Bitte Hammargrens obefintliga hermeneutiska hygien

På förekommen anledning känner jag mig tvingad att kommentera Bitte Hammargrens senaste alster om Israel i Svenska Dagbladet. Hammargren är SvD:s mellanösternkorrespondent, dock utan att kunna vare sig arabiska eller hebreiska. Detta förklarar varför hon citerar tidningen Ha’aretz engelska upplaga, som hon inte ens har anständighet att översätta till svenska. Och vem citerar hon? Gideon Levy, den israeliska avgrundsvänsterns okrönte kung, som nästan dagligen spyr sådana mängder postsionistisk galla att varken han eller Ha’aretz längre tas på allvar i Israel. Längre ner i artikeln hänvisar hon sina läsare till Wikipedia och befäster därmed sin obefintliga journalistiska kaliber. Det är, som alltid när Hammargren är i farten, pinsamt att läsa.

Israels självständighetsfirande och palestiniernas nakba-demonstrationer är ”två sidor av samma mynt”, skriver Hammargren. Judarna är förstås glada, de firar att de fick sin stat bara tre år efter Förintelsen, men palestinier ”upplever det som att Europa vältrade över sin monumentala skuld till de överlevande judarna, genom att låta palestinierna betala priset.” Därmed promulgerar hon lögnen att Staten Israel etablerades på mark som på något mystiskt sätt var ”palestinsk” (när den i själva verket var brittisk) och att det palestinska flyktingproblemet är en konsekvens av Israels grundande (när det är en konsekvens av att araberna förlorade kriget som de började, varefter de vägrade att förhandla med Israel och tvingade flyktingarna att leva i permanenta flyktingläger). Inte för ett ögonblick reflekterar Hammargren över det faktum att sättet på vilket palestinierna ”upplever” verkligheten är intimt sammanbundet med den historieförvrängning som de matas med av det egna ledarskapet och av palestinsk media. En journalist med ett uns av intellektuell heder skulle inte tveka att avfärda ett ”narrativ” om detta narrativ är grundat på historiska lögner och fabrikationer. Bara en person som är helt oförmögen att skilja på fakta och propaganda skulle påstå att Israels självständighetsfirande och palestiniernas nakba-demonstrationer är ”två sidor av samma mynt”. I det ena fallet firar en demokratisk nation sin historiska återupprättelse, vilket skedde med världssamfundets moraliska uppbackning. I det andra fallet uppviglas palestinska flyktingar av diverse terroristorganisationer till våldsamt upplopp för att markera minnet av årsdagen då de krävde allt och därmed också förlorade allt.

Närmare 800 000 judar i de omkringliggande arabstaterna fördrevs efter att Israel utropade självständighet. Exempelvis var minst 25% av Bagdads befolkning judar fram till slutet av 1940-talet. Hammargren knystar inte om detta. Hon är för upptagen med att sprida Gideon Levys evangelium om att Israel också borde uppmärksamma nakba. För detta krävs ”en annorlunda historieskrivning, som också inkluderar Den andre [sic], den som är förtryckt och förnekad”. I klarspråk: Israel bör anamma sina svurna dödsfienders lögnpropaganda. Då blir allt bra.

Det är och förblir en skam att en av Sveriges största dagstidningar tillåter Bitte Hammargren att obehindrat sprida sina inbillningar. Inte på grund av att hon hyser en öppen, ensidig och helt okritisk sympati för det palestinska ”narrativet”, vilket är illa nog i sig, utan för att hon bevisligen aldrig har satt sig in mellanösternkonfliktens historia eller de kopiösa mänger forskning som gjorts i ämnet. Etablerade historiska faktum kan inte avfärdas bara för att någon ”upplever” att saker egentligen förhåller sig på ett annat sätt. Dessutom skriver hon på en torftig och föga övertygande svenska, som Dick Haas brukade säga. Jag är fullkomligt övertygad om att det måste finnas tiotals normalbegåvade svenska journalister med historiska baskunskaper och intakt intellektuell heder som skulle kunna göra ett bättre jobb som SvD:s mellanösternkorrespondent än Bitte Hammargren. Eller är hon anställd på livstid? Hur lågt ska ribban behöva sänkas innan den ansvariga redaktören på SvD:s utrikesredaktion tar Hammargren åt sidan och säger, ”Du Bitte, kan du komma in på mitt kontor?”

Paul Widen, Jerusalem


Mina egna ord och tankar:

Anledningen till att så många svenskar har en felaktig bild av konflikten i mellanösten beror på svensk medias brist på kunskap i ämnet. Som jag skrivit så många gånger förut, så skrivs och visas det nästan aldrig några positiva nyheter från Israel i svensk media. Många gånger skrivs vinklade och orättvisa nyheter som bara visar den ena sidan. Och för att få en rättvis bild så krävs det att personen/personerna som skriver artilkeln har bra kunskap i ämnet.

När man läser artiklar skrivna av Bitte och andra med lika lite kunskap, och inte vet vad som verkligen sker, så är det lätt att tro på mycket som skrivs. Behovet av en informations och fakta sida är viktig för att informera om läget i mellanösten. Det är många som hör av sig till mig med frågor och det finns ingen fråga jag inte besvarar.

Ingen människa är perfekt, alla gör vi misstag. Men Israel gör väldigt mycket för att undvika misstag.

Peter, Stockholm


Man kan inte tjata för mycket om en sak:

Lögnen att Staten Israel etablerades på mark som på något mystiskt sätt var ”palestinsk” (när den i själva verket var brittisk) och att det palestinska flyktingproblemet är en konsekvens av Israels grundande (när det är en konsekvens av att araberna förlorade kriget som de började, varefter de vägrade att förhandla med Israel och tvingade flyktingarna att leva i permanenta flyktingläger).

Paul Widen, Jerusalem