Richard Goldstone backade nyligen från Goldstonerapportens anklagelser om att Israel avsiktligt skulle ha angripit civila under Gazakonflikten.
De svenska organisationer som tagit rapporten till intäkt för en kampanj mot Israel bör snabbt ta till sig de nya reviderade slutsatserna, skriver Israels ambassadör i Sverige Benny Dagan.
I september 2009 överlämnade FN:s undersökningskommission för Gaza, under ledning av domaren Richard Goldstone, den så kallade Goldstonerapporten till FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève. Rapporten har uteslutande kommit att tjäna som en förevändning för angrepp på Israel, och har fått legitimera en omfattande kampanj mot landet både internationellt och i Sverige.
Den 1 april 2011 publicerade Richard Goldstone en mycket viktig artikel i Washington Post under titeln "Reconsidering the Goldstone Report on Israel and War Crimes". I artikeln tar han tillbaka sina tidigare anklagelser om att Israel avsiktligt skulle ha angripit civila under Gazakonflikten.
Goldstone bygger sina reviderade synpunkter på ingående och väldokumenterat israeliskt undersökningsmaterial.
Också på en annan mycket viktig punkt reviderar Goldstone sina tidigare slutsatser, och det gäller förhållandet mellan civila dödsoffer och antal stridande som stupat. Den ursprungliga rapporten, som här förlitade sig på överdrivna siffror från främst palestinska källor, har fastslagit att flertalet dödsoffer var civila.
Goldstone har nu emellertid dragit slutsatsen att "den israeliska militärens siffror visat sig ligga nära dem som redovisats av Hamas". Denna organisation har nämligen otvetydigt visat att merparten av de stupade tillhört dess egna styrkor.
Artikeln ger också stöd för vad Israel menat vara giltig krigsorsak, nämligen rätten till självförsvar.
Goldstone visar förståelse för ett av huvudskälen till Israels beslut att inte samarbeta med undersökningskommissionen, nämligen den notoriskt partiska inställningen hos FN:s råd för mänskliga rättigheter, dominerat av diktaturstater. Han menar att rådets "partiskhet mot Israel inte kan betvivlas". Denna kritik delas av bland andra FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan.
Goldstonekommissionens nu underkända "slutsatser" låg till grund för en omfattande kampanj för att delegitimera och demonisera Israel både i Sverige och utomlands. Detta kan illustreras av ett seminarium om Goldstonerapporten som anordnades i Stockholm. Bakom seminariet stod Diakonia med flera organisationer.
En viktig part saknades – Israel. När jag kontaktade organisatörerna och bad att få företräda mitt land blev jag nekad att deltaga.
Både Diakonia och Palestinagrupperna understöds med svenska skattemedel. Allt för ofta går dock pengar som avsetts för viktiga humanitära projekt på Västbanken och Gaza till renodlad propagandaverksamhet riktad mot Israel.
Goldstones artikel visar också tydligt på ihåligheten hos de argument som nu torgförs av svenska Ship to Gaza. Tonvis med mat och andra varor förs av Israel in till Gaza dagligen. Detta flöde fortsätter trots terrororganisationen Hamas pågående raketattacker mot israeliska städer. När Ship to Gazas organisatörer, i strid mot FN:s rekommendationer att använda fungerande landförbindelser, avser att återigen sätta segel mot Gaza är detta sålunda inte humanitärt motiverat utan en politisk provokation.
Goldstones artikel måste förstås mot bakgrund av den utmaning det innebär att bekämpa terrororganisationer i asymmetriska krig. Hamas, den radikalt islamistiska, palestinska organisation som kontrollerar Gaza efter det totala israeliska tillbakadragandet, har som uttalad målsättning att utplåna Israel.
I artikeln illustreras tydligt Israels dilemma: hur skall man kunna skydda sin egen civilbefolkning under det att man bekämpar en motståndare som använder sina egna civila som mänskliga sköldar?
Man får förutsätta att organisationer som Diakonia och Broderskapsrörelsen, så snabba med sina fördömanden, nu lika snabbt förmår ta till sig Richard Goldstones i grunden reviderade slutsatser.
Som Goldstone visar har Israel, en demokrati under existentiellt hot, förmått utreda sitt eget agerande med en grundlighet och en transparens som torde sakna motstycke bland världens övriga demokratiska stater – vilka nu själva står inför svåra humanitära dilemman i exempelvis Afghanistan och Libyen.
Benny Dagan
Israels ambassadör i Sverige
Publicerad i Sydsvenskan Opinion 7 april 2011
http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar