Bilden är tagen under Minnesdagen vid livets ord den 27 januari (bilden är ifrån tidningen Dagen.se)Steg för steg, med enkla tydliga ord för oss Mietek Grocher in på vägen mot helvetet så som han upplevde det och iakttog det med en 12-årings klara pojkögon. Svidande ögon, som såg så mycket som ingen människa, ung eller gammal , någonsin borde ha fått se och genomlida.Det här är en bokrecension skriven av Norma Wiel-Berggren.
Hon publicerade denna recension på tidningen menorahs internet sida. Det är med hennes ord denna recension är skriven.
Jag har lyssnat till Mietek Grocher som under Minnesdagen för förintelsens offer berättade om hans fruktansvärda minnen av förintelsen.
Men då jag inte läst hans bok ännu, så valde jag att publicera Norma Wiel-Berggrens bokrecension.
Det gör fruktansvärt ont att läsa hans bok, som ingalunda är den första och säkerligen inte heller den sista skildringen av Förintelsen. Det känns som ett mirakel att han, när han skrev sin bok, orkade återuppleva allt det grymma, outhärdliga. Han ville och måste med sitt personliga vittnesbörd påminna den värld, som allt för gärna vill stryka över och gå förbi, om att de skedda inte får glömmas.
Mietek Grocher låter oss också följa med på vägen mot räddningen i ett nytt främmande land, Sverige, som han lyckats göra till sitt. Och med samma beundransvärda karaktärsstyrka fortätter han sitt livs mission att föra budskapet vidare till den unga generationen, genom att oförtröttligt berätta för uppmärksamt lyssnande skolklasser om vad han i deras egen ålder sett och hört och genomlevt. Det har hunnit bli flera tusen ungdomar som genom åren fått möta Mietek Grocher, när han försökt få dem alla att förstå det obegripliga, som en gång faktiskt skett och som aldrig någonsin får hända igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar