Palestinierna säger att orsaken till konflikten är bosättningarna

FN:s säkerhetsråd höll en debatt under rubriken "Situationen i Mellanöstern inklusive den palestinska frågan" den 24 januari. Ni kan läsa Israels FN - ambassadörs tal till säkerhetsrådet, jag har översatt den delen som handlar om bosättningar.

 "Let me begin by reminding this Council that the name of today's debate is the "Situation in the Middle East, including the Palestinian question" - and not vice versa. This morning I'd like to take the unusual step of actually focusing on the situation in the Middle East.
Let me assure you that I will give proper attention to the Israeli-Palestinian conflict. However, first, let's look at the facts: the Middle East is in turmoil. Thousands of innocents have been gunned down in the streets. People are calling for their freedom and demanding their rights. Yet, month after month, this Council focuses disproportionately on one and only one conflict in our region.

I don't claim that this Council does not deal with the situations of specific countries in the Middle East. It does. However, I think it is time to start connecting the dots so that we can face the bigger picture.

For generations, the Arab world has failed miserably to address the needs of its own people. The United Nations Development Program has sponsored five "Arab Human Development Reports" since 2002. Year after year, the Arab researchers who write these reports offer a glimpse into the real world of the Middle East. Young people struggle without access to jobs and education. Women are denied basic rights. Free expression is repressed. Minorities are persecuted. Elections are a sham.

And with their world in flames, Arab leaders continue to blame Israel and the West for all their problems. For years, it's the only explanation that they have been able to offer to their own people. From time to time, they spice up the story. When a shark attacked a tourist in the Red Sea resort of Sharm El-Sheikh, the local Egyptian governor suggested that the Mossad was using sharks to harm Egyptian tourism. Everything wrong in the Middle East, according to many Arab leaders, is simply Israel's fault. If it's not the Mossad, it's the CIA, or MI6, or some other "foreign force.

...Make no mistake: it is important for Israel and the Palestinians to resolve our longstanding conflict. It is important on its own merits, so that Israelis and Palestinians alike can lead peaceful, secure and prosperous lives. But it will not produce a sudden outbreak of stability, harmony and democratization from the Persian Gulf to the Mediterranean Sea. And seriously addressing the underlying problems of the Middle East will be essential for advancing Israeli-Palestinian peace.

The ancient Jewish bond to the land of Israel is unbreakable. This is our homeland. The UN recognized Israel as a Jewish state 64 years ago. It is time for the Palestinians and the more than 20 Muslim countries around the globe to do the same.
Let there be no doubt: Israel wants peace with a future Palestinian state. Let me repeat that: Israel wants peace with a future Palestinian state. In word and in deed, my government has demonstrated time and again that we seek two states for two peoples, living side-by-side in peace...

...A month ago, President Abbas stood in this building and said the following:
"I come before you today from the Holy Land, the land of Palestine, the land of divine messages, ascension of the Prophet Muhammad (peace be upon him) and the birthplace of Jesus Christ (peace be upon him)."
He denied 4,000 years of Jewish history. It was not a small omission. It was not an oversight. The Palestinian leadership attempts to erase the connection between the Jewish people and the Land of Israel. 

Palestinierna antyder att bosättningarna är kärnan, orsak till den israelisk-palestinska konflikten. Det är ett intressant påstående med tanke på att vår konflikt härjade under nästan ett halvt sekel innan en enda bosättning fanns på Västbanken. Från 1948 till 1967 var Västbanken en del av Jordanien, och Gaza var en del av Egypten. Arabvärlden har inte lyft ett finger för att skapa en palestinsk stat. Och det sökte Israels utplåning när inte en enda bosättning låg någonstans på Västbanken eller Gaza.

Frågan om bosättningarna kommer att utarbetas under loppet av förhandlingarna, men det främsta hindret för fred är inte bosättningar. Det är bara en förevändning för palestinierna att undvika förhandlingar. Det främsta hindret för fred är arabvärldens vägran att erkänna judiska folkets urgamla koppling till landet Israel - och den palestinska insisterande på den sk rätten att återvända.

...The many issues that remain outstanding can only - and will only - be resolved in direct negotiations between the parties. Israel's peace with Egypt was negotiated, not imposed. Our peace with Jordan was negotiated, not imposed. Israeli-Palestinian peace must be negotiated. It cannot be imposed.
The Palestinians' unilateral action at the United Nations is no path to real statehood. It is a march of folly."...

Läs hela talet här.

Peter, Stockholm

I´m coming home, I´m coming home, tell the world I coming home...

