Netanyahus gränsförslag: Israel annekterar bosättningsblocken men inte Jordandalen

Den deadline som Kvartetten (USA, FN, EU och Ryssland) gav Israel och palestinierna för att lägga fram sina positioner om säkerhet och gränser, torsdag den 26 januari har passerat. Som om inget har hänt. Kvartettens plan gick ut på att få parterna till förhandlingsbordet är på väg att förpassas till historiens kyrkogård av missade möjligheter.

Förslaget som kom upp under de israelisk-palestinska förhandlingarna i Amman, betyder ett tillbakadragande från 90% av Västbanken och är lik det förslag som Tzipi Livni la fram under Annapoliskonferensen 2008.

av Barak Ravid

Tre veckor efter att samtalen mellan Israel och palestinierna i Amman under Kungen av Jordaniens beskydd tog slut, har israeliska tjänstemän återgett sin version av vad som hände, och beskyllt de misslyckade samtalen på den Palestinska Myndighetens ledare Mahmoud Abbas. Trots den ömsesidiga ”beskyllningsleken” enligt de positioner som Premiärminister Netanyahu angett beträffande gränserna så är det tydligt att de inte är olika de positioner som Tzipi Livni presenterade under Annapoliskonferensen.

De fem omgångarna i Amman var ett resultat av internationella påtryckningar på Abbas efter hans tal till FN:s Generalförsamling i september 2011. Samma dag, deklarerade Kvartetten – USA, FN, EU och Ryssland – en ny riktlinje för samtal och uppmanade båda sidor att svara positivt.

Efter några veckor svarade både Israel och palestinierna ”ja – men” båda sidor presenterade en lista men reservationer. En månad senare, anlände Kvartettens delegation för en första omgång samtal med israeliska och palestinska representanter.
Enligt en hög israelisk tjänsteman, kom premiärministerns utsände, Isaac Molho, till hotellet och kom in i möteslokalen bara för att upptäcka att hans palestinska motpart, Saeb Erakat, inte skulle komma till mötet. Mohammad Shtayeh, en mindre erfaren tjänsteman i Fatahs centrala kommitté kom istället för Erekat. Den palestinska sidan ville inte sitta med Molho i samma rum och de utsände hoppade mellan olika rum på hotellet för att föra diskussioner mellan de två parterna.

Efter en vecka, anlände Kvartettens utsände till Jerusalem även fast palestinierna återigen nekade att sitta i samma rum som Molho. ”Det finns en tom stol i rummet”, sade Molho till de utsända. ”Var är Saeb Erekat?” Under mer än en månad försökte Kvartettens utsända få palestinierna till förhandlingsrummet men bara när Kung Abdullah II gjorde påtryckningar började saker och ting hända. Kungen kom till Ramallah på ett sällsynt besök och gjorde påtryckningar på Mahmoud Abbas. Till slut den 3 januari, lyckades jordanierna föra Erekat och Molho tillsammans på Jordaniens UD i Amman.

Första mötet: Beskyllningsleken
En högre israelisk tjänsteman sade att mötet den 3 januari starade i ett vidare forum där jordanierna, israelerna och de palestinska tjänstemännen var närvarande, liksom representanter från Kvartettens medlemmar. Inför 20 personer drog Saeb Erekat fram tcå dokument; en om den palestinska positionen om gränser och ett om den palestinska positionen om säkerhet.

De palestinska dokumenten var ingen överraskning. Beträffande gränserna uppmanade palestinierna till 1967 års gränser och ett antagande av landbyten av 1.9% av Västbanken. Beträffande säkerheten, gick palestinierna med på en demilitariserad zon (utan tunga vapen) och en internationell styrk på gränsen mellan Israel och Jordanien utan några israeliska soldater närvarande.

Efter detta möte, förflyttade sig de båda parterna till ett mindre rum där bara israeliska, jordanska och palestinska representanter var närvarande. Enligt den israeliska tjänstemannen, begärde palestinierna omedelbart en frysning av byggande av bosättningar, frigivning av fångar och påpekade att ur deras synvinkel skulle samtalen sluta den 26 januari, det datum som kvartetten satt för förhandlingar om gränserna och säkerheten.

Den israeliska delegationen var överraskad av detta uttalande. ”Vi hade just börjat och ni hotar redan med att upphöra med samtalen2 sade Molho till Erekat. Den israeliska sidan påpekade till palestinierna att samtalen bara var i ett initialt skede och att det under en sådan kort tidsram vore omöjligt att hålla seriösa förhandlingar. Under samma möte, presenterade Molho en 21-punkts dokument som innehöll alla de ämnen som israel är intresserad av att diskutera under samtalen, gränser, Jerusalem, bosättningar, säkerhetsarrangemang, palestinsk uppvigling etc. och ven om dokumentet innehöll alla dessa punkter så innehöll de inte Israels inställningar till dessa frågor. Mötet var inte särskilt givande, förutom det faktum att de två sidorena kom överens om ytterligare två möten som skulle äga rum under januari.

Fjärde mötet: Den israeliska generalen sitter utanför rummet
Ett tredje möte mellan de två sidorna ägde rum den 14 januari men man kom inte fram till något. Under mötet den 18 januari tog den israeliska delegationen med sig chefen för IDf:s strategiska planeringsdivision, brigadgeneral Assaf Orion för att summera Israels position om säkerhetsarrangemangen. Palestinierna nekade att låta honom tala. ”vi kom till mötesplatsen och var en och en halv timme försenade för att palestinierna inte var beredda att höra vad den israeliska generalen hade att säga. De sa att de inte var villiga att höra en militär person tala”, berättade den israeliska tjänstemannen.

När de båda sidorna till slut kom in i rummet, gav Erekat ett brev till Molho i vilket han begärde frigivandet av Hamasmedlemmen och det Palestinska Laglydande rådets talman Aziz Duwaiks frigivning som hade arresterats några dagar tidigare. Ett par timmar senare läckte innehållet i brevet ut till palestinsk media.

Den israeliska sidan gav också ett dokument till palestinierna, bl a ett om uppvigling mot Israel i palestinsk media. Dokumentet innehöll uttalanden av Jerusalems Mufti som uppmanar till att döda judar. Erekat förkastade påståendena. ”anklagelserna är felaktiga och till slut kommer ni att behöva be om ursäkt för detta förtal”, sade Erekat till Molho.

I mötet som ägde rum därefter, hade palestinierna förstått att de hade ett problem och föreslog organisationskommittén som hade om frågan om uppvigling, chefen för Israels Nationella Informationsråd, Yoaz Hendel, som deltog i mötet, sade till Erekat att istället för att organisera en kommitté, kan de själva ta hand om frågan om uppvigling.

Femte mötet: Molho presenterar Netanyahus förslag till gränser
Den 25 januari, en dag innan palestinierna hade hotat med att avsluta samtalen, ägde de slutliga samtalen rum mellan parterna. Under diskussionerna presenterade Molho Netanyahus förslag om gränser för den palestinska staten.

Molho presenterade åtskilliga principer:

1.      Gränserna ska dras på så sätt att de kommer att omfatta ett maximalt antal israeler som lever på Västbanken och ett minimum antal palestinier.

2.      Israel vill annektera det större bosättningsblocket utan att närmare gå in på vad som avses med ett ”block” och utan att definiera storleken av det.

3.      Det är nödvändigt att first lösa problemet med gränserna och säkerheten i relation till Judéen och Samarien och bara därefter diskutera Jerusalem som är ännu mer komplicerat.

4.      Israel kommer att upprätthålla en närvaro i Jordandalen under en period. Molho nämnde inte under hur lång tid.

Under mötet, Erekat frågade efter ett klargörande om Jordandalen. Mohlo refererade honom till Netanyahus tak vid Knessets öppnande och till talet han hållit inför Kongressen i maj 2011. I båda talen talar Netanyahu om ”en militär närvaro utmed Jordanfloden”, men han begär inte att Israel ska upprätthålla militär suveränitet över dalen. ”och om vi nekar?”, frågade Erekat. Mohlo svarade: Skulle ni hellre vilja att vi annekterade dalen?”

Mohlo nämnde inte hur stort område som Israel skulle dra sig tillbaka från, men i enlighet med principerna som han presenterade, verkar det likna eller t o m vara identiska med det som Tzipi Livni presenterade under förhandlingar som ägde rum 2008 efter Annapoliskonferensen. Och även om netanyahu inte tillstår det, så är avsikten med den princip som Molho presenterar ett tillbakadragande som kommer att medföra att Israel ger upp 90% av sin suveränitet. ”Möjligheten med att lämna bosättningarna i en palestinsk stat kom också upp i Annapolis, ” sade en källa som deltog i samtalen 2008.

Erekat, som förstod principerna, frågade i slutet av mötet efter en serie klargöranden: om Israel accepterar 1967 års gränser som en grundsats som de båda sidorna kan förhandla om, om israel accepterar principerna för ett byte av områden, hur många procent av Västbanken är Israel intresserad av att annektera, om Israel har en karta med gränsförslag, om Israel är berett att evakuera bosättningar etc. ”Jag kommer gärna att svara på alla dessa frågor under vårt nästa möte”, sade Molho till Erekat. Men det nästa mötet ägde aldrig rum. Nästa dag, meddelade palestinierna att de inte tänkte återuppta samtalen om inte Israel fryser bosättningsbyggandet och antal principerna om 1967 års gränser.

Israeliska tjänstemän: Abbas sprang bort en gång till
Israelerna medger nu att samtalet har upphört och man räknar inte med att de kommer i gång snart igen särskilt inte mot bakgrund av försoningsmötet mellan Abbas och Hamas ledare Khaled Meshal i Doha. Upp till för två veckor sedan hade Netanyahu diskuterat en serie goodwillgester mot palestinierna med Tony Blair och amerikanerna för att möjliggöra förnyade samtal. Men, mötet mellan Abbas och Meshal resulterade i att israelerna drog tillbaka sina erbjudanden.

Under ett pressmöte i Jerusalem nyligen, anklagar israeliska tjänstemän Abbas för att samtalen fryst inne. ”Under de senaste tre veckorna, har Abbas sprungit undan från förhandling och har gjort samma sak beträffande samtalen i Amman”, sade en högt uppsatt israelisk tjänsteman. ”Vi var beredda att göra goodwillgester och vi lade fram ett komplett paket men palestinierna vill helt enkelt inte ha det. Fler och fler internationella organ förstår att det inte var vi som förhindrade samtalen. Man an förstå det på jordaniernas tystnad. De har inte beskyllt Israel på något sätt.”

Det bör påpekas att Netanyahus goodwillgester var måttligare än vad palestinierna och det internationella samfundet hade hoppats på. Netanyahu föreslog ett frisläppande av 25 fångar, upprättandet av 10 nya palestinska polisstationer i Område B (där Israel är ansvarig för säkerheten) och en serie ekonomiska projekt i Område C (där Israel har hela kontrollen).

Vad händer nu? Tjänstmän i Jerusalem väntar på att se vilken väg Abbas kommer att ta: försoning med Hamas kommer att äga rum i ett möte nästa vecka, att gå tillbaka till FN eller ett mer optimistiskt scenario – en vilja att återvända till att samtala med Israel. ”det är osäkert vad palestinierna väljer men vi tror att de går tillbaka till sin kampanj i FN inom några veckor”, sade den israeliska tjänstemannen.

I israel uppskattar man att försöket att upprätta en ensidig regering med Hamas inte kommer att lyckas. Men om en försoning skulle ta form, har israelerna klargjort att detta kommer att ha konsekvenser. ”Vi kommer inte att inleda förhandlingar med en regering i vilken Hamas deltar eller om dess medlemmar är utnämnda av Hamas” sade en tjänsteman. Han antydde att Israel återigen kan frysa palestinska skatter. ”Vi avvaktar och ser vad som händer under mötet i Kairo i slutet av månaden. De politiska ledare får bestämma vad man ska göra,” sade han.