Ny gränstvist med Libanon

Israels regering utstakade igår den norra havsgräns inom vilken Israel har exklusiva ekonomiska rättigheter. Beslutet togs efter att Libanon vänt sig till FN med kartor där Libanons ekonomiska zon omfattar delar av det område där enorma naturgastillgångar nyligen upptäcktes av israeliska energibolag. ”Området som vi pratar om gränsar till Libanon och Cypern i norr,” sa Israels premiärminister Binyamin Netanyahu under gårdagens regeringssammanträde. ”Den gräns som Libanon framlagt i FN är avsevärt längre söderut än den linje som Israel föreslår. Den strider också mot linjen som vi kommit överens om med Cypern och, vilket i mina ögon är ännu mer talande, den strider mot den linje som Libanon själv kom överens om med Cypern 2007.”

Israel och Libanon har som bekant inga diplomatiska förbindelser och all kontakt mellan länderna är därför indirekt, via olika FN-ombud eller andra länders diplomater. Att ha direktkontakt med Israel vore att implicit erkänna Israels legitimitet, vilket man vägrar att göra. Landgränsen mellan de båda länderna är därför utstakad av FN. Israel och det internationella samfundet erkänner denna gräns, medan Libanon, uppbackad av Arabförbundet, fortfarande gör anspråk på ett 22 kvadratkilometer stort område på Golanhöjderna kallat Shebaa-gårdarna. Detta anspråk gör det möjligt för terroristorganisationen Hizballa att fortsätta hävda att Israel ockuperar libanesiskt territorium, vilket är Hizballas själva existensberättigande. Det råder därför formellt krig mellan länderna, men raketbeskjutning från Libanon mot Israel har bara skett vid enstaka tillfällen sedan den Andra libanonkriget sommaren 2006.

Havsgränsen har till skillnad från landgränsen inte varit så relevant förrän nu. Internationella maritima lagar är väldigt tydliga, vilket förklarar varför Israel och Libanon tidigare inte har behövt förhandla direkt med varandra: det räckte att varje land var för sig nådde överenskommelser med Cypern. Dessa separata överenskommelser implicerade en gräns också mellan Israel och Libanon, trots att en formell överenskommelse mellan länderna aldrig förelåg.

Situationen förändrades naturligtvis när naturgastillgångar värderade många miljarder dollar upptäcktes under havsbottnen söder om den implicerade havsgränsen. Libanon har därför för första gången skickat detaljerade kartor på sina anspråk till FN. I Israel, där man i över tio år har begärt sådana kartor för att en gång för alla klara upp alla gränstvister med Libanon och nå ett fredsfördrag, höjer man därför nu på ögonbrynen. Om Libanon nu plötsligt begär att FN ska avgöra var havsgränsen går menar Israel att hela gränsen mellan de båda länderna avgörs samtidigt, inte bara havsgränsen utan också landgränsen.

Ett rimligt krav, kan tyckas, men Libanon har inget intresse av fred med Israel. Israels vice premiärminister Moshe Ya’alon sa igår i en intervju i arméradion att terroristorganisationen Hizballa och dess ekonomiska uppbackare Iran förmodligen ligger bakom Libanons nya havsanspråk, med syfte att skapa en ny ursäkt för kampen mot Israel. Libanons anspråk på Shebaa-gårdarna är en (påhittad) principiell anledning till det fortsatta kriget mot Israel, och som en konsekvens av denna princip har många tusen människor dödats (merparten civila) sedan Israels reträtt från södra Libanon i maj 2000. Libanons anspråk på naturgastillgångarna i Medelhavet är lika fabricerat som anspråket på Shebaa-gårdarna, men nu står inte bara en princip på spel, utan miljarder dollar i naturgasintäckter. Med tanke på hur många civila libaneser som Hizballa visat sig villig att offra för en påhittad princip har man all anledning att frukta för hur långt terroristorganisationen är villig att gå när det nu inte bara är fråga om en princip, utan pengar.

Paul Widen, Jerusalem

Mina egna ord och tankar:

Varför kan man inte bara leva sida vid sida som vänner, som grannar? Israel får kämpa för sitt land och sina invånare varje dag. Nu när man funnit naturgas så kommer många nya arbeten att skapas, både araber och judar kommer tjäna på detta. Alla israeler kommer att få det bättre.

Peter, Stockholm