Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) skriver om Reepalus grumligheter

Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) skriver om Reepalus grumligheter. SKMA skriver bland annat att för två år sedan kritiserade dåvarande s-ordföranden Mona Sahlin Ilmar Reepalu för hans krav att Malmöjudarna borde ta avstånd från Israels politik och antydningar att deras situation i staden hade med konflikten i Mellanöstern att göra. För Sahlin var kampen mot antisemitism en ”helt egen fråga” och Mellanösternkonflikten ”hade inget att göra med rättigheterna för unga judiska människor i Malmö att känna sig trygga och få uppbackning från den politiska världen”. Hon uppmanade också stadens politiska ledning att ha en bättre dialog med den judiska församlingen.

Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu har återigen visat att han har svårt att diskutera frågor som rör judar och antisemitism utan att hemfalla åt grumligheter och fördomar. Det senaste exemplet är hans påstående i tidskriften Neo att det skulle finnas en stark koppling mellan judiska församlingen i Malmö och Sverigedemokraterna och att ”SD:are har infiltrerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat”.

Påståendet är grundlöst, något som även judiska församlingens ordförande nu tvingats gå ut och klargöra. Men det stigmatiserar och misstänkliggör Malmös judar samtidigt som det riskerar att ta död på diskussionen om antisemitism genom att måltavlorna för hatet utmålats som rasister.

Reepalus standardsvar när han kritiseras för sin hållning till judehatet i Malmö är att även andra grupper utsätts för rasism och att judar inte kan kräva att behandlas på ett ”speciellt” sätt. Det är ett både besynnerligt och farligt resonemang.

Ingen förnekar att även andra grupper drabbas av rasism och ingen har krävt särbehandling för judar. Vad som krävs är att även den rasism som drabbar Malmös judar ska erkännas och motverkas, istället för att, som i Reepalus fall, bagatelliseras, rationaliseras som Israelkritik eller beskrivas som ett hat judar delvis själva bär ansvar för.

Reepalus förvrängning av debatten, hans demagogiska försök att ställa olika grupper mot varandra, riskerar om något att förstärka motsättningarna i Malmö och ge ytterligare näring till den judefientlighet som existerar.

Reepalu har sedermera backat från uttalandet om infiltration. Det är förvisso bra. Men skadan är skedd. Och trovärdigheten är låg hos en person som efter varje nytt unket uttalande gör en partiell reträtt för att strax efteråt dyka upp med ännu ett grumligt resonemang.

Saken blir inte mindre märklig av att Reepalu, samtidigt som han fabulerar ihop en historia om kopplingar mellan judiska församlingen och SD, tillsammans med bl a en SD-politiker författat en skrivelse om flyktingmottagande och brottslighet i Malmö, en samverkan som väckt stark kritik.

För två år sedan kritiserade dåvarande s-ordföranden Mona Sahlin Ilmar Reepalu för hans krav att Malmöjudarna borde ta avstånd från Israels politik och antydningar att deras situation i staden hade med konflikten i Mellanöstern att göra. För Sahlin var kampen mot antisemitism en ”helt egen fråga” och Mellanösternkonflikten ”hade inget att göra med rättigheterna för unga judiska människor i Malmö att känna sig trygga och få uppbackning från den politiska världen”. Hon uppmanade också stadens politiska ledning att ha en bättre dialog med den judiska församlingen.

Efter Reepalus senaste uttalanden om att SD infiltrerat den judiska församlingen i Malmö har Judiska centralrådet i Sverige protesterat skarpt, och i ett brev ställt till socialdemokraternas nya ordförande Stefan Löfven skrivit att Reepalu nu ”överträtt alla gränser” och att han inte längre har någon trovärdighet bland Sveriges judar.

För Reepalu är orsaken till att relationerna nu är svåra att reparera att de svenska judarna ”inte lyssnar” på honom, men Stefan Löfven uttrycker i sitt svar till centralrådet ”förståelse” för församlingarnas reaktion och understryker ”vikten av att bibehålla de goda relationerna mellan vårt parti och de judiska församlingarna”. Löfven avslutar: ”Det är aldrig okej när våra företrädare uppfattas som otydliga när det gäller alla människors lika värde”.

Vad detta betyder i praktiken återstår att se, men om de senaste och fortsatta grumligheter från Reepalu inte möter motreaktioner skadas naturligtvis även partiets trovärdighet.

Reepalus senaste uttalanden har även kommenterats i bl a UNT, DN, Expressen, Aftonbladet och av Karin Olsson i Expressen.

Beträffande Reepalus tidigare uttalanden se t ex Jonathan Leman här och här.

SKMA, Texten publicerades på SKMA:s hemsida 2012-03-26, Stockholm

Media försvarar muslimer, vilket är bra, men glömmer helt bort alla människor med judisk tro

Man är fortfarande i chock efter de brutala morden på Rabbi Jonathan Sandler, 30, hans 3-åriga och 6-åriga söner Gabriel och Arieh och 8-åriga Miriam Monsonego, dotter till skolans rektor Rabbi Yaacov Monsonego. Mördaren som heter Mohamed Merah, 24, innan han lämnade jorden för en varmare plats, sa att han antingen skulle hamna i fängelset med huvudet högt (stolt) eller så skulle han dö med ett leende (han dog av ett skott, eller flera) Det här säger han efter att ha dödat tre barn och en vuxen med ett skott i huvudet på nära håll, bara för att de mördade var av judisk tro. Mohamed Merah, 24, sa också att han hade kontakter med den ökända terrororganisationen Al-Qaida. 

Dagen efter kunde man höra på nyheterna och läsa i tidningarna om hur polisens insatser kritiserades. Media visade fina bilder på honom och polisen kritiserades, varför då kan fråga sig? Polisen försökte gripa honom levande, men efter nästan 30 timmar så bestämde de sig för att gå in i lägenheten där Mohamed Merah befann sig. Det här var ingen liten tjuv, utan en ond ung man som tränats i terroristläger i bland annat Pakistan. Han var inte en psykisk sjuk person som bara dödade första bästa, utan han sökte upp en judisk skola för att sedan skjuta tre barn och en vuxen i huvudet på nära håll. Innan dessa brutala mord så hade han skjutit och skadat soldater för att protestera mot Frankrikes närvaro i Afghanistan, Mohamed hade också filmat sig själv när han skrek "Gud är stor" efter morden på soldaterna.

Media försvarar muslimer, vilket är bra, men glömmer helt bort alla människor med judisk tro. Det har blivit okej att säga jude åt varandra på arbetet och skolor (som en förolämpning), det har blivit okej att anklaga judar för allt ont i världen, det har blivit okej att skriva lögner om Israel och judar i media. NEJ, det är inte okej att förolämpa någon med ordet jude, det är inte okej att anklaga judar för allt ont i världen och det är absolut inte okej att skriva lögner om israel och judar i media.

Men ändå sker det här nästan dagligen vilket har gjort att "svensson" tror på mycket som skrivs och sägs om landet israel och folket som bor där istället för att ta reda på fakta. Många personer som inte förstår blir arga när jag förklarar varför Israel tvingas försvara sig mot attacker. 

Människor med judisk tro har varit förföljda i flera tusen år, när kan människor med judisk tro leva i fred med sina grannar, utan att hotas av utplåning varje dag?

Peter, 2012-03-24, Stockholm

Aftonbladet kan inte skriva en rättvis artikel, jag försöker åtminstone!

Aftonbladet publicerar följande med TT-AFP som källa: Antalet civila dödsoffer i den israelisk palestinska konflikten steg kraftigt under 2011, enligt den israeliska människorättsgruppen B’Tselem. Under förra året dödades 105 palestinier av israeliska säkerhetsstyrkor i Gazaremsan. Av dem har 37 bekräftats som icke-stridande. Året innan dödades 68 palestinier i Gazaremsan, av dem hade 18 inte deltagit i fientligheter. I Västbanken och östra Jerusalem dödades 11 palestinier förra året.

Aftonbladet skriver enbart om palestinska offer och inget om palestinsk terrorism då tidningen publicerar följande med TT-AFP som källa: “Antalet civila dödsoffer i den israelisk palestinska konflikten steg kraftigt under 2011, enligt den israeliska människorättsgruppen B’Tselem. Under förra året dödades 105 palestinier av israeliska säkerhetsstyrkor i Gazaremsan. Av dem har 37 bekräftats som icke-stridande. Året innan dödades 68 palestinier i Gazaremsan, av dem hade 18 inte deltagit i fientligheter. I Västbanken och östra Jerusalem dödades 11 palestinier förra året.”

Aftonbladet skriver ingenting om palestiniernas attacker mot civila israeler, hur civila israeler tvingas ta skydd i skyddsrum (flera hundratusen, de har 15 sekunder på sig att ta skydd), att skolor är stängda och hur barnen mår som blir utsatta för Hamas och andra militanta gruppers attacker.

Aftonbladet skriver inte heller något om skadade och dödade israeler, men framförallt skriver inte Aftonbladet om varför israel måste försvara sig mot raketer som bokstavligt talat regnar över Israel.

Dessa siffror säger inte hela sanningen om verkligheten. Självklart är det beklagligt att civila skadas och till och med dödas när Israel tvingas försvara sig mot attacker. Men om inte Israel hade varnat innan de försvarat sig så hade många fler skadats och dödas. Israel försvarar sina egna medborgare mot människor som inte bryr sig om de dödar ett barn eller vuxen.

Och att ens ta upp det här, 37 respektive 18 civila dödade, när över 9000 syrier har blivit dödade på ett år, Iran dödar civila som tycker och tänker olika (säkert fler än 37 Iranier har blivit mördade av sin egen regering under 2011). Hur många civila araber och muslimer har dödats under revolten i arabländerna? Hur många kristna har dödats och tvingats fly från arabländerna? med all respekt till anhöriga som förlorat någon under revolten i Syrien och andra länder under oroligheterna i arabvärlden de senaste året.

Man kan också räkna antalet dödade i de andra arabiska länderna under de senaste året för att se hur många civila som avsiktligt dödats av regimer. Medan Israel gör sitt bästa för att undvika civila dödsoffer, gör den andra sidan sitt bästa för att döda civila. Israel beklagar alla civila dödsoffer. Palestinierna namnger gator, sommarläger och torg efter namn på mördare och terrorister.

Peter, 2012-03-24, Stockholm

Netanyahus gränsförslag: Israel annekterar bosättningsblocken men inte Jordandalen

Den deadline som Kvartetten (USA, FN, EU och Ryssland) gav Israel och palestinierna för att lägga fram sina positioner om säkerhet och gränser, torsdag den 26 januari har passerat. Som om inget har hänt. Kvartettens plan gick ut på att få parterna till förhandlingsbordet är på väg att förpassas till historiens kyrkogård av missade möjligheter.

Förslaget som kom upp under de israelisk-palestinska förhandlingarna i Amman, betyder ett tillbakadragande från 90% av Västbanken och är lik det förslag som Tzipi Livni la fram under Annapoliskonferensen 2008.

av Barak Ravid

Tre veckor efter att samtalen mellan Israel och palestinierna i Amman under Kungen av Jordaniens beskydd tog slut, har israeliska tjänstemän återgett sin version av vad som hände, och beskyllt de misslyckade samtalen på den Palestinska Myndighetens ledare Mahmoud Abbas. Trots den ömsesidiga ”beskyllningsleken” enligt de positioner som Premiärminister Netanyahu angett beträffande gränserna så är det tydligt att de inte är olika de positioner som Tzipi Livni presenterade under Annapoliskonferensen.

De fem omgångarna i Amman var ett resultat av internationella påtryckningar på Abbas efter hans tal till FN:s Generalförsamling i september 2011. Samma dag, deklarerade Kvartetten – USA, FN, EU och Ryssland – en ny riktlinje för samtal och uppmanade båda sidor att svara positivt.

Efter några veckor svarade både Israel och palestinierna ”ja – men” båda sidor presenterade en lista men reservationer. En månad senare, anlände Kvartettens delegation för en första omgång samtal med israeliska och palestinska representanter.
Enligt en hög israelisk tjänsteman, kom premiärministerns utsände, Isaac Molho, till hotellet och kom in i möteslokalen bara för att upptäcka att hans palestinska motpart, Saeb Erakat, inte skulle komma till mötet. Mohammad Shtayeh, en mindre erfaren tjänsteman i Fatahs centrala kommitté kom istället för Erekat. Den palestinska sidan ville inte sitta med Molho i samma rum och de utsände hoppade mellan olika rum på hotellet för att föra diskussioner mellan de två parterna.

Efter en vecka, anlände Kvartettens utsände till Jerusalem även fast palestinierna återigen nekade att sitta i samma rum som Molho. ”Det finns en tom stol i rummet”, sade Molho till de utsända. ”Var är Saeb Erekat?” Under mer än en månad försökte Kvartettens utsända få palestinierna till förhandlingsrummet men bara när Kung Abdullah II gjorde påtryckningar började saker och ting hända. Kungen kom till Ramallah på ett sällsynt besök och gjorde påtryckningar på Mahmoud Abbas. Till slut den 3 januari, lyckades jordanierna föra Erekat och Molho tillsammans på Jordaniens UD i Amman.

Första mötet: Beskyllningsleken
En högre israelisk tjänsteman sade att mötet den 3 januari starade i ett vidare forum där jordanierna, israelerna och de palestinska tjänstemännen var närvarande, liksom representanter från Kvartettens medlemmar. Inför 20 personer drog Saeb Erekat fram tcå dokument; en om den palestinska positionen om gränser och ett om den palestinska positionen om säkerhet.

De palestinska dokumenten var ingen överraskning. Beträffande gränserna uppmanade palestinierna till 1967 års gränser och ett antagande av landbyten av 1.9% av Västbanken. Beträffande säkerheten, gick palestinierna med på en demilitariserad zon (utan tunga vapen) och en internationell styrk på gränsen mellan Israel och Jordanien utan några israeliska soldater närvarande.

Efter detta möte, förflyttade sig de båda parterna till ett mindre rum där bara israeliska, jordanska och palestinska representanter var närvarande. Enligt den israeliska tjänstemannen, begärde palestinierna omedelbart en frysning av byggande av bosättningar, frigivning av fångar och påpekade att ur deras synvinkel skulle samtalen sluta den 26 januari, det datum som kvartetten satt för förhandlingar om gränserna och säkerheten.

Den israeliska delegationen var överraskad av detta uttalande. ”Vi hade just börjat och ni hotar redan med att upphöra med samtalen2 sade Molho till Erekat. Den israeliska sidan påpekade till palestinierna att samtalen bara var i ett initialt skede och att det under en sådan kort tidsram vore omöjligt att hålla seriösa förhandlingar. Under samma möte, presenterade Molho en 21-punkts dokument som innehöll alla de ämnen som israel är intresserad av att diskutera under samtalen, gränser, Jerusalem, bosättningar, säkerhetsarrangemang, palestinsk uppvigling etc. och ven om dokumentet innehöll alla dessa punkter så innehöll de inte Israels inställningar till dessa frågor. Mötet var inte särskilt givande, förutom det faktum att de två sidorena kom överens om ytterligare två möten som skulle äga rum under januari.

Fjärde mötet: Den israeliska generalen sitter utanför rummet
Ett tredje möte mellan de två sidorna ägde rum den 14 januari men man kom inte fram till något. Under mötet den 18 januari tog den israeliska delegationen med sig chefen för IDf:s strategiska planeringsdivision, brigadgeneral Assaf Orion för att summera Israels position om säkerhetsarrangemangen. Palestinierna nekade att låta honom tala. ”vi kom till mötesplatsen och var en och en halv timme försenade för att palestinierna inte var beredda att höra vad den israeliska generalen hade att säga. De sa att de inte var villiga att höra en militär person tala”, berättade den israeliska tjänstemannen.

När de båda sidorna till slut kom in i rummet, gav Erekat ett brev till Molho i vilket han begärde frigivandet av Hamasmedlemmen och det Palestinska Laglydande rådets talman Aziz Duwaiks frigivning som hade arresterats några dagar tidigare. Ett par timmar senare läckte innehållet i brevet ut till palestinsk media.

Den israeliska sidan gav också ett dokument till palestinierna, bl a ett om uppvigling mot Israel i palestinsk media. Dokumentet innehöll uttalanden av Jerusalems Mufti som uppmanar till att döda judar. Erekat förkastade påståendena. ”anklagelserna är felaktiga och till slut kommer ni att behöva be om ursäkt för detta förtal”, sade Erekat till Molho.

I mötet som ägde rum därefter, hade palestinierna förstått att de hade ett problem och föreslog organisationskommittén som hade om frågan om uppvigling, chefen för Israels Nationella Informationsråd, Yoaz Hendel, som deltog i mötet, sade till Erekat att istället för att organisera en kommitté, kan de själva ta hand om frågan om uppvigling.

Femte mötet: Molho presenterar Netanyahus förslag till gränser
Den 25 januari, en dag innan palestinierna hade hotat med att avsluta samtalen, ägde de slutliga samtalen rum mellan parterna. Under diskussionerna presenterade Molho Netanyahus förslag om gränser för den palestinska staten.

Molho presenterade åtskilliga principer:

1.      Gränserna ska dras på så sätt att de kommer att omfatta ett maximalt antal israeler som lever på Västbanken och ett minimum antal palestinier.

2.      Israel vill annektera det större bosättningsblocket utan att närmare gå in på vad som avses med ett ”block” och utan att definiera storleken av det.

3.      Det är nödvändigt att first lösa problemet med gränserna och säkerheten i relation till Judéen och Samarien och bara därefter diskutera Jerusalem som är ännu mer komplicerat.

4.      Israel kommer att upprätthålla en närvaro i Jordandalen under en period. Molho nämnde inte under hur lång tid.

Under mötet, Erekat frågade efter ett klargörande om Jordandalen. Mohlo refererade honom till Netanyahus tak vid Knessets öppnande och till talet han hållit inför Kongressen i maj 2011. I båda talen talar Netanyahu om ”en militär närvaro utmed Jordanfloden”, men han begär inte att Israel ska upprätthålla militär suveränitet över dalen. ”och om vi nekar?”, frågade Erekat. Mohlo svarade: Skulle ni hellre vilja att vi annekterade dalen?”

Mohlo nämnde inte hur stort område som Israel skulle dra sig tillbaka från, men i enlighet med principerna som han presenterade, verkar det likna eller t o m vara identiska med det som Tzipi Livni presenterade under förhandlingar som ägde rum 2008 efter Annapoliskonferensen. Och även om netanyahu inte tillstår det, så är avsikten med den princip som Molho presenterar ett tillbakadragande som kommer att medföra att Israel ger upp 90% av sin suveränitet. ”Möjligheten med att lämna bosättningarna i en palestinsk stat kom också upp i Annapolis, ” sade en källa som deltog i samtalen 2008.

Erekat, som förstod principerna, frågade i slutet av mötet efter en serie klargöranden: om Israel accepterar 1967 års gränser som en grundsats som de båda sidorna kan förhandla om, om israel accepterar principerna för ett byte av områden, hur många procent av Västbanken är Israel intresserad av att annektera, om Israel har en karta med gränsförslag, om Israel är berett att evakuera bosättningar etc. ”Jag kommer gärna att svara på alla dessa frågor under vårt nästa möte”, sade Molho till Erekat. Men det nästa mötet ägde aldrig rum. Nästa dag, meddelade palestinierna att de inte tänkte återuppta samtalen om inte Israel fryser bosättningsbyggandet och antal principerna om 1967 års gränser.

Israeliska tjänstemän: Abbas sprang bort en gång till
Israelerna medger nu att samtalet har upphört och man räknar inte med att de kommer i gång snart igen särskilt inte mot bakgrund av försoningsmötet mellan Abbas och Hamas ledare Khaled Meshal i Doha. Upp till för två veckor sedan hade Netanyahu diskuterat en serie goodwillgester mot palestinierna med Tony Blair och amerikanerna för att möjliggöra förnyade samtal. Men, mötet mellan Abbas och Meshal resulterade i att israelerna drog tillbaka sina erbjudanden.

Under ett pressmöte i Jerusalem nyligen, anklagar israeliska tjänstemän Abbas för att samtalen fryst inne. ”Under de senaste tre veckorna, har Abbas sprungit undan från förhandling och har gjort samma sak beträffande samtalen i Amman”, sade en högt uppsatt israelisk tjänsteman. ”Vi var beredda att göra goodwillgester och vi lade fram ett komplett paket men palestinierna vill helt enkelt inte ha det. Fler och fler internationella organ förstår att det inte var vi som förhindrade samtalen. Man an förstå det på jordaniernas tystnad. De har inte beskyllt Israel på något sätt.”

Det bör påpekas att Netanyahus goodwillgester var måttligare än vad palestinierna och det internationella samfundet hade hoppats på. Netanyahu föreslog ett frisläppande av 25 fångar, upprättandet av 10 nya palestinska polisstationer i Område B (där Israel är ansvarig för säkerheten) och en serie ekonomiska projekt i Område C (där Israel har hela kontrollen).

Vad händer nu? Tjänstmän i Jerusalem väntar på att se vilken väg Abbas kommer att ta: försoning med Hamas kommer att äga rum i ett möte nästa vecka, att gå tillbaka till FN eller ett mer optimistiskt scenario – en vilja att återvända till att samtala med Israel. ”det är osäkert vad palestinierna väljer men vi tror att de går tillbaka till sin kampanj i FN inom några veckor”, sade den israeliska tjänstemannen.

I israel uppskattar man att försöket att upprätta en ensidig regering med Hamas inte kommer att lyckas. Men om en försoning skulle ta form, har israelerna klargjort att detta kommer att ha konsekvenser. ”Vi kommer inte att inleda förhandlingar med en regering i vilken Hamas deltar eller om dess medlemmar är utnämnda av Hamas” sade en tjänsteman. Han antydde att Israel återigen kan frysa palestinska skatter. ”Vi avvaktar och ser vad som händer under mötet i Kairo i slutet av månaden. De politiska ledare får bestämma vad man ska göra,” sade han.

Följ dina drömmar

Jordanfloden, 2011

Jag har haft en dröm om att kunna försörja mig på mina resor och hemsidan, många var nog skeptiska, men jag har hela tiden trott på min dröm.

Efter att jag lärde känna en bra kontakt som nu blivit en väldigt god vän så har min dröm sakta men säkert börjat bli verklighet. Jag minns hur jag väcktes av ett samtal från Israel, det var min vän och samarbetspartner som ringde för att berätta att vi fått vår första bokning, en hotellbokning. Idag fick jag ett mail från Israel som berättade att en familj på fyra personer hade bokat hotellrum via vår hemsida, vilket betyder att vi tjänar pengar.

Bokningarna börja komma och pengar börjar tjänas, men det är inte pengarna som gör mig mest glad och lycklig utan det är att min dröm håller på att bli sann. Jag har hjälpt väldigt många med information om Israel och judendomen, varje gång man kan hjälpa någon att besvara deras frågor så blir man lycklig.

Min dröm är att kunna flytta till solen och värmen och sköta min hemsida därifrån. Och nu precis som då, så vet jag att det kommer att bli så, bara man kämpar och tror på sig själv. Målet är att detta ska ske senast 2015.

Vad erbjuder vi Er? Förutom många års erfarenhet av Israel så kan vi erbjuda Er snabba svar och bra service. Vi har bra kontakter i Israel och Sverige, både inom judendom och turistinformation. Vad kan Ni boka hos oss? Ni kan boka hotell, privata lägenheter, hyrbilar, utflykter (1-14 dagar) och dykresor till Eilat och Aqaba.

Peter, 2012-03-14, Stockholm

CFCA - The Coordination Forum for Countering Antisemitism är ett statligt forum som övervakar antisemitiska verksamheter i hela världen

CFCA - The Coordination Forum for Countering Antisemitism är ett statligt forum som övervakar antisemitiska verksamheter i hela världen. Den samordnar kampen mot denna företeelse med olika statliga organ och judiska organisationer runt om i världen. 

Medlemmar i forumet är följande: the Education and Foreign Ministries, the Prime Minister's Office/Information Centre and Government Secretariat, the Jewish Agency, ADL, World Jewish Congress, B'nei Brith, The Community Security Trust (CST) of Britain and Academic research institutes- the Stephen Roth Institute of Tel Aviv University and the Vidal Sasson Institute of the Hebrew University.

Forumet får information om antisemitiska aktiviteter från olika källor, de kontrollerar informationen och publicerar den i regelbundna rapporter.

Forumet sammanträder med jämna mellanrum för att få information samt höra uppdaterade rapporter och fastställa policy för hur man kan motverka olika former av antisemitism.

Israel, den judiska staten ger högsta prioritet åt säkerheten för judiska samhällen runt om i världen och har åtagit sig att göra allt i sin makt för att bekämpa anti-judiska aktiviteter.

Kampen mot antisemitism kvarstår och kräver ständig uppmärksamhet. Detta innebär att lära och förstå omfattningen av fenomenet och rekrytera alla relevanta resurser för att bekämpa den varhelst och närhelst den dyker upp.

Information om deras hemsida: Som en del av ovanstående insatser får forumet information om antisemitiska aktiviteter från olika källor, kontrollerar informationen och publicerar det på deras hemsida som har inrättats för att fungera som ett verktyg i kampen mot antisemitism.

Webbplatsen har den största och mest omfattande databasen om antisemitiska incidenter som rapporteras i hela världen och uppdateras dagligen med rapporter, bilder, videoklipp och statistik. Händelserna i deras arkiv kan nås efter datum, plats och / eller kategori. Sajten erbjuder också information om den pågående kampen mot antisemitiska och liknande artiklar.

Peter, 2012-03-09, Stockholm