Juristen Richard Goldstone, skrev en helt sensationell artikel “Omprövningen av Goldstonerapporten om Israel och krigsbrott” i Washington Post den 1 april.
Artikeln innebär en total omvärdering av Goldstonerapporten som lades fram för FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter i september 2009. Rapporten behandlade Israels och Hamas beteende under Gazakriget 2008-2009 och eventuella krigsbrott i anslutning därtill.
http://www.washingtonpost.com/opinions/reconsidering-the-goldstone-report-on-israel-and-war-crimes/2011/04/01/AFg111JC_story.html?hpid=z3
Som ett resultat av den slutliga rapporten från FN:s kommitté av oberoende experter som leddes av förre New York-domaren Mary Mc Gowan Davis och som följde upp rekommendationerna från Goldstonerapporten och andra bevis som framkommit sedan hans rapport publicerades, medger Goldstone att
om han 2009 visste vad han vet nu, skulle Goldstonerapporten ha varit ett annat dokument.
palestinska civila inte var avsiktliga mål enligt den israeliska politiken
Israel har rätten och skyldigheten att försvara sig själv och sina medborgare mot attacker utifrån och inifrån
Israel har ägnat avsevärda resurser åt att seriöst utreda anklagelser om otillåtligt eller rättsvidrigt beteende i Gaza. Ca 400 utredningar har igångsatts om s.k. misconduct
Israel har implementerat ytterligare förändringar i sin krigsföringspolitik för att skydda civila i krig i tättbebyggda områden, bland annat att begränsa användandet av vit fosfor.
Goldstone kritiserar samtidigt starkt Hamas för att inte har företagit några som helst utredningar avseende sina raket- och granatattacker mot Israel, vars syften varit helt klara ända från allra första början; de var ämnade att döda, terrorisera och skada civila israeler.
Det faktum att Hamas har “misslyckats” i sina syften i så måtto att få israeler dödats eller skadats, minskar inte kriminaliteten i dessa brott . “FNs Råd för Mänskliga Rättigheter bör å det skarpaste fördöma dessa avskyvärda handlingar”, skriver Goldstone.
Vidare kritiserar Goldstone Hamas för att dessa krigsbrott i form av raketattacker har fortsatt mot civila israeliska mål. Krigets lagar gäller Hamas (och motsvarande grupper) i lika hög grad som statliga, nationella arméer. Han konstaterar också att Hamas statistik över dödsoffer under kriget bekräftar israeliska siffror, inte NGO-siffror. T.ex. har Hamas medgett att ca 700 militanta dödades under kriget, vilket innebär att över hälften av offren var militanta.
Mot bakgrund av att folkrättsexperter i Sverige och andra debattörer brukar minimera kraven på icke-statliga myndigheter, är det anmärkningsvärt att Goldstone skriver i klartext att “lagar för väpnad konflikt gäller inte mindre för icke-statliga aktörer som Hamas, än de gör för nationella arméer. Att säkerställa att icke-statliga aktörer respekterar dessa principer och att de företar undersökningar när så inte sker, är en av de viktigaste utmaningarna för lagen för väpnade konflikter. Endast om alla parter i väpnade konflikter håller dessa normer kommer vi att kunna skydda civila, som utan egen förskyllan dras in i krig.”
Detta är en viktig principiellt ställningstagande som innebär att Hamas och liknande grupper inte kan slinka bakom det faktum att organisationen inte utgör en stat.
En annan viktig princip är att Goldstonerapporten i sig inte utgjorde en rättslig process eller ens en kvasirättslig process. Rapporten var en utredning som indikerade områden och incidenter där potentiella krigsbrott och “möjliga brott mot mänskligheten” kunde ha begåtts av de stridande parterna. Parterna skulle undersöka vidare och där så behövdes inleda rättsliga processer, vilket sålunda Israel har gjort, men inte Hamas över huvud taget. Tyvärr kom rapporten att behandlas av omvärlden som om den utgjorde ett juridiskt dokument, vilket den aldrig var eller var tänkt att vara.
Goldstone anser också att det var beklagligt att Israel valde att inte medverka i arbetet med FNs Råd för mänskliga rättigheter. (Israel motiverade detta med att flera av de personer som arbetade med rapporten var starkt antiisraeliska redan från början.)
Goldstone understryker också att FN:s Råd för Mänskliga Rättigheter har en historia av orättvisa gentemot Israel. Denna text kommer att betyda mycket för synen på Gazakriget och Israel-Palestinakonflikten i stort framöver. Det ska bli intressant att se hur svenska politiker, media och debattörer handskas med denna nya verklighet.
Lisa Abramowicz
Generalsekreterare, Svensk Israel-Information
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar