Skandalen kring Aftonbladets "kulturartikel" mot Israel börjar nu ebba ut, men inte så att israeliska UD tycker att affären är utagerad
skriver Dick Haas på sin hemsida.
Anledningen är att utrikesminister Carl Bildt riktade en indirekt och ytterst försiktig kritik mot Aftonsbladsartikeln. Israelerna tycker han kan komma med något mer, och inte linda in sina åsikter i en privatblogg.
Man har läst mellan raderna, precis som Bildt själv skrev mellan raderna. Han kritiserade inte artikeln i Aftonbladet och han motiverade det på ett litet avigt sätt med att hävda att han ju inte kan förväntas racka ner på all dynga som skrivs i Sverige i alla möjliga ämnen, och framför allt kan han inte förväntas utpeka någon artikel alldeles särskilt, för då skulle man kunna tolka det så, att han tycker att alla andra artiklar, som också är dynga, är bra artiklar. Och om han började med litet kritik åt det ena eller det andra hållet, så skulle han snart tvingas att bara ägna sig åt fördömanden, och han skulle inte få tid över för annat.
Han skulle underförstått inte få tid över att vara utrikesminister. Och få tid att skriva sin blogg.
Det framgår av reaktionerna på israeliska UD som nu lusläst Bildts blogg "Alla dessa dagar" i torsdags ( Läs Bildts bloggkommentar i min föregående artikel med rubriken, Aftonblads-skandalen växer ) att han faktiskt kunde göra det han absolut inte vill göra offentligt och tydligt: fördöma Aftonbladet med anledning av artikeln, som var riktad mot Israel och med en tydlig antisemitisk udd.
Varför kunde Bildt göra mer, enligt israelerna, mer än att kommentera läget på ett abstrakt sätt i sin blogg? Därför att i Israel tar man inte lika lätt på antisemitiska artiklar som man gör i Sverige, och man anser sig också ha fullgoda skäl att vara känsligare än till exempel svenskarna i de här frågorna, för antisemitiskt förtal, som det var tal om i Aftonbladet, har i det förflutna rätt ofta lett till öppet våld mot judar litet varstans i världen.
Carl Bildts bortförklaring om att han inte kan ta ställning alls mot Aftonbladet, kan ingen ta på allvar. Det är väl ändå Bildt själv som bestämmer vad han vill göra och inte paragrafrytteri eller så kallad "politisk korrekthet" i Sverige?
Till sitt försvar åberopar Bildt den svenska grundlagen och yttrandefriheten. Men som Elisabet Borsiin Bonnier - en annan person anställd på svenska UD - påpekade häromdagen, så har även ansvariga utgivare i Sverige skyldighet att hålla sig till de pressetiska reglerna: man kan inte publicera vad som helst i Sverige.
Enligt UD i Stockholm fick Borsiin Bonnier inte säga så uppenbara saker, för hon är ju ambassadör ( för närvarande i Israel ) och som sådan "åligger" det henne att inte kritisera svenska massmedier. Yttrandefriheten gäller alltså enligt denna nya UD-tolkning inte för alla personer i Sverige, och absolut inte för ambassadörer och liknande myndighetspersoner som ministrar.
Bildt aktade sig för att ta till orda mot henne, men UD i Stockholm gjorde det i Bildts ställe.
Det här är trams. Storbritannien är också en demokrati som värnar om press- och yttrandefriheten minst lika mycket som Sverige, men engelska ministrar anses ha rätt att uttrycka sina åsikter om övertramp i stil med Aftonbladets, utan att gemene man i England reser sig upp mot ministern och skriker: foul play! Ingen engelsman vid sina sinnens fulla bruk skulle hävda att ministerns inlägg i Times plötsligt skulle utgöra ett hot mot pressfriheten i Storbritannien.
Den svenska inställningen är rent trams eller värre: rena undanflykter.
Det är i den vevan som israelerna säger att yttrandefriheten inte utsätts för begränsningar eller skador bara för att någon svensk regeringstalesman fördömer publiceringen av den famösa "kulturartikeln" i Aftonbladet. Det är ju faktiskt inte så att Israel kräver att Bildt eller någon annan minister beordrar Säpo att l ä g g a n e r Aftonbladets verksamhet. Man efterlyser bara tydlig kritik mot Aftonbladet.
Svenska UD hycklar i den här frågan, när man påstår att yttrandefriheten ska bevaras i Sverige. Har någon påstått något annat?
Carl Bildt tycker för övrigt att det är bra med en fri debatt. Men är debatten så fri egentligen, om han eller någon annan minister är förbjuden att lägga fram sina egna åsikter?
Är det inte just detta yttrandefriheten handlar om, att alla får delta i en debatt och gör det med liv och lust?
Kan det möjligen vara så att den svenska regeringen helt enkelt är rädd för att lägga fram åsikter som kanske inte är alldeles politiskt korrekta i alla läger? Är det där skon klämmer?
Tror regeringen verkligen att Aftonbladet kommer att börja yla av ångest, därför att exempelvis Bildt riktar kritik mot tidningen? Eller att pressfriheten skadats? Det är inte det saken gäller. Saken gäller om Bildt och andra ministrar vågar säga klart och tydligt var de har sina åsikter. Om de tar parti för Aftonbladets "kulturartikel" eller om de inte gör det. Det är en absurd tanke att pressfriheten i Sverige skulle bli skadskjuten i samma ögonblick som Bildt uttalade sig öppet i den här affären.
Vad menar Bildt egentligen? Att en tidning i Sverige inte skulle ha rätt att gå i svaromål, bara för att Bildt har uttalat sig?
Det officiella Sverige har mig veterligen aldrig gjort någon stor insats mot antisemitismen i Sverige. Det tog åtta år innan det väcktes åtal mot Radio Islam. Åtta långa år. Och hatpropagandans upphovsman får för övrigt fortsätta på den inslagna vägen.
Aftonbladet kan förstås också fortsätta att med jämna mellanrum kasta dynga på Israel av det enkla skälet att tidningsredaktionen inte tycker att Israel ska få fortsätta att existera.
Vad kommer detta att leda till efter den här affären på litet längre sikt? Mycket talar för att svensk utrikespolitik kommer att hållas mycket kort i Israel. Carl Bildt kommer aldrig att få chansen att fungera som fredsmäklare. Få personer i det officiella Jerusalem kommer hädanefter att ta honom på allvar.
.JPG)