Och Mordoaki skrev ner dessa händelser och sände skrivelser till alla judar i alla kung Ahasveros´ hövdingdömen, både nära och fjärran, och stadgade som lag för dem att de alltid, år efter år, skulle fira den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar, eftersom det var dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid. Därför skulle de fira dessa dagar som gästabuds- och glädjedagar, på vilka de skulle sända gåvor till varandra av den mat de hade tillagat, likaså gåvor till de fattiga.
Och judarna antog som sed vad de nu hade börjat göra, det om vilket Mordokai hade skrivit till dem - detta eftersom agaiten Haman, Hammedas son, alla judars ovän, hade hyst sin plan för att förgöra dem och hade kastat pur, det vill säga lott, om att plötsligt överfalla och förgöra dem. Däremot hade kungen, när han hade fått veta detta, gett befallning och utfärdat en skrivelse om att den onda plan som denne hade hyst mot judarna skulle vända tillbaka på hans eget huvud, så att han själv och hans söner hade blivit upphängda på pålen. Därför blev dessa dagar kallade purim efter ordet pur. Och därför, med anledning av allt vad som stod i detta brev och vad de själva hade sett av det och vad som hade skett med dem, stadgade judarna och antog som orubblig sed för sig och sina efterkommande och för alla som slöt sig till dem, att alltid, år efter år, fira dessa båda dagar enligt föreskriften om dem och på den för dem bestämda tiden, och att dessa dagar skulle kommas ihåg och firas i alla tider, i varje släkt, i varje hövdingdöme och i varje stad, så att dessa purimdagar orubbligt skulle hållas bland judarna och deras hågkomst inte upphöra bland deras efterkommande.
Men drottningen Ester, Abihails dotter, och juden Mordokai satte än en gång upp en skrivelse, i eftertryckliga ordalag, för att stadga som lag vad som föreskrevs i detta nya brev om purim. Och skrivelser, vänligt och välvilligt avfattade, sändes ut till alla judar i de 127 hövdingdömena i Ahasveros´ rike för att stadga som lag att de skulle fira dessa purimdagar på deras bestämda tider, så som juden Mordokai och drottningen Ester stadgade för dem och så som de stadgade för sig själva och sina efterkommande, nämligen med föreskrivna fastor och brukliga klagorop. Alltså blev genom Esters befalling dessa föreskrifter om purim stadgade som lag. Och den skrevs upp i en bok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar