Följ dina drömmar

Jordanfloden, 2011

Jag har haft en dröm om att kunna försörja mig på mina resor och hemsidan, många var nog skeptiska, men jag har hela tiden trott på min dröm.

Efter att jag lärde känna en bra kontakt som nu blivit en väldigt god vän så har min dröm sakta men säkert börjat bli verklighet. Jag minns hur jag väcktes av ett samtal från Israel, det var min vän och samarbetspartner som ringde för att berätta att vi fått vår första bokning, en hotellbokning. Idag fick jag ett mail från Israel som berättade att en familj på fyra personer hade bokat hotellrum via vår hemsida, vilket betyder att vi tjänar pengar.

Bokningarna börja komma och pengar börjar tjänas, men det är inte pengarna som gör mig mest glad och lycklig utan det är att min dröm håller på att bli sann. Jag har hjälpt väldigt många med information om Israel och judendomen, varje gång man kan hjälpa någon att besvara deras frågor så blir man lycklig.

Min dröm är att kunna flytta till solen och värmen och sköta min hemsida därifrån. Och nu precis som då, så vet jag att det kommer att bli så, bara man kämpar och tror på sig själv. Målet är att detta ska ske senast 2015.

Vad erbjuder vi Er? Förutom många års erfarenhet av Israel så kan vi erbjuda Er snabba svar och bra service. Vi har bra kontakter i Israel och Sverige, både inom judendom och turistinformation. Vad kan Ni boka hos oss? Ni kan boka hotell, privata lägenheter, hyrbilar, utflykter (1-14 dagar) och dykresor till Eilat och Aqaba.

Peter, 2012-03-14, Stockholm

CFCA - The Coordination Forum for Countering Antisemitism är ett statligt forum som övervakar antisemitiska verksamheter i hela världen

CFCA - The Coordination Forum for Countering Antisemitism är ett statligt forum som övervakar antisemitiska verksamheter i hela världen. Den samordnar kampen mot denna företeelse med olika statliga organ och judiska organisationer runt om i världen. 

Medlemmar i forumet är följande: the Education and Foreign Ministries, the Prime Minister's Office/Information Centre and Government Secretariat, the Jewish Agency, ADL, World Jewish Congress, B'nei Brith, The Community Security Trust (CST) of Britain and Academic research institutes- the Stephen Roth Institute of Tel Aviv University and the Vidal Sasson Institute of the Hebrew University.

Forumet får information om antisemitiska aktiviteter från olika källor, de kontrollerar informationen och publicerar den i regelbundna rapporter.

Forumet sammanträder med jämna mellanrum för att få information samt höra uppdaterade rapporter och fastställa policy för hur man kan motverka olika former av antisemitism.

Israel, den judiska staten ger högsta prioritet åt säkerheten för judiska samhällen runt om i världen och har åtagit sig att göra allt i sin makt för att bekämpa anti-judiska aktiviteter.

Kampen mot antisemitism kvarstår och kräver ständig uppmärksamhet. Detta innebär att lära och förstå omfattningen av fenomenet och rekrytera alla relevanta resurser för att bekämpa den varhelst och närhelst den dyker upp.

Information om deras hemsida: Som en del av ovanstående insatser får forumet information om antisemitiska aktiviteter från olika källor, kontrollerar informationen och publicerar det på deras hemsida som har inrättats för att fungera som ett verktyg i kampen mot antisemitism.

Webbplatsen har den största och mest omfattande databasen om antisemitiska incidenter som rapporteras i hela världen och uppdateras dagligen med rapporter, bilder, videoklipp och statistik. Händelserna i deras arkiv kan nås efter datum, plats och / eller kategori. Sajten erbjuder också information om den pågående kampen mot antisemitiska och liknande artiklar.

Peter, 2012-03-09, Stockholm

Om Israel är en Apartheidstat så är Sverige ett Apartheid land, eller hur förklarar man likheterna mellan länderna?

Vi får ofta höra att Israel är en Apartheid stat. Jag börjar med att berätta lite mer om Apartheidsystemet. För att sedan visa likheter mellan det israeliska och svenska samhället, som tydligt visar att det inte finns någon apartheid i Israel. Om Israel är en Apartheidstat så är Sverige ett Apartheid land, eller hur förklarar man likheterna mellan länderna? Jag vill vara tydlig med att om jag hade varit boende i Canade eller något annat land så hade jag tagit upp exempel från dessa länder.

Det här är Apartheid:

Apartheid var ett av världens mest kända rasistiska samhällssystem. Systemet fanns i Sydafrika mellan 1948 och 1990-talets början. Enligt sydafrikansk lag skulle då vita, svarta, färgade och asiater leva helt åtskilda. De olika ”raserna” skulle bo i olika områden, arbeta på olika arbetsplatser, använda olika parkbänkar, och så vidare. Systemet föll efter lång tid av internationellt och nationellt arbete för att förändra Sydafrika.

Det här är Israel:

I Israel lever araber och judar tillsammans (precis som i sverige finns det områden där det bor fler araber, muslimer och kristna), de arbetar på samma arbeten, studerar på samma universitet, handlar i samma affärer, badar vid samma stränder, åker på samma bussar och äter på samma restauranger samt att araber och muslimer har rösträtt i Israel. Hur kan detta vara Apartheid?

Det här är Sverige:

I Sverige lever många araber och muslimer i samma områden (precis som i Israel), men de arbetar på samma arbeten, studerar på samma universitet, handlar i samma affärer, badar i samma badhus/stränder, åker samma bussar och äter på samma restauranger som alla andra. Är Sverige ett Apartheid land?

Om Israel är en Apartheidstat så är Sverige ett Apartheid land, eller hur förklarar man likheterna mellan länderna?

Peter, 2012-02-24, Stockholm

Vi får aldrig glömma! Det här är mina egna ord och tankar angående den internationella minnesdagen över Förintelsens offer.

Den 27 januari är den internationella minnesdagen över Förintelsens offer, samma dag som koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945, som vanligt så hade jag tagit semester för att kunna närvara. Även fast jag visste att det brukar vara en väldigt rörande ceremoni som gör många människor sorgsna, och precis som vanligt så har man varit deprimerad hela dagen. Det enda man har tänkt på är människorna som inte överlevde, på människorna som överlevde men som förlorade nära och kära, människorna som bara var skinn och ben. Berättar mer om mina känslor och om de fasansfulla berättelser jag hört berättas av överlevande och släktingar till överlevande.

Klockan 16:45 var det insläpp till Stockholms Stora Synagoga, vi var många som väntade utanför, och många var nog osäkra på om de skulle få en plats eller inte, men lyckligtvis så fick jag en plats. Det var många kända ansikten, bland annat Göran Persson, Konungen och Drottningen samt många journalister. Har vi kunnat läsa något om minnesdagen i media idag? Ja, det har vi kunnat, men bläddrade igenom Aftonbladet och där såg jag ingenting om minnesdagen, kanske missade jag artikeln? Kanske hade de valt att skriva om Socialdemokraternas nya partiledare?

Kvällen började med att överlevande, barn till överlevande, barnbarn till överlevande samt elever från judiska högstadiet Vasa Real tände ett varsitt ljus för en anhörig som miste livet under Förintelsen. Det var väldigt rörande, speciellt när man såg hur personerna skakade av sorg när de skulle tända ljusen, man satt stel och kall, och precis som så många andra så fällde jag en tår.

Därefter så var det inledningshälsning av Lena Posner-Körösi som är ordförande vid den judiska församlingen i Stockholm. Lena Posner-Körösi berättade bland annat hur hennes mamma som 13-åring såg tågen passera som hämtade judar i Norge, och undrade när tågen skulle komma och hämta de svenska judarna. Hon berättade också hur man inom judendomen ser till att namnen på dödade föräldrar och släktingar lever vidare. Lena berättade också hur Raoul Wallenberg räddade tiotusentals judar och att många i församlingen har Raoul att tacka att de lever idag. Jag skickade ett personligt meddelande till henne via facebook, skrev att jag besökte minnesdagen vid Stockholm Stora Synagoga och ville tacka henne och alla andra för en väldigt rörande och fin kväll. Fina tal och vacker musik. Lena Svarade: Varmt tack för den trevliga hälsningen!

Efter att Lena hade talat så var det dags för Tobias Rawet att berätta hans gripande och rörande berättelse om hur han överlevde Förintelsen genom att gömma sig i en torrtoa samt på en mörk vind, och hur ett förfalskat pass räddade honom. Tobias Rawet är f.d. ordförande i föreningen Förintelsens överlevande i Sverige. När man hör personer berätta om de fasansfulla händelser de upplevt så blir man helt stel och kall, man blir väldigt tagen och sorgsen och det var det jag beskrev inledningsvis "Det enda jag har tänkt på är människorna som inte överlevde, på människorna som överlevde men som förlorade nära och kära, människorna som bara var skinn och ben". Tobias berättade också hur han, som han utryckte det, blev född på nytt när han kom till Sverige.

Tobias Rawet och föreningen Förintelsens överlevande i Sverige har beslutat att tilldela 2011-års Hedersdiplom till vår f.d. statsminister Göran Persson som genom sina gärningar speciellt bidragit till att uppmärksamma och bevara minnet av Förintelsen och dess offer.

Jag har haft tillfälle att prata med Göran Persson, vi träffades på Arlanda. Han är en väldigt artig och ödmjuk person vilket man återigen fick erfara när han höll sitt fina och rörande tal. Göran Persson började med att säga att återigen så står jag i denna fina synagoga, han berättade att man har två val, antingen så väljer man att inte göra något alls, eller så gör man något. Hans val att göra något, är det bästa val han någonsin gjort.

Göran Persson berättade delar av det mest kända stycket ur Talmud, här är hela stycket:

"Jag fann inte världen öde när jag kom in i den; mina fäder planterade för mig innan jag föddes: så planterar också jag för dem som kommer efter mig"

Den som har räddat ett människoliv har räddat en hel värld. Den som räddar en människa, räddar nämligen inte bara den människan utan också alla dem som kommer att leva genom den räddade.

Därefter så sjöng Barbara Hendricks en vacker och rörande Kaddish ur Deux mélodies hébraiques, skriven av Maurice Ravel. Margareta Bengtson spelade harpa. Man kände samma känsla som tidigare, stel och kall, men det var väldigt vackert.

Sedan var det tal av Olle Wästberg, regeringens samordnare för Raoul Wallenberg-året 2012. Han berättade bland annat om den fantastiska insats som Raoul Wallenberg gjorde under andra världskriget, han riskerade sitt eget liv för att rädda tiotusentals judar undan utrotning. Raoul har också många platser döpta efter sig, bland annat i U.S.A, Israel. Olle berättade också att Raoul Wallenberg är mer känd i Argentina, Ungern och Canada, än han är i Sverige. När man brukar prata om Förintelsen så brukar man skämmas över att vara svensk, men man kan också vara väldigt stolt över att en svensk riskerade sitt liv för att göra vad han ansåg vara rätt, det vill säga rädda tiotusentals människor från gaskammare, och koncentrationsläger som skulle leda till döden.

Efter ännu ett gripande och rörande tal så spelade Jakob Koranyi (cello) och Jacob Kellermann (gitarr) Prayer, ur Trois póemes juifs, skriven av Ernest Bloch. Det var så vackert att tårarna återigen föll från min kind. Man sitter i en vacker synagoga, med tusen andra, varav många har mist anhöriga och det är en enorm sorg som vi alla delar.

Kvällen fortsatte med ännu ett rörande tal av israels ambassadör Benny Dagan. Jag har hört honom tala tidigare, och precis som då så var det ett bra tal, han är en bra talare. Ambassadören berättade bland annat om hotet från Iran.
 
Tyvärr så textades inte hans tal i den direktsända sändningen i SVT2, och något som enligt min mening är respektlöst  är att direktsändningen avbröts mitt under hans tal, med hänvisning till SVT.se. Istället visade SVT2, vem vet mest, vem vet mest om Förintelsen? Tyckte SVT att ett frågesportprogram var viktigare än att uppmärksamma Förintelsen? Speciellt när det finns människor som förnekar Förintelsen, Irans president Mahmoud Ahmadinejad är en av dem som kallar Förintelsen en lögn.

När Benny Dagan hade talat färdigt så var det dags för bön. Stockholms Stora Synagogas Kantor, Maynard Gerber sjöng El Male Rachamim, väldigt vackert och återigen rörande. Kvällen avslutades med en Kaddish av Rabbin David Lazar som fick avsluta en väldigt vacker, rörande, gripande minnesdag över Förintelsens offer, låt oss aldrig glömma. 

Peter, 2012-01-28, Stockholm