Kort efter att de första bilderna av en blek och svag Gilad Shalit nådde världen, samlades aktivisterna utanför Shalit protesttältet utanför premiärministerns residens i Jerusalem och började montera ner tältet. I stället för affischer som sa "Hur länge?" och "Gilad lever fortfarande" hängdes en ny banderoll upp som sa: "Det är så skönt att ha dig hemma".

Gilad Shalits återvändande till Israel i tisdags fick nationen att stanna upp då de flesta israeler såg den pågående direktsändningen som följde Gilad steg för steg: från Gazagränsen via Egypten till den israeliska gränsen, till militärbasen i Tel Nof för en läkarundersökning och möte med premiärministern och naturligtvis med familjen, och slutligen med helikopter till hans hemby Mitzpe Hila i norra Israel. Där var det fest och firanden med israeliska flaggor, sånger, rop och blåsande i shofar vilket påminde om självständighetsdagen. 1941 dagars väntan hade äntligen tagit slut.

Men i motsats till självständighetsdagen fanns det också en annan, mer allvarlig, nästan smärtsam strömning som gick genom folket och som uttrycktes i många intervjuer. Frigivningen av hundratals massmördare var svårt att acceptera. Noam Shalit, Gilads far, nämnde också detta faktum efter att ha återvänt hem med sin son: "Överenskommelsen var svår att acceptera för oss också. Jag var i högsta domstolen och jag såg de berövade familjerna vars lidande vi sympatiserar med. Vi upplever smärtan i priset de fick betala för Gilads frihet".

Israel släppte ut 1027 monster och det första dessa monster gör när de släpps är att planera nästa kidnappning samt att sprida hat...

I Gaza och i Ramallah välkomnades de frigivna terroristerna av hundratusentals människor. Ledaren av den palestinska myndigheten, Mahmoud Abbas, kallade dem "frihetskämpar" och "heliga krigare". Ismail Haniyeh, Hamas ledare i Gaza, välkomnade dessa "hjältar" och krävde återigen "befrielse av allt palestinskt land" och menade därvid hela Israel.

En av de frigivna terroristerna, Yehya Al-Sinwar, som förväntas gå in i det högsta ledarskapet i Hamas, uppmanade ledarna för alla terrororganisationer att framställa en plan för att frige "de återstående fångarna" inom kortast möjliga tid, och "med alla nödvändiga metoder". Ett antal kolumner i både Hamas- och Fatah-kanaler betonade samma uppfattning: "Hej då Shalit och välkommen till den nye fången som kommer att ersätta dig", skrev Dr Mustafa Yousef Al-Liddawi på Al-Quds TV webbsida.

Israelrapport, 2011-10-20


Mina egna ord och tankar:

Gilad Shalit fick äntligen komma hem, efter fem långa år. Det känns helt underbart att ha honom hemma igen, jag har sagt och skrivit detta i många forum, men jag skriver det igen: välkommen hem Gilad...

Man finner inga ord när man läser vad fångar skriver och säger, det här är inga människor, detta är monster. De har ingen respekt för andra människor och de första många av dessa gjorde när de kom hem till Gaza var att fortsätta där de slutade, det vill säga att sprida hat och hota med mer våld.

Som tur är så tänker inte alla palestinier som dessa monster, det finns vänliga och bra palestinier som vill få till en fred med Israel. Men tyvärr så kan man inte sluta tänka på hur onda människor kan vara, hur mycket hat som finns.

Anledningen till att jag skriver monster är att många av fångarna som släpps mördat civila, både kvinnor och barn. Det ångrar inget de gjort, men många ångrar att de inte dödade fler judar. Många av dessa fångar planerar redan fler attacker och uppmanar till mer våld istället för att uppmana till fred. Har inget problem med araber eller muslimer, det har jag skrivit många gånger.

Jag älskar Israel, idag, imorgon och för alltid...

Peter, Stockholm

Välkommen hem Gilad...

När man återser en människa för första gången på över ett år påbjuder judendomen att man bör yttra välsignelsen Baruch mechayei hametim: Lovad vare han som väcker de döda till liv. En förklaring till detta lite märkliga påbud är att relationen mellan två människor kan betraktas som ett liv i sig, med en egen själ, och när de två människorna separerar börjar denna själ att förtvina. Precis som med människor som avlidit, vars själar dröjer kvar på jorden i ett år innan de återförenas med Källan, försvinner också relationssjälen efter ett år. Men när man återser en gammal vän är det som om själen återuppstod från de döda. Och vad vore då mer passande än att tacka Gud, som låter detta ske?

En längre version av denna välsignelse reciteras tre gånger varje dag, som den andra välsignelsen i den så kallade Adertonbönen. Så här lyder välsignelsen i sin helhet:

Du är väldig i evighet, Herre, du som gör de döda levande och är mäktig i din hjälp.

Du livnär de levande i nåd,

uppväcker de döda i stor barmhärtighet,

stöder de fallande,

botar de sjuka,

befriar de fängslade
och bevarar din trofasthet mot dem som sova i stoftet.

Vem är som du, maktens herre,
och vem liknar dig,

Konung, som dödar och gör levande och låter räddningen spira fram.

I din trofasthet skall du förvisso väcka de döda till nytt liv.
Lovad vare du, Herre, som väcker de döda till liv.

Fem gånger upprepas samma hebreiska uttryck, mechayei och lehachayot (levandegörare, att levandegöra) och ytterligare en gång görs en anspelan på Guds levandegörande i det att Gud sägs bevara sin trofasthet mot dem som ”sover i stoftet”. Inte för att jag tror att denna besynnerliga upprepning av Guds levandegörande förespeglade antalet år som Gilad Shalit tillbringade i ett hål i marken i Gaza, men sällan har väl orden reciterats med mer vördnad än nu på morgonen, när den bortrövade soldaten bokstavligen steg upp ur stoftet efter fem år och fyra månaders fångenskap.

Välsignelsen Baruch mechayei hametim lär Gilad Shalit får höra åtskilliga gånger idag och under veckorna framöver. ”Gilad chai, holech beraglav” upprepades det på en av tv:s direktsändningar av en journalist som med nöd och näppe lyckas hålla tillbaka glädjetårarna när de första bilderna av soldaten visades: Gilad lever och går på egna ben. Fånguutväxligen försenades i en knapp halvtimme pga att Amna Muna, en av de palestinska kvinnliga fångarna som kommer från Västbanken, vägrade att låta sig deporteras till Gaza. En talesman för Hamas uppgav att hon var bekymrad över sjukvårdskvaliteten i det terroristkontrollerade området. Till slut gick Egypten med på att ta emot henne. De många bittra ironierna (hon är dömd för mordet på en 16-årig israelisk pojke; sjukvården hon fick i israeliskt fängelse var uppenbarligen ganska bra, osv) i hennes bekymmer lär inte kommenteras i svensk media.

Medan Israel nu befinner sig i eufori över att Gilad Shalit lever och har återförenats med sin familj, firar man i det palestinska samhället att 477 samvetslösa terrorister släppts ut från israeliska fängelser i förtid. Kontrasten mellan dessa två samhällen kunde inte bli skarpare: den israeliska sidan firar livet, de som återvänder till livet och de som försvarar liv; den palestinska sidan firar döden och de som tar livet av andra människor.

Israels beslut att frige hundratals dömda terrorister i utbyte mot en enda kidnappad soldat är svårt, för att inte säga omöjligt, att försvara, både moraliskt, juridiskt och säkerhetspolitiskt, och många och långa är de diskussioner som har förts i Israels lövhyddor den gångna veckan. Samtidigt är glädjen över att Gilad Shalit nu äntligen har fått komma hem så enorm och allomfattande att den är svår att beskriva. Men det är väl det som är nåd, det som inte går att förklara eller försvara, men som ändå är rätt.

Paul Widen, Jerusalem

Mina egna ord och tankar:

Men samtidigt som man känner glädje för Gilad Shalit och hans familj så känner man också sorg när man tänker på alla mördare som släpps fria, och de familjer som förlorat någon i dessa terrorattacker. Här kan ni läsa mer information om vilka som släpps fria.

Vilka släpps fria?

Namnen på den första gruppen fångar (477) som kommer att friges från israeliska fängelser i utbyte mot Gilad Shalit har publicerats.
Namnen visar med all tydlighet vilket svårt beslut det måste ha varit för den israeliska regeringen att gå med på överenskommelsen med Hamas.

Det är bra att Gilad friges men det är utan tvekan ett problem att personer som dömts för flera mord på det här sättet undgår sitt straff.
Några exempel på vem som friges ur israeliska fängelser:

Walid Anajas, inblandad i ett bombattentat mot ett café i Jerusalem, 12 civila dödades och 54 skadades

Nasser Yataima , dömd för att ha planerat bombattentatet mot Park Hotel i Netanya påsken 2002. I attentatet dödades 30 civila och 140 skadades.

Musab Hashlemon, sände 2004 iväg 2 självmordsbombare till Ber Sheva. 16 civila dödades när bomberna detonerades i två bussar.

Ibrahim Jundiya, sände en självmordbombare till Jerusalem 2002. Självmordsbombaren sprängde en buss, 11 passagerare dödades.
Listan fortsätter och är väldigt lång.

List published of prisoners to be freed in Schalit deal

Who are the Palestinian prisoners set for release in Shalit deal?

Men det är både en dag av glädje och sorg. Jag är väldigt glad över att Gilad äntligen får träffa sin familj. Man ska också veta att 79 % av israelerna står bakom beslutet att byta ett judiskt liv, mot 1027 fångar, och av dessa 1027 fångar finns mördare som mördat många civila, både kvinnor och barn. Många av fångarna har sagt att de inte ångrar vad de gjort, och att de också tycker det är synd att inte fler civila dog i deras attacker.

Vem vann och vem förlorade?

Jag personligen ser det som att den judiska staten har vunnit och fått hem en ung man som tvingats sitta fånge i fem långa år, han har inte fått träffa röda korset, inte heller har han fått träffa familj och vänner. Samtidigt som den judiska staten vunnit och fått hem en ung man, så har Israel förlorat 1027 monster som troligtvis kommer att återgå till terror mot civila Israeler. Israel vann en ung man, och förlorade 1027 monster...

Jag känner också med de familjer som förlorat någon i terrorattackerna som utförts av de fångar som nu släpps fria. Ni ska veta att ni inte glöms bort och att jag och många andra förstår den sorg som ni känner idag. Men samtidigt är den judiska staten stark och relativt enad (79% av israelerna står bakom beslutet om fångväxlingen) medans palestinierna är splittrade och inte kan enas (syftar på Hamas och Fatah).

Peter, Stockholm

Traumat kan vara över, Gilad Shalit kan friges inom kort

En lättnadens suck har dragits i Israel. Glädjetårar rinner ner för kinder. Inte bara hos Gilad Shalits familj utan även hos människor som aldrig har träffat honom. I 1936 dagar så har Gilad Shalit hållits kidnappad, och med honom så har en del av landets själ suttit fången.
Gilad kidnappades 2005 av Hamas och har sedan dess hållits fången på hemlig plats. I strid med alla lagar så har han inte fått korrespondera, han har inte besökts av Röda Korset och ingen information om hans tillstånd har läckt ut. Under dessa förhållanden så har Gilad Shalit upplevt sex födelsedagar.

”Efter över 5 år, 1935 dagar och långa nätter, så ger Israels regering oss vår son Gilad tillbaka.” sade Gilads far Noam Shalit när uppgörelsen offentliggjordes. ”Vi välsignar staten för dess modiga beslut trots att det har tagit lång tid.” Noam Shalit uttryckte samtidigt sitt tack till alla aktivister som har stöttat familjen under denna mörka tid.

Överenskommelsen innebär att Israel kommer släppa 1027 dömda terrorister, varav 280 med livstidsdomar, ur israeliska fängelser. Många av dem har blod på sina händer efter att ha mördat civila. Under sin tid i israeliska fängelser så har de behandlats lagenligt och haft möjlighet att korrespondera samt besökas av Röda Korset och människorättsorganisationer. I första steget så ska 450 palestinska fångar släppas. De här mördat sammanlagt 599 Israeler. Detta inkluderar en palestinsk kvinna som på en internatchatt lurade en 19-årig israelisk pojke att möta henne för att sedan mörda honom.

Trots oron att detta kan uppmuntra Hamas att utföra fler kidnappningar så har regeringen valt att genomföra överlämningen. ”Att rädda ett liv är att rädda en hel värld.” Israels premiärminister Benjamin Nethanyahu gav uttryck för nationens samhörighet i sitt tal inför kabinettet. Hela landet har lidit av Gilads fångenskap i över fem år och en del av landets själ kommer nu tillbaka.

Kabinettsmötet Foto: GPO

Överenskommelsen har kommit som ett resultat av förhandlingar ledda av Egypten och Tyskland och staten Israel uttrycker sitt tack till dessa parter för deras hjälp att få hem landets son. Detta var första gången som Hamas har visat flexibilitet i förhandlingarna och av den anledningen kunde man komma till en överenskommelse. Den arabiska våren har öppnat ett fönster som ökat förhandlingsmöjligheterna men detta kan snabbt stängas igen så det är nu av yttersta vikt att överlämningen av Gilad Shalit genomförs snarast. Det är också viktigt att minnas att Gilad Shalit inte är tillbaka ännu och att inte fira i förskott.

Nu hoppas hela landet tillsammans med Gilad Shalits familj att han snart ska återvända hem. Lidandet har varit stort då familjen inte har fått vara i kontakt med honom och inga oberoende organ såsom Röda Korset har fått besöka honom.

Trots att överenskommelsen betyder att hundratals mördare släpps fria så är uppofringen värd att Gilad Shalit ska få fira sin nästa födelsedag med sin familj.

Israel Idag (Israels Ambassads blogg)