetsteatern i Jenin där han verkade för att låta ungdomen utveckla sig genom dramatiskt arbete.
Teatern drog till sig många frivilliga medhjälpare, de flesta från Europa. Med största sannolikhet var detta den sista spiken i Mer-Khanis kista. De västerländska voluntärernas europeiska normer och klädstil ledde till upprepade mordhot mot Mer-Khanis, och slutligen till dödsskjutningen. Ironiskt nog, om Juliano valt sin judiska identitet, hade han enligt FN och andra intenationella organ inte alls haft rätt att flytta från Haifa till Jenin på Västbanken. En jude som flyttar till Västbanken är automatiskt en illegal bosättare, medan en arab är.... ja vad är han? En hedersflykting?
Jag tror att Juliano Mer-Khanis levde i en låtsas-verklighet. Den verklighet som han och hans omgivning drömde om, finns ännu inte. Jenin är inte moget för en halv-jude med liberala, jämställda ambitioner. En militant Hamas-sympatiserande muslim har arresterats för mordet, men det är ännu oklart om det är rätt man.
Mer-Khanis begravdes i Israel, på Kibbutz Ramot Menashe, bredvid sin mor.
Noomi Berlinger-Stahl
Publicerad på egna bloggen Idiotsäkert 7 april 2011
http://blogg.aftonbladet.se/idiotsakert
Mina egna ord och tankar:
Det känns för mig väldigt konstigt att publicera ett inlägg från en blogg från den tidningen jag minst respekterar, med anledning av deras vinklade nyheter och anti-israeliska nyheter.
Men hörde talas om denna blogg genom ett samtal med Lisa Abramowicz då jag ringt upp henne för att fråga om jag kunde skriva om nyhetsbrevet (Svensk Israel-Informations nyhetsbrev) på min hemsida. Då berättade hon om denna blogg, ärligt talat så besökte jag aldrig bloggen, på grund av att det var en blogg via aftonbladet.
Även fast man har en "blogg" via aftonbladet så betyder inte det att man står bakom tidningens åsikter och den vinklade bild som visas och publiceras. Men det känns ändå konstigt att läsa Noomi Berlinger-Stahls blogg. Men kommer säkert att besöka idiotsäkert flera gånger.
Goldstone ger Israel rätt - Denna artikel är skriven av Benny Dagan
Richard Goldstone backade nyligen från Goldstonerapportens anklagelser om att Israel avsiktligt skulle ha angripit civila under Gazakonflikten.
De svenska organisationer som tagit rapporten till intäkt för en kampanj mot Israel bör snabbt ta till sig de nya reviderade slutsatserna, skriver Israels ambassadör i Sverige Benny Dagan.
I september 2009 överlämnade FN:s undersökningskommission för Gaza, under ledning av domaren Richard Goldstone, den så kallade Goldstonerapporten till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rapporten har uteslutande kommit att tjäna som en förevändning för angrepp på Israel, och har fått legitimera en omfattande kampanj mot landet både internationellt och i Sverige.
Den 1 april 2011 publicerade Richard Goldstone en mycket viktig artikel i Washington Post under titeln "Reconsidering the Goldstone Report on Israel and War Crimes". I artikeln tar han tillbaka sina tidigare anklagelser om att Israel avsiktligt skulle ha angripit civila under Gazakonflikten.
Goldstone bygger sina reviderade synpunkter på ingående och väldokumenterat israeliskt undersökningsmaterial.
Också på en annan mycket viktig punkt reviderar Goldstone sina tidigare slutsatser, och det gäller förhållandet mellan civila dödsoffer och antal stridande som stupat. Den ursprungliga rapporten, som här förlitade sig på överdrivna siffror från främst palestinska källor, har fastslagit att flertalet dödsoffer var civila.
Goldstone har nu emellertid dragit slutsatsen att "den israeliska militärens siffror visat sig ligga nära dem som redovisats av Hamas". Denna organisation har nämligen otvetydigt visat att merparten av de stupade tillhört dess egna styrkor.
Artikeln ger också stöd för vad Israel menat vara giltig krigsorsak, nämligen rätten till självförsvar.
Goldstone visar förståelse för ett av huvudskälen till Israels beslut att inte samarbeta med undersökningskommissionen, nämligen den notoriskt partiska inställningen hos FN:s råd för mänskliga rättigheter, dominerat av diktaturstater. Han menar att rådets "partiskhet mot Israel inte kan betvivlas". Denna kritik delas av bland andra FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan.
Goldstonekommissionens nu underkända "slutsatser" låg till grund för en omfattande kampanj för att delegitimera och demonisera Israel både i Sverige och utomlands. Detta kan illustreras av ett seminarium om Goldstonerapporten som anordnades i Stockholm. Bakom seminariet stod Diakonia med flera organisationer.
En viktig part saknades – Israel. När jag kontaktade organisatörerna och bad att få företräda mitt land blev jag nekad att deltaga.
Både Diakonia och Palestinagrupperna understöds med svenska skattemedel. Allt för ofta går dock pengar som avsetts för viktiga humanitära projekt på Västbanken och Gaza till renodlad propagandaverksamhet riktad mot Israel.
Goldstones artikel visar också tydligt på ihåligheten hos de argument som nu torgförs av svenska Ship to Gaza. Tonvis med mat och andra varor förs av Israel in till Gaza dagligen. Detta flöde fortsätter trots terrororganisationen Hamas pågående raketattacker mot israeliska städer. När Ship to Gazas organisatörer, i strid mot FN:s rekommendationer att använda fungerande landförbindelser, avser att återigen sätta segel mot Gaza är detta sålunda inte humanitärt motiverat utan en politisk provokation.
Goldstones artikel måste förstås mot bakgrund av den utmaning det innebär att bekämpa terrororganisationer i asymmetriska krig. Hamas, den radikalt islamistiska, palestinska organisation som kontrollerar Gaza efter det totala israeliska tillbakadragandet, har som uttalad målsättning att utplåna Israel.
I artikeln illustreras tydligt Israels dilemma: hur skall man kunna skydda sin egen civilbefolkning under det att man bekämpar en motståndare som använder sina egna civila som mänskliga sköldar?
Man får förutsätta att organisationer som Diakonia och Broderskapsrörelsen, så snabba med sina fördömanden, nu lika snabbt förmår ta till sig Richard Goldstones i grunden reviderade slutsatser.
Som Goldstone visar har Israel, en demokrati under existentiellt hot, förmått utreda sitt eget agerande med en grundlighet och en transparens som torde sakna motstycke bland världens övriga demokratiska stater – vilka nu själva står inför svåra humanitära dilemman i exempelvis Afghanistan och Libyen.
Benny Dagan
Israels ambassadör i Sverige
Publicerad i Sydsvenskan Opinion 7 april 2011
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor
De svenska organisationer som tagit rapporten till intäkt för en kampanj mot Israel bör snabbt ta till sig de nya reviderade slutsatserna, skriver Israels ambassadör i Sverige Benny Dagan.
I september 2009 överlämnade FN:s undersökningskommission för Gaza, under ledning av domaren Richard Goldstone, den så kallade Goldstonerapporten till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rapporten har uteslutande kommit att tjäna som en förevändning för angrepp på Israel, och har fått legitimera en omfattande kampanj mot landet både internationellt och i Sverige.
Den 1 april 2011 publicerade Richard Goldstone en mycket viktig artikel i Washington Post under titeln "Reconsidering the Goldstone Report on Israel and War Crimes". I artikeln tar han tillbaka sina tidigare anklagelser om att Israel avsiktligt skulle ha angripit civila under Gazakonflikten.
Goldstone bygger sina reviderade synpunkter på ingående och väldokumenterat israeliskt undersökningsmaterial.
Också på en annan mycket viktig punkt reviderar Goldstone sina tidigare slutsatser, och det gäller förhållandet mellan civila dödsoffer och antal stridande som stupat. Den ursprungliga rapporten, som här förlitade sig på överdrivna siffror från främst palestinska källor, har fastslagit att flertalet dödsoffer var civila.
Goldstone har nu emellertid dragit slutsatsen att "den israeliska militärens siffror visat sig ligga nära dem som redovisats av Hamas". Denna organisation har nämligen otvetydigt visat att merparten av de stupade tillhört dess egna styrkor.
Artikeln ger också stöd för vad Israel menat vara giltig krigsorsak, nämligen rätten till självförsvar.
Goldstone visar förståelse för ett av huvudskälen till Israels beslut att inte samarbeta med undersökningskommissionen, nämligen den notoriskt partiska inställningen hos FN:s råd för mänskliga rättigheter, dominerat av diktaturstater. Han menar att rådets "partiskhet mot Israel inte kan betvivlas". Denna kritik delas av bland andra FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan.
Goldstonekommissionens nu underkända "slutsatser" låg till grund för en omfattande kampanj för att delegitimera och demonisera Israel både i Sverige och utomlands. Detta kan illustreras av ett seminarium om Goldstonerapporten som anordnades i Stockholm. Bakom seminariet stod Diakonia med flera organisationer.
En viktig part saknades – Israel. När jag kontaktade organisatörerna och bad att få företräda mitt land blev jag nekad att deltaga.
Både Diakonia och Palestinagrupperna understöds med svenska skattemedel. Allt för ofta går dock pengar som avsetts för viktiga humanitära projekt på Västbanken och Gaza till renodlad propagandaverksamhet riktad mot Israel.
Goldstones artikel visar också tydligt på ihåligheten hos de argument som nu torgförs av svenska Ship to Gaza. Tonvis med mat och andra varor förs av Israel in till Gaza dagligen. Detta flöde fortsätter trots terrororganisationen Hamas pågående raketattacker mot israeliska städer. När Ship to Gazas organisatörer, i strid mot FN:s rekommendationer att använda fungerande landförbindelser, avser att återigen sätta segel mot Gaza är detta sålunda inte humanitärt motiverat utan en politisk provokation.
Goldstones artikel måste förstås mot bakgrund av den utmaning det innebär att bekämpa terrororganisationer i asymmetriska krig. Hamas, den radikalt islamistiska, palestinska organisation som kontrollerar Gaza efter det totala israeliska tillbakadragandet, har som uttalad målsättning att utplåna Israel.
I artikeln illustreras tydligt Israels dilemma: hur skall man kunna skydda sin egen civilbefolkning under det att man bekämpar en motståndare som använder sina egna civila som mänskliga sköldar?
Man får förutsätta att organisationer som Diakonia och Broderskapsrörelsen, så snabba med sina fördömanden, nu lika snabbt förmår ta till sig Richard Goldstones i grunden reviderade slutsatser.
Som Goldstone visar har Israel, en demokrati under existentiellt hot, förmått utreda sitt eget agerande med en grundlighet och en transparens som torde sakna motstycke bland världens övriga demokratiska stater – vilka nu själva står inför svåra humanitära dilemman i exempelvis Afghanistan och Libyen.
Benny Dagan
Israels ambassadör i Sverige
Publicerad i Sydsvenskan Opinion 7 april 2011
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor
Hur ska svenska politiker och medier hantera Goldstone-rapporten?
Juristen Richard Goldstone, skrev en helt sensationell artikel “Omprövningen av Goldstonerapporten om Israel och krigsbrott” i Washington Post den 1 april.
Artikeln innebär en total omvärdering av Goldstonerapporten som lades fram för FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter i september 2009. Rapporten behandlade Israels och Hamas beteende under Gazakriget 2008-2009 och eventuella krigsbrott i anslutning därtill.
http://www.washingtonpost.com/opinions/reconsidering-the-goldstone-report-on-israel-and-war-crimes/2011/04/01/AFg111JC_story.html?hpid=z3
Som ett resultat av den slutliga rapporten från FN:s kommitté av oberoende experter som leddes av förre New York-domaren Mary Mc Gowan Davis och som följde upp rekommendationerna från Goldstonerapporten och andra bevis som framkommit sedan hans rapport publicerades, medger Goldstone att
om han 2009 visste vad han vet nu, skulle Goldstonerapporten ha varit ett annat dokument.
palestinska civila inte var avsiktliga mål enligt den israeliska politiken
Israel har rätten och skyldigheten att försvara sig själv och sina medborgare mot attacker utifrån och inifrån
Israel har ägnat avsevärda resurser åt att seriöst utreda anklagelser om otillåtligt eller rättsvidrigt beteende i Gaza. Ca 400 utredningar har igångsatts om s.k. misconduct
Israel har implementerat ytterligare förändringar i sin krigsföringspolitik för att skydda civila i krig i tättbebyggda områden, bland annat att begränsa användandet av vit fosfor.
