Idag är det 64 år sedan FN:s Generalförsamling röstade igenom Resolution 181, den delningsplan av det brittisktstyrda Palestinamandatet som banade vägen för Storbritanniens reträtt ett knappt halvår senare och utropandet av Staten Israel den 14 maj 1948. I Israel minns man fortfarande hur man under spänd förväntan satt runt radioapparaterna och lyssnade på omröstningen i FN. När det blev klart att resolutionen hade fått tillräckligt många röster utbröt det jubel och spontana fester på gatorna. Glädjen kom dock snabbt att grumlas av den upptrappade konflikten mellan de sionistiska pionjärerna och det arabiska ledarskapet, som tillsammans med de omkringliggande arabstaterna vägrade att godkänna resolutionen.
Denna konflikt har under årens lopp ändrat karaktär och namn flera gånger, men i grund och botten är det samma konflikt. Inatt strax efter midnatt blev israeliska medborgare i västra Galiléen påminda om att det inte råder fred utan bara eldupphör. Terrorister i södra Libanon avfyrade fyra katyusharaketer mot israeliska samhällen, dock utan att någon människa kom till skada. Israeliskt artilleri besvarade elden och framförde en protest till FN-styrkan UNIFIL som är stationerad i södra Libanon och vars syfte är att förhindra just den här typen av attacker. Man menar dock att det troligtvis inte är terroristorganisationen Hizballa utan istället al-Qaida eller en av de mindre palestinska terroristgrupperna i området ligger bakom raketattacken.
Det är inte orimligt att anta att terroristernas val av just dagens datum för attacken var avsiktligt. Ofta uppmärksammar terroristorganisationer årsdagarna för sina nederlag med symboliska attacker. I Israel var det dock många som inledningsvis drog slutsatsen att raketerna var en reaktion på gårdagens mystiska explosion utanför den iranska staden Isfahan. En massiv explosion skakade staden under morgontimmarna i måndags, vilket först rapporterades av den iranska nyhetsbyrån Fars, för att sedan snabbt tas tillbaka och förnekas av företrädare för regimen i Teheran. Flera viktiga anläggningar med koppling till Irans kärnenergiprogram ligger i Isfahan. Den 12 november inträffade en annan mystisk explosion vid en iransk militäranläggning utanför staden Karaj. Spekulationerna kring vem som kan tänkas ligga bakom de båda explosionerna har varit ganska förutsägbara och delvis underblåsta av syrliga kommentarer från israeliska ministrar. ”Vissa länder inför ekonomiska sanktioner, medan andra länder agerar på andra sätt,” sa exempelvis Dan Meridor, minister med ansvar för underrättelsetjänsten, imorse i israelisk radio. Det allmänna intrycket man får i Israel är att en attack mot Irans kärnenergianläggningar bara är en tidsfråga, vilket alltså gjorde att nattens raketattack mot norra Israel under morgontimmarna lätt kunde tolkas som startskotten för ett regionalt krig.
Paul Widen, Jerusalem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar