Nu är det shabbat för hela slanten. Tyvärr så har vädret varit mindre bra idag, men de jag pratat med är glada ändå, det har inte regnat så här mycket på fem år. Och som de säger är det bra med regn, även fast jag hellre vill ha sol.
Imorgon kommer solen tillbaka. Tänker gå upp tidigt så att jag kan njuta av Israels bästa stränder, åtminstone en dag. Men eftersom det är sämre väder i norra landet så väljer jag att åka ner till Eilat en dag tidigare, har redan ringt och berättat att jag kommer på söndag.
Är väldigt glad över att vara tillbaka. I dag när jag var och handlade så kunde jag fråga efter saker på hebreiska, och de jag talade med förstod vad jag menade.
Som jag skrev i början av inlägget så är det shabbat nu, eller shabbas. Det betyder att det inte går några bussar, att många butiker är stängda, det betyder med andra ord att det är shabbas.
Nu ska jag gå och äta en trevlig middag...
Det skrivs och visas nyheter om Israel, men vad är sant och vad är falskt? Den bilden som visas upp i media är enligt mig och många andra inte rättvis. Media visar sällan några positiva nyheter ifrån Israel, det handlar oftast om negativa nyheter och många gånger felaktiga och vinklade nyheter
fredag 30 oktober 2009
Äntligen på väg.
Nu har jag kommit en bit på väg, är nu i Polen. Blev förvånad när jag skulle handla i affären, trodde man betalade med euro, men det gjorde man inte, de hade visst sin egen valuta.
Precis innan avfärd så ringde Michael ifrån den israeliska statens turistbyrå, han ville veta så att allt var klart med bokandet av rum i Eilat och Jerusalem. Michael berättade att jag inte behövde betala någonting i Eilat, skulle bara säga till vilken utflykt jag ville åka på, och en kontakt skulle ordna det. Har inte bestämt mig ännu för vad jag vill se eller göra, men en jeep safari i öknen kanske kan vara trevligt eller en båt utflykt i Röda havet. Det är svårt att uttrycka sig i ord hur tacksam jag är för att han hjälper mig med detta, men jag tror att han förstår att jag är tacksam för allt.
Min resa känns både som en semester och en affärsresa . Dels hoppas jag på att få njuta av solen ett par timmar per dag, självklart mer, dels därför att jag kommer att träffa en del personer personer inom turism i Israel. Michael sms:ade över ett nummer till en ansvarig inom turism i Eilat, tänkte ringa honom på Söndag eller Lördag. Det är tänkt att han ska hjälpa mig på plats, detta känns väldigt bra eftersom jag ska börja arrangera resor till israel nästa år, förhoppningsvis i januari, men det viktigaste är inte när, utan att det blir av.
Skall också träffa Gideon som har hjälp mig att planera mina resor, han är också min kontakt person i Israel. Det var han som hjälpte en stor svensk researrangör att starta upp sina resor till Israel för ett par år sedan.
Som jag skrivit tidigare i min blogg så känns det verkligen som att jag får tillbaka, med det menar jag att allt hårt arbete, alla sena kvällar var värda alla timmar jag arbetat med min hemsida. En god vän tyckte att det har gått väldigt fort, bara på ett par månader så har jag varit på möte på den israeliska statens turistbyrå, fått en kontakt person i Israel samt att antalet besökare har ökat på min sida. Min förhoppning är att det fortsätter åt samma håll även framöver.
Nu är jag äntligen framme i Israel, flygresan gick bra, det var bra ben utrymme
Men maten var dålig, så jag åt ingenting. Planet var inte heller det finaste, men vad gör det. Nu är man framme, sitter på tåget och väntar på avgång.
Precis innan avfärd så ringde Michael ifrån den israeliska statens turistbyrå, han ville veta så att allt var klart med bokandet av rum i Eilat och Jerusalem. Michael berättade att jag inte behövde betala någonting i Eilat, skulle bara säga till vilken utflykt jag ville åka på, och en kontakt skulle ordna det. Har inte bestämt mig ännu för vad jag vill se eller göra, men en jeep safari i öknen kanske kan vara trevligt eller en båt utflykt i Röda havet. Det är svårt att uttrycka sig i ord hur tacksam jag är för att han hjälper mig med detta, men jag tror att han förstår att jag är tacksam för allt.
Min resa känns både som en semester och en affärsresa . Dels hoppas jag på att få njuta av solen ett par timmar per dag, självklart mer, dels därför att jag kommer att träffa en del personer personer inom turism i Israel. Michael sms:ade över ett nummer till en ansvarig inom turism i Eilat, tänkte ringa honom på Söndag eller Lördag. Det är tänkt att han ska hjälpa mig på plats, detta känns väldigt bra eftersom jag ska börja arrangera resor till israel nästa år, förhoppningsvis i januari, men det viktigaste är inte när, utan att det blir av.
Skall också träffa Gideon som har hjälp mig att planera mina resor, han är också min kontakt person i Israel. Det var han som hjälpte en stor svensk researrangör att starta upp sina resor till Israel för ett par år sedan.
Som jag skrivit tidigare i min blogg så känns det verkligen som att jag får tillbaka, med det menar jag att allt hårt arbete, alla sena kvällar var värda alla timmar jag arbetat med min hemsida. En god vän tyckte att det har gått väldigt fort, bara på ett par månader så har jag varit på möte på den israeliska statens turistbyrå, fått en kontakt person i Israel samt att antalet besökare har ökat på min sida. Min förhoppning är att det fortsätter åt samma håll även framöver.
Nu är jag äntligen framme i Israel, flygresan gick bra, det var bra ben utrymme
Men maten var dålig, så jag åt ingenting. Planet var inte heller det finaste, men vad gör det. Nu är man framme, sitter på tåget och väntar på avgång.
onsdag 28 oktober 2009
Mindre än 24 timmar kvar till avfärd.
Nu är det mindre en 24 timmar kvar till avfärd. Det känns väldigt bra och jag känner mig också väldigt lugn inför resan, varför skulle man inte? som jag skrivit ett flertal gånger så är det inte farligare att resa till Israel än till något annat land.
Har precis packat klart. Packade ner mini datan, men har inte kollat upp om det finns trådlöst på ställerna där jag bokat in mig under min vistelse i Israel.
Är inte ledig imorgon, även fast man borde varit det. Arbetar 05:00 - 14:30, flyget avgår klockan 18:55, är framme i Polen 20:40. Sedan är det bara två timmar tills planet lyfter mot Israel. På vägen hem så flyger jag med austrian.
Jag ska försöka skriva mer om flygresan och känslan av att äntligen få komma ner till Israel igen under fredagen.
Har precis packat klart. Packade ner mini datan, men har inte kollat upp om det finns trådlöst på ställerna där jag bokat in mig under min vistelse i Israel.
Är inte ledig imorgon, även fast man borde varit det. Arbetar 05:00 - 14:30, flyget avgår klockan 18:55, är framme i Polen 20:40. Sedan är det bara två timmar tills planet lyfter mot Israel. På vägen hem så flyger jag med austrian.
Jag ska försöka skriva mer om flygresan och känslan av att äntligen få komma ner till Israel igen under fredagen.
fredag 23 oktober 2009
Artikel publicerad i Svensk-Israel informations snabbnytt.
Denna artikel är hämtad från Svensk-Israel informations snabbnytt. För att
läsa hela artikeln var vänlig klicka på länken som ni finner i slutet av detta
inlägg.
av: Robert L Bernstein
New York Times 20 0ktober 2009
Som grundare av Human Rights Watch, dess aktive ordförande i 20 år och nu ordförande emeritus, måste jag göra något som jag aldrig förutsåg: jag måste offentligen hålla med gruppens kritiker. Human Rights Watch ursprungliga uppdrag var att söka öppna stängda samhällen, förespråka grundläggande friheter och stödja oliktänkande. Men på senare tid har gruppen gett ut rapporter om den israelisk-arabiska konflikten som hjälper de som vill förvandla Israel till en pariah-stat.
Vid Human Rights Watch har vi alltid erkänt att demokratiska samhällen har fel och begår övergrepp. Men vad vi såg är att de har förmågan att rätta till dem – genom en livlig offentlig debatt, en aktiv press och många andra mekanismer som uppmuntrar reform.
Det var för att vi sökte skapa klarhet avseende mänskliga rättigheter som vi sökte dra en skarp linje mellan den demokratiska och den ickedemokratiska världen. Vi ville förhindra Sovjetunionen och dess medlöpare från att spela ett moraliskt likavärdesspel (kålsuparteorin övers. anm.) med Väst och vi sökte uppmuntra liberalisering genom att uppmärksamma dissidenter som Andrei Sakharov, Nathan Sharansky och andra från Sovjets gulag, liksom miljonerna i Kinas logai eller arbetsläger.
När jag steg åt sidan 1998, var Human Rights Watch aktiv i 70 länder, de flesta av dem stängda samhällen. Numera, med ökande frekvens, lägger Human Rights Watch den viktiga skillnaden mellan öppna och stängda samhällen åt sidan.
Ingenstans är det mera tydligt än i Mellanöstern. Regionen är befolkad av auktoritära regimer med förskräckliga “meritlistor” på området mänskliga rättigheter. Ändå har Human Rights Watch skrivit många fler fördömanden av Israel angående brott mot internationell rätt än av något annat land i området.
Israel med en befolkning på 7,4 miljoner, är ett land som har ett 80-tal organisationer för mänskliga rättigheter, en vibrerande fri press, en demokratiskt vald regering, ett domstolsväsende som ofta dömer mot regeringen, en politiskt aktiv akademikerkår, många politiska partier och, om man ska döma av nyhetstäckningen, har troligen fler journalister per capita än något annat land i världen – många av dem uttryckligen där för att täcka den israelisk-palestinska konflikten.
Samtidigt styr arabiska och iranska regimer över 350 miljoner människor, och de flesta fortsätter att vara stängda och autokratiska, som tillåter liten eller inget oliktänkande. Deras lidande medborgare, som mer än någonsin skulle gynnas av den uppmärksamhet en stor och välfinansierad MR-organisation kan ge, ignoreras av Human Rights Watch Mellanöstern-avdelning som istället ger ut rapport efter rapport om Israel.
Läs mer...
läsa hela artikeln var vänlig klicka på länken som ni finner i slutet av detta
inlägg.
av: Robert L Bernstein
New York Times 20 0ktober 2009
Som grundare av Human Rights Watch, dess aktive ordförande i 20 år och nu ordförande emeritus, måste jag göra något som jag aldrig förutsåg: jag måste offentligen hålla med gruppens kritiker. Human Rights Watch ursprungliga uppdrag var att söka öppna stängda samhällen, förespråka grundläggande friheter och stödja oliktänkande. Men på senare tid har gruppen gett ut rapporter om den israelisk-arabiska konflikten som hjälper de som vill förvandla Israel till en pariah-stat.
Vid Human Rights Watch har vi alltid erkänt att demokratiska samhällen har fel och begår övergrepp. Men vad vi såg är att de har förmågan att rätta till dem – genom en livlig offentlig debatt, en aktiv press och många andra mekanismer som uppmuntrar reform.
Det var för att vi sökte skapa klarhet avseende mänskliga rättigheter som vi sökte dra en skarp linje mellan den demokratiska och den ickedemokratiska världen. Vi ville förhindra Sovjetunionen och dess medlöpare från att spela ett moraliskt likavärdesspel (kålsuparteorin övers. anm.) med Väst och vi sökte uppmuntra liberalisering genom att uppmärksamma dissidenter som Andrei Sakharov, Nathan Sharansky och andra från Sovjets gulag, liksom miljonerna i Kinas logai eller arbetsläger.
När jag steg åt sidan 1998, var Human Rights Watch aktiv i 70 länder, de flesta av dem stängda samhällen. Numera, med ökande frekvens, lägger Human Rights Watch den viktiga skillnaden mellan öppna och stängda samhällen åt sidan.
Ingenstans är det mera tydligt än i Mellanöstern. Regionen är befolkad av auktoritära regimer med förskräckliga “meritlistor” på området mänskliga rättigheter. Ändå har Human Rights Watch skrivit många fler fördömanden av Israel angående brott mot internationell rätt än av något annat land i området.
Israel med en befolkning på 7,4 miljoner, är ett land som har ett 80-tal organisationer för mänskliga rättigheter, en vibrerande fri press, en demokratiskt vald regering, ett domstolsväsende som ofta dömer mot regeringen, en politiskt aktiv akademikerkår, många politiska partier och, om man ska döma av nyhetstäckningen, har troligen fler journalister per capita än något annat land i världen – många av dem uttryckligen där för att täcka den israelisk-palestinska konflikten.
Samtidigt styr arabiska och iranska regimer över 350 miljoner människor, och de flesta fortsätter att vara stängda och autokratiska, som tillåter liten eller inget oliktänkande. Deras lidande medborgare, som mer än någonsin skulle gynnas av den uppmärksamhet en stor och välfinansierad MR-organisation kan ge, ignoreras av Human Rights Watch Mellanöstern-avdelning som istället ger ut rapport efter rapport om Israel.
Läs mer...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)