Goldstone kritiserar samtidigt starkt Hamas för att inte har företagit några som helst utredningar avseende sina raket- och granatattacker mot Israel, vars syften varit helt klara ända från allra första början; de var ämnade att döda, terrorisera och skada civila israeler.
Det faktum att Hamas har “misslyckats” i sina syften i så måtto att få israeler dödats eller skadats, minskar inte kriminaliteten i dessa brott . “FNs Råd för Mänskliga Rättigheter bör å det skarpaste fördöma dessa avskyvärda handlingar”, skriver Goldstone.
Vidare kritiserar Goldstone Hamas för att dessa krigsbrott i form av raketattacker har fortsatt mot civila israeliska mål. Krigets lagar gäller Hamas (och motsvarande grupper) i lika hög grad som statliga, nationella arméer. Han konstaterar också att Hamas statistik över dödsoffer under kriget bekräftar israeliska siffror, inte NGO-siffror. T.ex. har Hamas medgett att ca 700 militanta dödades under kriget, vilket innebär att över hälften av offren var militanta.
Mot bakgrund av att folkrättsexperter i Sverige och andra debattörer brukar minimera kraven på icke-statliga myndigheter, är det anmärkningsvärt att Goldstone skriver i klartext att “lagar för väpnad konflikt gäller inte mindre för icke-statliga aktörer som Hamas, än de gör för nationella arméer. Att säkerställa att icke-statliga aktörer respekterar dessa principer och att de företar undersökningar när så inte sker, är en av de viktigaste utmaningarna för lagen för väpnade konflikter. Endast om alla parter i väpnade konflikter håller dessa normer kommer vi att kunna skydda civila, som utan egen förskyllan dras in i krig.”
Detta är en viktig principiellt ställningstagande som innebär att Hamas och liknande grupper inte kan slinka bakom det faktum att organisationen inte utgör en stat.
En annan viktig princip är att Goldstonerapporten i sig inte utgjorde en rättslig process eller ens en kvasirättslig process. Rapporten var en utredning som indikerade områden och incidenter där potentiella krigsbrott och “möjliga brott mot mänskligheten” kunde ha begåtts av de stridande parterna. Parterna skulle undersöka vidare och där så behövdes inleda rättsliga processer, vilket sålunda Israel har gjort, men inte Hamas över huvud taget. Tyvärr kom rapporten att behandlas av omvärlden som om den utgjorde ett juridiskt dokument, vilket den aldrig var eller var tänkt att vara.
Goldstone anser också att det var beklagligt att Israel valde att inte medverka i arbetet med FNs Råd för mänskliga rättigheter. (Israel motiverade detta med att flera av de personer som arbetade med rapporten var starkt antiisraeliska redan från början.)
Goldstone understryker också att FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter har en historia av orättvisa gentemot Israel. Denna text kommer att betyda mycket för synen på Gazakriget och Israel-Palestinakonflikten i stort framöver. Det ska bli intressant att se hur svenska politiker, media och debattörer handskas med denna nya verklighet.
Lisa Abramowicz
Generalsekreterare, Svensk Israel-Information
Artikeln innebär en total omvärdering av Goldstonerapporten som lades fram för FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter i september 2009. Rapporten behandlade Israels och Hamas beteende under Gazakriget 2008-2009 och eventuella krigsbrott i anslutning därtill.
http://www.washingtonpost.com/opinions/reconsidering-the-goldstone-report-on-israel-and-war-crimes/2011/04/01/AFg111JC_story.html?hpid=z3
Som ett resultat av den slutliga rapporten från FN:s kommitté av oberoende experter som leddes av förre New York-domaren Mary Mc Gowan Davis och som följde upp rekommendationerna från Goldstonerapporten och andra bevis som framkommit sedan hans rapport publicerades, medger Goldstone att
om han 2009 visste vad han vet nu, skulle Goldstonerapporten ha varit ett annat dokument.
palestinska civila inte var avsiktliga mål enligt den israeliska politiken
Israel har rätten och skyldigheten att försvara sig själv och sina medborgare mot attacker utifrån och inifrån
Israel har ägnat avsevärda resurser åt att seriöst utreda anklagelser om otillåtligt eller rättsvidrigt beteende i Gaza. Ca 400 utredningar har igångsatts om s.k. misconduct
Israel har implementerat ytterligare förändringar i sin krigsföringspolitik för att skydda civila i krig i tättbebyggda områden, bland annat att begränsa användandet av vit fosfor.
Goldstone kritiserar samtidigt starkt Hamas för att inte har företagit några som helst utredningar avseende sina raket- och granatattacker mot Israel, vars syften varit helt klara ända från allra första början; de var ämnade att döda, terrorisera och skada civila israeler.
Det faktum att Hamas har “misslyckats” i sina syften i så måtto att få israeler dödats eller skadats, minskar inte kriminaliteten i dessa brott . “FNs Råd för Mänskliga Rättigheter bör å det skarpaste fördöma dessa avskyvärda handlingar”, skriver Goldstone.
Vidare kritiserar Goldstone Hamas för att dessa krigsbrott i form av raketattacker har fortsatt mot civila israeliska mål. Krigets lagar gäller Hamas (och motsvarande grupper) i lika hög grad som statliga, nationella arméer. Han konstaterar också att Hamas statistik över dödsoffer under kriget bekräftar israeliska siffror, inte NGO-siffror. T.ex. har Hamas medgett att ca 700 militanta dödades under kriget, vilket innebär att över hälften av offren var militanta.
Mot bakgrund av att folkrättsexperter i Sverige och andra debattörer brukar minimera kraven på icke-statliga myndigheter, är det anmärkningsvärt att Goldstone skriver i klartext att “lagar för väpnad konflikt gäller inte mindre för icke-statliga aktörer som Hamas, än de gör för nationella arméer. Att säkerställa att icke-statliga aktörer respekterar dessa principer och att de företar undersökningar när så inte sker, är en av de viktigaste utmaningarna för lagen för väpnade konflikter. Endast om alla parter i väpnade konflikter håller dessa normer kommer vi att kunna skydda civila, som utan egen förskyllan dras in i krig.”
Detta är en viktig principiellt ställningstagande som innebär att Hamas och liknande grupper inte kan slinka bakom det faktum att organisationen inte utgör en stat.
En annan viktig princip är att Goldstonerapporten i sig inte utgjorde en rättslig process eller ens en kvasirättslig process. Rapporten var en utredning som indikerade områden och incidenter där potentiella krigsbrott och “möjliga brott mot mänskligheten” kunde ha begåtts av de stridande parterna. Parterna skulle undersöka vidare och där så behövdes inleda rättsliga processer, vilket sålunda Israel har gjort, men inte Hamas över huvud taget. Tyvärr kom rapporten att behandlas av omvärlden som om den utgjorde ett juridiskt dokument, vilket den aldrig var eller var tänkt att vara.
Goldstone anser också att det var beklagligt att Israel valde att inte medverka i arbetet med FNs Råd för mänskliga rättigheter. (Israel motiverade detta med att flera av de personer som arbetade med rapporten var starkt antiisraeliska redan från början.)
Goldstone understryker också att FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter har en historia av orättvisa gentemot Israel. Denna text kommer att betyda mycket för synen på Gazakriget och Israel-Palestinakonflikten i stort framöver. Det ska bli intressant att se hur svenska politiker, media och debattörer handskas med denna nya verklighet.
Lisa Abramowicz
Generalsekreterare, Svensk Israel-Information
torsdag 7 april 2011
Pojke svårt skadad efter attack mot skolbuss
Idag träffades en skolbuss i närheten Kibbutz Sa'ad av en anti-tank missil som avfyrades från Gaza. Det fanns bara en skolelev som passagerare och hans tillstånd är kritiskt, också chauffören skadades. I samband med attacken sköts också cirka 45 granater och raketer från Gaza. Israels försvarsminister Barak gav genast order om att armén skulle besvara attacken.
Daniel, Israel nyheter
Teen critically hurt in Negev attack; IAF strikes Gaza
Two wounded in anti-tank missile attack on school bus
Mina egna ord och tankar:
Man blir både ledsen och arg över hur militanta grupper fortsätter sina attacker mot civila mål i Israel. Under alla år jag bloggat och informerat om konflikten så återkommer dessa attacker, och Israel besvarar attackerna, och allt skylls på Israel nästan varje gång. Jag har svårt att förstå att inte folk förstår vad som verkligen sker, blir ledsen och arg varje gång jag hör hur militanta grupper attackerar civila mål, när ska detta upphöra, kommer det någonsin att upphöra?
Tror ni att vanliga oskyldiga palestinier får det bättre när vissa grupper attackerar och skadar och dödar civila israeler? Är detta de militanta gruppernas försök till fred? de sista behöver jag inte ens fråga.
Peter, Stockholm
Daniel, Israel nyheter
Teen critically hurt in Negev attack; IAF strikes Gaza
Two wounded in anti-tank missile attack on school bus
Mina egna ord och tankar:
Man blir både ledsen och arg över hur militanta grupper fortsätter sina attacker mot civila mål i Israel. Under alla år jag bloggat och informerat om konflikten så återkommer dessa attacker, och Israel besvarar attackerna, och allt skylls på Israel nästan varje gång. Jag har svårt att förstå att inte folk förstår vad som verkligen sker, blir ledsen och arg varje gång jag hör hur militanta grupper attackerar civila mål, när ska detta upphöra, kommer det någonsin att upphöra?
Tror ni att vanliga oskyldiga palestinier får det bättre när vissa grupper attackerar och skadar och dödar civila israeler? Är detta de militanta gruppernas försök till fred? de sista behöver jag inte ens fråga.
Peter, Stockholm
måndag 4 april 2011
Domare Goldstone tar tillbaka påståenden i sin Israel-kritiska rapport
http://www.washingtonpost.com/opinions/reconsidering-the-goldstone-report-on-israel-and-war-crimes/2011/04/01/AFg111JC_story.html - 1 april 2011
I september 2009, lämnade FNs Fact-Finding Mission om Gazakonflikten (vintern 2008/09), ledd av Domare Richard Goldstone in sin rapport (Goldstone-rapporten) till Rådet för Mänskliga Rättigheter i Geneve. Rapporten påpekar att krigsbrott har begåtts av alla parter i Gazakonflikten. Rapporten har emellertid bara använts mot Israel och har legat till grund för en omfattande antiisraelisk politisk och rättslig kampanj på den internationella arenan.
I april 2011, publicerade Domare Goldstone en artikel i Washington Post som har stora konsekvenser – Reconsidering the Goldstone Report on Israel and War Crimes – (Omprövning av Goldstone-rapporten om Israel och krigsbrott). Rapporten beskriver hur händelser sedan den utgett har lett honom till att ändra sin analys av viktiga delar i originalrapporten.
Det som huvudsakligen framkommit, baserat på israeliska undersökningar, är att civila inte som princip avsiktligt varit mål och motbevisar därmed en av de mest avskyvärda anklagelserna i originalrapporten. Goldstone fortsätter med att anmärka att om de hade haft denna bevisningen då ”så hade det förmodligen påverkat det vi funnit om avsiktlighet och krigsbrott” från Israels sida.
Ytterligare en uppgift som man funnit gäller antalet civila Gazabor som dödats under operationen visavis antalet kombattanter. Goldstonerapporten förlitade sig på överdrivna och ensidiga uppgifter från palestinierna och fientligt inställda NGO-källor som rapporterade att de flesta av de som dött var civila. Nu har emellertid Goldstone kommit fram till att ”den israeliska militärens siffror har visat sig vara samma som Hamas siffror”, dvs majoriteten av de omkomna var i själva verket kombattanter.
Domare Golstone prisar också Israels beteende under operationen och bekräftar att Israel har använt ett stort antal källor för att undersöka anklagelserna om operativa misstag i Gaza och att Israel har infört ett flertal förändringar för att begränsa civila offer i stadsstrider.
Artikeln visar också på kontrasterna mellan Israels och Hamas beteende. Domare Goldstone finner t ex att Hamas begått och fortsätter att begå ”allvarliga krigsbrott” mot Israel när de skjuter raketer och granater mot civila mål i södra Israel. ”Att brotten som begås av Hamas är avsiktliga råder det inga tvivel om – raketerna riktas urskiljningslöst och med flit mot civila mål”.
Informations & PR avd ISRAELS AMBASSAD
I september 2009, lämnade FNs Fact-Finding Mission om Gazakonflikten (vintern 2008/09), ledd av Domare Richard Goldstone in sin rapport (Goldstone-rapporten) till Rådet för Mänskliga Rättigheter i Geneve. Rapporten påpekar att krigsbrott har begåtts av alla parter i Gazakonflikten. Rapporten har emellertid bara använts mot Israel och har legat till grund för en omfattande antiisraelisk politisk och rättslig kampanj på den internationella arenan.
I april 2011, publicerade Domare Goldstone en artikel i Washington Post som har stora konsekvenser – Reconsidering the Goldstone Report on Israel and War Crimes – (Omprövning av Goldstone-rapporten om Israel och krigsbrott). Rapporten beskriver hur händelser sedan den utgett har lett honom till att ändra sin analys av viktiga delar i originalrapporten.
Det som huvudsakligen framkommit, baserat på israeliska undersökningar, är att civila inte som princip avsiktligt varit mål och motbevisar därmed en av de mest avskyvärda anklagelserna i originalrapporten. Goldstone fortsätter med att anmärka att om de hade haft denna bevisningen då ”så hade det förmodligen påverkat det vi funnit om avsiktlighet och krigsbrott” från Israels sida.
Ytterligare en uppgift som man funnit gäller antalet civila Gazabor som dödats under operationen visavis antalet kombattanter. Goldstonerapporten förlitade sig på överdrivna och ensidiga uppgifter från palestinierna och fientligt inställda NGO-källor som rapporterade att de flesta av de som dött var civila. Nu har emellertid Goldstone kommit fram till att ”den israeliska militärens siffror har visat sig vara samma som Hamas siffror”, dvs majoriteten av de omkomna var i själva verket kombattanter.
Domare Golstone prisar också Israels beteende under operationen och bekräftar att Israel har använt ett stort antal källor för att undersöka anklagelserna om operativa misstag i Gaza och att Israel har infört ett flertal förändringar för att begränsa civila offer i stadsstrider.
Artikeln visar också på kontrasterna mellan Israels och Hamas beteende. Domare Goldstone finner t ex att Hamas begått och fortsätter att begå ”allvarliga krigsbrott” mot Israel när de skjuter raketer och granater mot civila mål i södra Israel. ”Att brotten som begås av Hamas är avsiktliga råder det inga tvivel om – raketerna riktas urskiljningslöst och med flit mot civila mål”.
Informations & PR avd ISRAELS AMBASSAD
söndag 3 april 2011
I april firar judar i hela världen Pesach
I april firar judar i hela världen Pesach, till minne av befrielsen av det judiska folket ur slaveriet i Egypten och själva skapandet av den judiska nationen, för cirka 3300 år sedan. Ett av den veckolånga helgdagens viktigaste kännetecken är det absoluta förbudet att äta ”vanligt” bröd. Istället äter man så kallat ”osyrat bröd”, det vill säga bröd som inte har jäst. Denna sed härstammar från flykten från Egypten. Eftersom det var väldigt bråttom att ge sig av, tog de flyende med sig degen de hade förberett för att baka bröd, men som inte hade hunnit jäsa.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)