Den 27 januari är den internationella minnesdagen över Förintelsens offer, samma dag som koncentrationslägret Auschwitz befriades 1945, som vanligt så hade jag tagit semester för att kunna närvara. Även fast jag visste att det brukar vara en väldigt rörande ceremoni som gör många människor sorgsna, och precis som vanligt så har man varit deprimerad hela dagen. Det enda man har tänkt på är människorna som inte överlevde, på människorna som överlevde men som förlorade nära och kära, människorna som bara var skinn och ben. Berättar mer om mina känslor och om de fasansfulla berättelser jag hört berättas av överlevande och släktingar till överlevande.
Klockan 16:45 var det insläpp till Stockholms Stora Synagoga, vi var många som väntade utanför, och många var nog osäkra på om de skulle få en plats eller inte, men lyckligtvis så fick jag en plats. Det var många kända ansikten, bland annat Göran Persson, Konungen och Drottningen samt många journalister. Har vi kunnat läsa något om minnesdagen i media idag? Ja, det har vi kunnat, men bläddrade igenom Aftonbladet och där såg jag ingenting om minnesdagen, kanske missade jag artikeln? Kanske hade de valt att skriva om Socialdemokraternas nya partiledare?
Kvällen började med att överlevande, barn till överlevande, barnbarn till överlevande samt elever från judiska högstadiet Vasa Real tände ett varsitt ljus för en anhörig som miste livet under Förintelsen. Det var väldigt rörande, speciellt när man såg hur personerna skakade av sorg när de skulle tända ljusen, man satt stel och kall, och precis som så många andra så fällde jag en tår.
Därefter så var det inledningshälsning av Lena Posner-Körösi som är ordförande vid den judiska församlingen i Stockholm. Lena Posner-Körösi berättade bland annat hur hennes mamma som 13-åring såg tågen passera som hämtade judar i Norge, och undrade när tågen skulle komma och hämta de svenska judarna. Hon berättade också hur man inom judendomen ser till att namnen på dödade föräldrar och släktingar lever vidare. Lena berättade också hur Raoul Wallenberg räddade tiotusentals judar och att många i församlingen har Raoul att tacka att de lever idag. Jag skickade ett personligt meddelande till henne via facebook, skrev att jag besökte minnesdagen vid Stockholm Stora Synagoga och ville tacka henne och alla andra för en väldigt rörande och fin kväll. Fina tal och vacker musik. Lena Svarade: Varmt tack för den trevliga hälsningen!
Efter att Lena hade talat så var det dags för Tobias Rawet att berätta hans gripande och rörande berättelse om hur han överlevde Förintelsen genom att gömma sig i en torrtoa samt på en mörk vind, och hur ett förfalskat pass räddade honom. Tobias Rawet är f.d. ordförande i föreningen Förintelsens överlevande i Sverige. När man hör personer berätta om de fasansfulla händelser de upplevt så blir man helt stel och kall, man blir väldigt tagen och sorgsen och det var det jag beskrev inledningsvis "Det enda jag har tänkt på är människorna som inte överlevde, på människorna som överlevde men som förlorade nära och kära, människorna som bara var skinn och ben". Tobias berättade också hur han, som han utryckte det, blev född på nytt när han kom till Sverige.
Tobias Rawet och föreningen Förintelsens överlevande i Sverige har beslutat att tilldela 2011-års Hedersdiplom till vår f.d. statsminister Göran Persson som genom sina gärningar speciellt bidragit till att uppmärksamma och bevara minnet av Förintelsen och dess offer.
Jag har haft tillfälle att prata med Göran Persson, vi träffades på Arlanda. Han är en väldigt artig och ödmjuk person vilket man återigen fick erfara när han höll sitt fina och rörande tal. Göran Persson började med att säga att återigen så står jag i denna fina synagoga, han berättade att man har två val, antingen så väljer man att inte göra något alls, eller så gör man något. Hans val att göra något, är det bästa val han någonsin gjort.
Göran Persson berättade delar av det mest kända stycket ur Talmud, här är hela stycket:
"Jag fann inte världen öde när jag kom in i den; mina fäder planterade för mig innan jag föddes: så planterar också jag för dem som kommer efter mig"
Den som har räddat ett människoliv har räddat en hel värld. Den som räddar en människa, räddar nämligen inte bara den människan utan också alla dem som kommer att leva genom den räddade.
Därefter så sjöng Barbara Hendricks en vacker och rörande Kaddish ur Deux mélodies hébraiques, skriven av Maurice Ravel. Margareta Bengtson spelade harpa. Man kände samma känsla som tidigare, stel och kall, men det var väldigt vackert.
Sedan var det tal av Olle Wästberg, regeringens samordnare för Raoul Wallenberg-året 2012. Han berättade bland annat om den fantastiska insats som Raoul Wallenberg gjorde under andra världskriget, han riskerade sitt eget liv för att rädda tiotusentals judar undan utrotning. Raoul har också många platser döpta efter sig, bland annat i U.S.A, Israel. Olle berättade också att Raoul Wallenberg är mer känd i Argentina, Ungern och Canada, än han är i Sverige. När man brukar prata om Förintelsen så brukar man skämmas över att vara svensk, men man kan också vara väldigt stolt över att en svensk riskerade sitt liv för att göra vad han ansåg vara rätt, det vill säga rädda tiotusentals människor från gaskammare, och koncentrationsläger som skulle leda till döden.
Efter ännu ett gripande och rörande tal så spelade Jakob Koranyi (cello) och Jacob Kellermann (gitarr) Prayer, ur Trois póemes juifs, skriven av Ernest Bloch. Det var så vackert att tårarna återigen föll från min kind. Man sitter i en vacker synagoga, med tusen andra, varav många har mist anhöriga och det är en enorm sorg som vi alla delar.
Kvällen fortsatte med ännu ett rörande tal av israels ambassadör Benny Dagan. Jag har hört honom tala tidigare, och precis som då så var det ett bra tal, han är en bra talare. Ambassadören berättade bland annat om hotet från Iran.
Tyvärr så textades inte hans tal i den direktsända sändningen i SVT2, och något som enligt min mening är respektlöst är att direktsändningen avbröts mitt under hans tal, med hänvisning till SVT.se. Istället visade SVT2, vem vet mest, vem vet mest om Förintelsen? Tyckte SVT att ett frågesportprogram var viktigare än att uppmärksamma Förintelsen? Speciellt när det finns människor som förnekar Förintelsen, Irans president Mahmoud Ahmadinejad är en av dem som kallar Förintelsen en lögn.
När Benny Dagan hade talat färdigt så var det dags för bön. Stockholms Stora Synagogas Kantor, Maynard Gerber sjöng El Male Rachamim, väldigt vackert och återigen rörande. Kvällen avslutades med en Kaddish av Rabbin David Lazar som fick avsluta en väldigt vacker, rörande, gripande minnesdag över Förintelsens offer, låt oss aldrig glömma.
Peter, 2012-01-28, Stockholm
lördag 28 januari 2012
torsdag 26 januari 2012
Israels ambassadör i FN, Ron Prosor, talar till Säkerhetsrådet om situationen i Mellanöstern
Den israeliska ambassaden har översatt en del av talet: När vi samlas här ringer en väckarklocka. Aldrig tidigare har det varit så uppenbart att Iran tillverkar kärnvapen. Detta är det största hotet mot säkerheten i hela världen. Det är dags att agera nu. Imorgon är det för sent. Insatserna är för höga. Priset för att inte agera är för högt.
Den senaste IAEA-rapporten bevisade utom alla tvivel att Iran har ett kärnvapenprogram som fortskrider snabbt. Iran förklarade nyligen att man har för avsikt att snart anrika uran till en 20%-nivå vid deras kärnkraftsanläggning i Qom. Det finns inget rimligt civilt berättigande för detta. Det strider klart mot ett antal resolutioner som antagits i detta råd – och kommer att göra att Iran kommer betydligt närmare en produktion av högt anrikat uran.
Vi samlas här idag, ett år efter att turbulensen startat i Mellanöstern. Stora utmaningar skymtar i horisonten. Människor kräver värdighet och frihet efter generationer av förtryck. Extremismen hotar känsliga samhällen. Mänskliga rättigheter ignoreras fortfarande. Oro har skakat de politiska grunderna från Gibraltars sund till Persiska viken, till Kaspiska havet.
Och vilken fråga är det som Säkerhetsrådet har ansett vara den viktigaste under denna månads debatt om Mellanöstern? Vilken överraskning……statusen för kommunal uppbyggnad på Västbanken.
Israeliska bosättningar har diskuterats i denna sal otaliga gånger – med den tid som detta råd ägnar åt en debatt om de grundläggande förändringarna som Mellanöstern står inför är få. Under de senaste två månadernas briefings, har knappast en tum av Jerusalem eller Västbanken utelämnats och undersökts. Men när människor dödas, förtrycks och dagligen torteras, i Mellanösterns länder, nämns detta inte alls.
En lösning av den israelisk-palestinska konflikten är viktig så att israeler och palestinier kan leva ett fredligt, tryggt och välmående liv. Hur många gånger har medlemmar i Säkerhetsrådet inte sagt att: om man löser den israelisk-palestinska konflikten som är en central konflikt i Mellanöstern så löser man alla andra konflikter i regionen.
Om ni vill läsa hela talet (engelska) så har ni två alternativ, antingen kan ni Hämta PDF (249,8 kB) eller Hämta som zip.
Israels Ambassad, 2012-12-26, Stockholm
tisdag 24 januari 2012
70 år efter Wannseekonferensen startar ECI en ny kampanj för att bekämpa antisemitismen
Berlin 17 januari 2012. Den 17 januari 1942 samlades femton naziledare i Wannsee utanför Berlin för att besluta om den sk ”slutliga lösningen” på judefrågan. Detta var ett försök att förinta hela Europas judiska befolkning, uppskattad till 11 miljoner människor. Sjuttio år senare möts kristna från Tyskland, Europa och övriga delar av världen i Berlin för att besluta om hur man tillsammans kan intensifiera kampen mot Förintelseförnekelsen och antisemitismen i vår tid.
“Detta kan vara vår sista chans att arbeta tillsammans med överlevande från Förintelsen” säger ECI:s ordförande Harald Eckert, initiativtagare till konferensen. ”Tre år från och med nu då vi firar 70 år efter Auschwitz’ befrielse, kommer det att finnas ytterst få överlevande kvar ibland oss. De kommande tre åren kommer därför att vara av avgörande betydelse när det gäller att bemöta dem som försöker förneka Förintelsen med levande vittnen från det nazistiska folkmordet.”
Detta är bakgrunden till konferensen och den treåriga kampanj som skall följa.
“70 år i Bibeln markerar ofta slutet på en period” förklarar Eckert, som gjort omfattande studier i ämnet. ” För närvarande lever vi i en tidsperiod där ett kapitel i historien avslutas och vi går vidare mot nästa. De tre år som följer på 70-års minnet av Auschwitz’ befrielse ,kommer att vara avslutningen på ett både unikt och tragiskt kapitel i världshistorien.”
ECIs grundare, direktor Tomas Sandell håller med:
” Vi måste lära oss av dessa tragiska händelser och idag vara på vår vakt mot varje försök att förneka och trivialisera Förintelsen och , ännu viktigare, mot varje politisk ledare som är besluten att upprepa den. Kommande generationer kommer inte att förlåta oss om vi försummar att tala ut i tid emot sådana ledare
som idag hotar med förintandet av det judiska folket eller den moderna staten Israel.
Konferensen hålls i Berlin under veckoslutet 20 -21 januari. Där möts deltagare från många håll i världen, inklusive från Israels regering och Europeiska Parlamentet. Möten kommer att hållas i tyska Bundestag för att under tyskt ledarskap diskutera hur arbetet emot antisemitism kan stärkas.
Lördagen den 21 januari hålls ett kvällsmöte tillsammans med överlevande från Förintelsen. I Jerusalem hålls också minnestillställningar med anledning av Wannseekonferensen.
ECI uppmuntrar lokala kyrkor och bönegrupper världen runt att uppmärksamma denna dag, alternativt Förintelsens internationella minnesdag en vecka senare (27.1) genom att ordna egna minnesstunder.
Det är viktigt att minnas att de som stod upp emot nazisterna ofta inte kom inifrån utan utifrån den etablerade kyrkan och måste bygga upp sin egen plattform emot Hitler. ”Vi kan inte vänta att andra tar ledningen, utan måste ta vårt ansvar och engagera oss utifrån vår rätt att göra så” avslutar Sandell.
Inledandet av en ny kampanj mot antisemitismen annonserades i Israels Knesset av Harald Eckert i november 2011. Detaljer om den treåriga kampanjen skall ges ut på Berlin-konferensen den 20. januari. Mera information om hur man kan organisera en minnesstund finns på sidan www.learnfromhistory.eu.
Mina egna ord och tankar: För mig är det väldigt svårt att förstå hur vissa människor fortfarande förnekar och säger att förintelsen är en lögn. Jag har personligen träffat fem personer som överlevt förintelsen, har läst flera böcker, skrivna av överlevande och om alla hade möjlighet att ta del av dessa fasansfulla historier, då skulle även ni förstå att det här inte är ett manus till en film utan att det är berättelser och bilder från verkligheten.
När jag läste, eller när jag började läsa boken "jag överlevde" av Mietek Grocher så ryste jag i hela kroppen och tårarna rann som en flod från min kind. Mietek Grocher talade vid den internationella minnesdagen över förintelsens offer vid Livets ord för ett par år sedan. När han berättade hur han såg röken ur skorstenarna, och att det var röken av hans mor och far som dödades vid koncentrations lägret så (måste samla mig), kunde ingen hålla tillbaka sina tårar. Ni vet den där känslan i kroppen, när man blir skräckslagen, så kände jag när han berättade hans fruktansvärda berättelse. Känner samma sak igen, och det kanske är därför jag fortfarande inte klarar av att läsa klart hans bok. När jag hörde honom berätta om sina fruktansvärda upplevelser så blev man iskall och kände sig helt tom, det är svårt att sätta ord på den känslan, men om ni upplevt samma känsla, så vet ni vad jag menar.
Fascinerande människoöde: Den här boken är en otrolig berättelse om hur en pojke lyckas undslippa döden gång på gång. Den är grym, rå och ofattbar. Har aldrig blivit såhär berörd av en bok. Absolut läsvärd. av Pia, 2009-04-17
Jag överlevde: Detta är en bok som är ett måste för alla människor. Jag har aldrig tidigare gripits så mycket av ett människoöde som denna bok skildrar. Läs denna bok! av calevola, 2009-01-31
Mina egna ord och tankar: Jag har också besökt det judiska biblioteket ett flertal gånger. Biblioteket har tusentals med böcker, filmer och judisk musik. Dokumentärerna som jag lånade var så fruktansvärda att jag inte kunde fortsätta att se dem. I en av dem kan man se hur människorna såg ut när de befriades från ett av koncentrationslägerna, det var inga människor utan det var bara skinn och ben. Ett annat klipp visar hur människor ligger döda på gatorna, och hur andra går med skottkärror för att slutligen placera dem bland de andra döda judarna i en grop. Nere i gropen fick andra judar ta emot de döda kropparna och placera ut dem så att fler skulle få plats.
Om ni besöker Jerusalem så är det ett måste att besöka Yad Vashem, minnesplatsen över förintelsens offer, det känns fel att säga museum, men vid Yad Vashem finns alla bevis som man behöver se för att inse att miljoner och åter miljoner människor brutalt dödades bara för att det var människor med judisk tro.
Som vanligt så har jag en personlig berättelse även om detta: 2009 besökte jag Yad Vashem för första gången. När man kom in i byggnaden så gick man ner för en trappa där ett filmklipp från förintelsen visades, man kände den där känslan (skräckslagen) som jag skrev om tidigare. Man kunde inte gå direkt ut, eftersom det var uppbyggt som en labyrint där man bland annat kunde läsa fasansfulla berättelser och se bilder, filmer och mycket annat. Vissa rum ville man bara passera, det var extremt jobbigt att besöka Yad Vashem ensam, det går ej att beskriva med ord hur det kändes att besöka Yad Vashem.
Peter, 2012-01-24, Stockholm
“Detta kan vara vår sista chans att arbeta tillsammans med överlevande från Förintelsen” säger ECI:s ordförande Harald Eckert, initiativtagare till konferensen. ”Tre år från och med nu då vi firar 70 år efter Auschwitz’ befrielse, kommer det att finnas ytterst få överlevande kvar ibland oss. De kommande tre åren kommer därför att vara av avgörande betydelse när det gäller att bemöta dem som försöker förneka Förintelsen med levande vittnen från det nazistiska folkmordet.”
Detta är bakgrunden till konferensen och den treåriga kampanj som skall följa.
“70 år i Bibeln markerar ofta slutet på en period” förklarar Eckert, som gjort omfattande studier i ämnet. ” För närvarande lever vi i en tidsperiod där ett kapitel i historien avslutas och vi går vidare mot nästa. De tre år som följer på 70-års minnet av Auschwitz’ befrielse ,kommer att vara avslutningen på ett både unikt och tragiskt kapitel i världshistorien.”
ECIs grundare, direktor Tomas Sandell håller med:
” Vi måste lära oss av dessa tragiska händelser och idag vara på vår vakt mot varje försök att förneka och trivialisera Förintelsen och , ännu viktigare, mot varje politisk ledare som är besluten att upprepa den. Kommande generationer kommer inte att förlåta oss om vi försummar att tala ut i tid emot sådana ledare
som idag hotar med förintandet av det judiska folket eller den moderna staten Israel.
Konferensen hålls i Berlin under veckoslutet 20 -21 januari. Där möts deltagare från många håll i världen, inklusive från Israels regering och Europeiska Parlamentet. Möten kommer att hållas i tyska Bundestag för att under tyskt ledarskap diskutera hur arbetet emot antisemitism kan stärkas.
Lördagen den 21 januari hålls ett kvällsmöte tillsammans med överlevande från Förintelsen. I Jerusalem hålls också minnestillställningar med anledning av Wannseekonferensen.
ECI uppmuntrar lokala kyrkor och bönegrupper världen runt att uppmärksamma denna dag, alternativt Förintelsens internationella minnesdag en vecka senare (27.1) genom att ordna egna minnesstunder.
Det är viktigt att minnas att de som stod upp emot nazisterna ofta inte kom inifrån utan utifrån den etablerade kyrkan och måste bygga upp sin egen plattform emot Hitler. ”Vi kan inte vänta att andra tar ledningen, utan måste ta vårt ansvar och engagera oss utifrån vår rätt att göra så” avslutar Sandell.
Inledandet av en ny kampanj mot antisemitismen annonserades i Israels Knesset av Harald Eckert i november 2011. Detaljer om den treåriga kampanjen skall ges ut på Berlin-konferensen den 20. januari. Mera information om hur man kan organisera en minnesstund finns på sidan www.learnfromhistory.eu.
Mina egna ord och tankar: För mig är det väldigt svårt att förstå hur vissa människor fortfarande förnekar och säger att förintelsen är en lögn. Jag har personligen träffat fem personer som överlevt förintelsen, har läst flera böcker, skrivna av överlevande och om alla hade möjlighet att ta del av dessa fasansfulla historier, då skulle även ni förstå att det här inte är ett manus till en film utan att det är berättelser och bilder från verkligheten.
När jag läste, eller när jag började läsa boken "jag överlevde" av Mietek Grocher så ryste jag i hela kroppen och tårarna rann som en flod från min kind. Mietek Grocher talade vid den internationella minnesdagen över förintelsens offer vid Livets ord för ett par år sedan. När han berättade hur han såg röken ur skorstenarna, och att det var röken av hans mor och far som dödades vid koncentrations lägret så (måste samla mig), kunde ingen hålla tillbaka sina tårar. Ni vet den där känslan i kroppen, när man blir skräckslagen, så kände jag när han berättade hans fruktansvärda berättelse. Känner samma sak igen, och det kanske är därför jag fortfarande inte klarar av att läsa klart hans bok. När jag hörde honom berätta om sina fruktansvärda upplevelser så blev man iskall och kände sig helt tom, det är svårt att sätta ord på den känslan, men om ni upplevt samma känsla, så vet ni vad jag menar.
Fascinerande människoöde: Den här boken är en otrolig berättelse om hur en pojke lyckas undslippa döden gång på gång. Den är grym, rå och ofattbar. Har aldrig blivit såhär berörd av en bok. Absolut läsvärd. av Pia, 2009-04-17
Jag överlevde: Detta är en bok som är ett måste för alla människor. Jag har aldrig tidigare gripits så mycket av ett människoöde som denna bok skildrar. Läs denna bok! av calevola, 2009-01-31
Mina egna ord och tankar: Jag har också besökt det judiska biblioteket ett flertal gånger. Biblioteket har tusentals med böcker, filmer och judisk musik. Dokumentärerna som jag lånade var så fruktansvärda att jag inte kunde fortsätta att se dem. I en av dem kan man se hur människorna såg ut när de befriades från ett av koncentrationslägerna, det var inga människor utan det var bara skinn och ben. Ett annat klipp visar hur människor ligger döda på gatorna, och hur andra går med skottkärror för att slutligen placera dem bland de andra döda judarna i en grop. Nere i gropen fick andra judar ta emot de döda kropparna och placera ut dem så att fler skulle få plats.
Om ni besöker Jerusalem så är det ett måste att besöka Yad Vashem, minnesplatsen över förintelsens offer, det känns fel att säga museum, men vid Yad Vashem finns alla bevis som man behöver se för att inse att miljoner och åter miljoner människor brutalt dödades bara för att det var människor med judisk tro.
Som vanligt så har jag en personlig berättelse även om detta: 2009 besökte jag Yad Vashem för första gången. När man kom in i byggnaden så gick man ner för en trappa där ett filmklipp från förintelsen visades, man kände den där känslan (skräckslagen) som jag skrev om tidigare. Man kunde inte gå direkt ut, eftersom det var uppbyggt som en labyrint där man bland annat kunde läsa fasansfulla berättelser och se bilder, filmer och mycket annat. Vissa rum ville man bara passera, det var extremt jobbigt att besöka Yad Vashem ensam, det går ej att beskriva med ord hur det kändes att besöka Yad Vashem.
Peter, 2012-01-24, Stockholm
Hur mycket mat och mediciner fanns ombord på Ship to Gaza? Mina egna ord och tankar angående Ship to Gaza!
Botkyrka kommun skall se över möjligheten att skicka material och annat till palestinierna i Gaza och Jimmy Baker (M), kommunalråd i Botkyrka, skriver att den svenska regeringen, men även EU, verkar för att isoleringen av Gaza skall hävas. Jimmy, vilken isolering syftar du på? Israel öppnar vägspärrar (fler skulle öppnas om hotet och terrorn mot civila israeler upphöde). Tusentals med ton av mat, mediciner, byggmaterial och annat passerar gränsen mellan Israel och Gaza varje vecka, utöver det som transporteras via Egypten.
Om det är brist på något i Gaza, så är det respekt för medmänniskor och yttrandefrihet.
Jag läste också att Jimmy Baker hävdar att det inte handlar om att stödja terrorister, utan att hjälpa nödlidande som barn och sjuka. Jimmy Baker verkar inte veta att ca 180 000 palestinier fick vård på israeliska sjukhus 2010, där de vårdas, sida vid sida med judiska patienter. Man har kunnat se bilder (Jag har publicerat bilder från Gaza på min blogg tidigare) på nya köpcentrum , lyxhotell, fina gröna parker och långa fina stränder, butiker fyllda av färsk frukt och bröd, men de bilderna har t.ex. inte Aftonbladet och andra visat oss.
Baker fortsätter med att "Det handlar inte om att stödja terrorister, utan att hjälpa nödlidande som barn eller sjuka. Det handlar inte om att, som bl.a. FP antyder, att en gammal skolbänk blir till ett vapen i händerna på Hamas. Det handlar inte om att huruvida Hamas är en terrororganisation eller en demokratiskt vald aktör som den andra sidan inte vill acceptera." Demokratiskt vald aktör som den andra sidan inte vill acceptera? Återigen visar Jimmy Baker hur lite han vet om läget i Gaza. Har han helt missat att det är Hamas som hotar Israel och judar med utplåning varje dag? Har han helt missat hur barnen i Gaza får lära sig att hata judar? Har han helt missat att det är Hamas och PA som vägrar förhandla med Israel? Israel släppte ut över 1000 palestinska fångar (varav många hade dödat och skadat civila israeler) i utbyte mot en enda judisk soldat (Gilad Shalit).
Det handlar om att visa empati med människorna på Gaza-remsan, det handlar om att i, en sann humanitär anda, hjälpa de som har det mycket sämre ställt än vi själva, skriver Baker. Så han tycker alltså att vi ska hjälpa palestinierna i Gaza (som har mat, mediciner och som har butikerna fyllda med mat och bröd) istället för att hjälpa flickorna i Indien, svältande barn i Afrika och övriga människor som verkligen behöver hjälp? Självklart ska man hjälpa andra som behöver vår hjälp, men ska våra skattepengar användas till att försöka bryta en blockad? Där människorna har mat och mediciner, ELLER ska man hjälpa fattiga och utsatta i bland annat Afrika och Indien som inte har något?
Jag har några frågor till Jimmy och andra som är för Ship to Gaza: Hur mycket mediciner och mat fanns ombord på de fartyg som hittills har försökt bryta sjöblockaden? Vägrade Israel släppa in det som fanns ombord på fartygen, eller var det inte så att IDF erbjöd dem att föra in det mesta som fanns ombord efter att de hade sökt igenom lasten? Tidigare så har fartyg försökt att föra in vapen till Gaza och därför måste IDF vara försiktiga, speciellt när Hamas hotar med att utplåna alla israeler och radera Israel från kartan varje dag.
Avslutningsvis så kan jag även tillägga att det internationella samfundet är emot Ship to Gaza och EU:s utrikeschef Cathrine Ashton sade förra året att "I also want to say that I do not consider a flotilla to be the right response to the humanitarian situation in Gaza."
Peter, 2012-01-23, Stockholm
Om det är brist på något i Gaza, så är det respekt för medmänniskor och yttrandefrihet.
Jag läste också att Jimmy Baker hävdar att det inte handlar om att stödja terrorister, utan att hjälpa nödlidande som barn och sjuka. Jimmy Baker verkar inte veta att ca 180 000 palestinier fick vård på israeliska sjukhus 2010, där de vårdas, sida vid sida med judiska patienter. Man har kunnat se bilder (Jag har publicerat bilder från Gaza på min blogg tidigare) på nya köpcentrum , lyxhotell, fina gröna parker och långa fina stränder, butiker fyllda av färsk frukt och bröd, men de bilderna har t.ex. inte Aftonbladet och andra visat oss.
Baker fortsätter med att "Det handlar inte om att stödja terrorister, utan att hjälpa nödlidande som barn eller sjuka. Det handlar inte om att, som bl.a. FP antyder, att en gammal skolbänk blir till ett vapen i händerna på Hamas. Det handlar inte om att huruvida Hamas är en terrororganisation eller en demokratiskt vald aktör som den andra sidan inte vill acceptera." Demokratiskt vald aktör som den andra sidan inte vill acceptera? Återigen visar Jimmy Baker hur lite han vet om läget i Gaza. Har han helt missat att det är Hamas som hotar Israel och judar med utplåning varje dag? Har han helt missat hur barnen i Gaza får lära sig att hata judar? Har han helt missat att det är Hamas och PA som vägrar förhandla med Israel? Israel släppte ut över 1000 palestinska fångar (varav många hade dödat och skadat civila israeler) i utbyte mot en enda judisk soldat (Gilad Shalit).
Det handlar om att visa empati med människorna på Gaza-remsan, det handlar om att i, en sann humanitär anda, hjälpa de som har det mycket sämre ställt än vi själva, skriver Baker. Så han tycker alltså att vi ska hjälpa palestinierna i Gaza (som har mat, mediciner och som har butikerna fyllda med mat och bröd) istället för att hjälpa flickorna i Indien, svältande barn i Afrika och övriga människor som verkligen behöver hjälp? Självklart ska man hjälpa andra som behöver vår hjälp, men ska våra skattepengar användas till att försöka bryta en blockad? Där människorna har mat och mediciner, ELLER ska man hjälpa fattiga och utsatta i bland annat Afrika och Indien som inte har något?
Jag har några frågor till Jimmy och andra som är för Ship to Gaza: Hur mycket mediciner och mat fanns ombord på de fartyg som hittills har försökt bryta sjöblockaden? Vägrade Israel släppa in det som fanns ombord på fartygen, eller var det inte så att IDF erbjöd dem att föra in det mesta som fanns ombord efter att de hade sökt igenom lasten? Tidigare så har fartyg försökt att föra in vapen till Gaza och därför måste IDF vara försiktiga, speciellt när Hamas hotar med att utplåna alla israeler och radera Israel från kartan varje dag.
Avslutningsvis så kan jag även tillägga att det internationella samfundet är emot Ship to Gaza och EU:s utrikeschef Cathrine Ashton sade förra året att "I also want to say that I do not consider a flotilla to be the right response to the humanitarian situation in Gaza."
Peter, 2012-01-23, Stockholm
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)