Mördande rasism

Berättelsen om Juliano Mer-Khanis liv och död personifierar kanske mer än någon annan Mellanösternkonflikten.

Mer-Khanis mördades i början på veckan utanför den teater han år 2006 byggde i flyktinglägret Jenin på Västbanken. Ordet flyktingläger blir min första utgångspunkt.

Vad ser man för sitt inre öga när man säger flyktingläger? Tält, svält, flyktingar i en fientlig omgivning, människor som tvingats lämna sina hem.

Det här är foton från flyktinglägret Jenin, som ligger intill staden Jenin, Västbankens tredje största arabiska stad: http://blogg.aftonbladet.se/idiotsakert/2011/04/mordande-rasism

Jenins flyktingläger ser inte ut som ett läger, utan snarare som en fattig stad. Det är ett flyktingläger, för det har den palestinska ledningen bestämt och världen accepterar detta som resonabelt. Flyktingarna i lägret har inte flytt dit, de allra flesta är födda där och de får inte flytta därifrån, t.ex. till den angränsande staden Jenin. I Jenins flyktingläger bor det permanenta flyktingar, vars barn och barnbarn i alla efterkommande led ska fortsätta att vara osjälvständiga och beroende flyktingar, i enlighet med FN organet UNRWA:s mandat. Jenins flyktingläger är dessutom bara ett av många liknande på Västbanken och runt hela regionen . I mina ögon är detta rasism. Det är OK att aktivt skapa ett flyktingproblem, så länge offren är palestinier. Aldrig att omvärden kräver av FN, eller av Libanon, Jordanien, m.fl. att de ska låta sin palestinska befolkning integreras och få normala medborgerliga rättigheter. Världen är rörande enig att det bästa för palestinierna är att i generation efter generation hållas som gisslan och matas med hägringar och allmosor.

Några ord om skådespelaren, regissören och visionären Juliano Mer-Khanis. Mer-Khanis föddes av en judisk/israelisk mamma och en palestinsk/kristen pappa. Hans morfar var en rysk sionistisk jude som emigrerade till Palestina på det tidiga nittonhudratalet. Morfadern forskade i förebyggande av malaria och agerade bl.a. sekreterare åt den legendariske enarmade sionistiske kämpen Josef Trumpeldor. Mer-Khanis mor var kommunist och samhällsförbättrare, och genom det israeliska kommunistpartiet träffade hon Julianos far. Ett blandat palestinskt-judiskt par var, och är, en ovanlighet. Juliano växte upp i Haifa, en av de blandade judisk-arabiska städerna i Israel. Blandade städer, däremot, finns det ett större antal av, inklusive Jerusalem, där jag bor.

Juliano var i den ovanliga situationen att han kunde välja sin huvudidentitet. Han gjorde sin militärtjänst som fallskärmshoppare i den israeliska armén, och utbildade sig sen till skådespelare. Med sin starka personlighet och sitt exotiska utseende gjorde han stor framgång, bl.a. spelade han huvudrollen mot Dianne Keaton i filmatiseringen av den Lilla Trumslagaren. http://www.thefreedomtheatre.org/

Juliano Mer-Khanis var mycket kritisk mot Israel. Han valde sin arabiska identitet, och med den, sitt hopp om en bättre framtid för den yngre generationen i Jenin. Han grundade Frihetsteatern i Jenin där han verkade för att låta ungdomen utveckla sig genom dramatiskt arbete.
Teatern drog till sig många frivilliga medhjälpare, de flesta från Europa. Med största sannolikhet var detta den sista spiken i Mer-Khanis kista. De västerländska voluntärernas europeiska normer och klädstil ledde till upprepade mordhot mot Mer-Khanis, och slutligen till dödsskjutningen. Ironiskt nog, om Juliano valt sin judiska identitet, hade han enligt FN och andra intenationella organ inte alls haft rätt att flytta från Haifa till Jenin på Västbanken. En jude som flyttar till Västbanken är automatiskt en illegal bosättare, medan en arab är.... ja vad är han? En hedersflykting?

Jag tror att Juliano Mer-Khanis levde i en låtsas-verklighet. Den verklighet som han och hans omgivning drömde om, finns ännu inte. Jenin är inte moget för en halv-jude med liberala, jämställda ambitioner. En militant Hamas-sympatiserande muslim har arresterats för mordet, men det är ännu oklart om det är rätt man.

Mer-Khanis begravdes i Israel, på Kibbutz Ramot Menashe, bredvid sin mor.

Noomi Berlinger-Stahl

Publicerad på egna bloggen Idiotsäkert 7 april 2011
http://blogg.aftonbladet.se/idiotsakert


Mina egna ord och tankar:

Det känns för mig väldigt konstigt att publicera ett inlägg från en blogg från den tidningen jag minst respekterar, med anledning av deras vinklade nyheter och anti-israeliska nyheter.

Men hörde talas om denna blogg genom ett samtal med Lisa Abramowicz då jag ringt upp henne för att fråga om jag kunde skriva om nyhetsbrevet (Svensk Israel-Informations nyhetsbrev) på min hemsida. Då berättade hon om denna blogg, ärligt talat så besökte jag aldrig bloggen, på grund av att det var en blogg via aftonbladet.

Även fast man har en "blogg" via aftonbladet så betyder inte det att man står bakom tidningens åsikter och den vinklade bild som visas och publiceras. Men det känns ändå konstigt att läsa Noomi Berlinger-Stahls blogg. Men kommer säkert att besöka idiotsäkert flera gånger.