Ett tal man sent glömmer.

Det avslutande talet på flyplatsen mellan Tel Aviv och Jerusalem vill man gärna lägga på minnet. Hör bara:

Herr president, herr premiärminister, edra excellenser, mina damer och herrar, som jag förbereder mig att återvända till Rom, låt mig få dela med er de starka intryck som min pilgrimsresa till det heliga landet efterlämnar. Jag hade fruktbara diskussioner med de civila myndigheterna i Israel och i de palestinska områdena. Jag bevittnade de stora ansträngningarna som bägge regeringarna gör för att säkra folks välmående. Jag har mött ledarna för den katolska kyrkan i det heliga landet och det gladde mig att de tillsammans värnar om Vår Herres flock. Jag har också träffat ledare för andra kristna församlingar liksom ledare för andra religioner i det heliga landet. Landet är sannerligen en god grund för ekumenik och inter-religiösa dialoger och jag ber om att allt detta skall växa ut till ömsesidig förståelse och respekt.

Herr president, ni och jag planterade ett olivträd vid ert residens samma dag jag anlände till Israel. Olivträdet är, som ni vet, en liknelse som St Paul ( Paulus ) använde för att beskriva de nära relationerna mellan kristna och judar. Paulus skriver i sitt Romarbrev hur kyrkan blev till ett vilt olivskott som ympades in i olivträdet som utgörs av förbundets folk ( judarna ). Vi närs alla av samma andliga rötter. Vi möts som bröder, bröder som ibland under historiens gång haft spänningsladdade relationer, men nu är vi fast beslutna att slå en bro för bestående vänskap.

Ceremonin vid presidentpalatset följdes av ett av de mest högtidliga ögonblicken under mitt besök i Israel - besöket vid Jad Vashem där jag mötte några överlevande som drabbades av ondskan under Förintelsen.

Dessa djupt gripande möten påminde mig om mitt besök för tre år sedan vid dödslägret Auschwitz, där så många judar brutalt utrotades av en gudlös regim, en regim med en antisemitisk och hatisk ideologi. Detta avskyvärda kapitel i historien får aldrig glömmas eller förnekas. Tvärtom, dessa dystra minnen bör stärka vår beslutsamhet att komma närmare varandra som grenarna i samma olivträd, närd av samma rötter och förenade i broderlig kärlek.

Herr president, jag vill tacka er för er varma gästfrihet som uppskattas storligen. Låt mig få inpränta att jag kom som en vän till er israeler, precis som jag är en vän av det palestinska folket. Vänner har nöje av att vara tillsammans och de finner det djupt störande att se andra lida. Ingen vän av israelerna och palestinierna kan undgå att känna sorg inför de fortsatta spänningarna mellan era bägge folk. Ingen vän kan undgå att fälla tårar över de lidanden och förspillda liv som bägge folken tvingats utstå de senaste 60 åren. Jag vädjar till alla folken i detta land:

Inga fler blodsutgjutelser! Ingen mer väpnad kamp! Ingen mer terrorism! Inga fler krig!

Låt oss i stället bryta den onda cirkeln av våld. Låt oss få en bestående fred, byggd på rättvisa, och en försoning och ett helande. Låt det komma till ett universellt erkännande att staten Israel har rätt att existera i fred och säkerhet innanför internationellt erkända gränser. Låt det också stadfästas att det palestinska folket har rätt till ett suveränt och självständigt hemland där det kan leva i heder och resa fritt omkring.

Låt tvåstatslösningen bli verklighet och inte bara en dröm. Och låt freden sprida sig och bli till ett ljus för nationerna ( profeten Jesaja, 42:6 ). Ett ljus, som sprider sig till alla regioner som drabbats av konflikt.

En av de ledsammaste synerna för mig under mitt besök var muren. När jag gick längs med den bad jag för en framtid, där folken i det heliga landet kan leva vid varandras sida i fred och harmoni utan dessa instrument för säkerhet och åtskillnad. Snarare med ömsesidig respekt och tilltro, tillbakavisande alla former av våld och aggression.

Herr president, jag vet hur svårt det kommer att bli att nå detta mål. Jag förstår hur svår denna uppgift kan komma att bli för er och för det palestinska styret. Men jag kan försäkra er att mina böner och alla katolikers böner världen över för detta mål är med er, medan ni fortsätter ansträngningarna att bygga en rättfärdig och bestående fred i denna del av världen.

Återstår för mig bara att uttrycka tacksamhet ur djupet av mitt hjärta till alla som bidragit på så många sätt att göra resan möjlig. Till regeringen, till organisatörerna, till volontärerna och massmedia, till alla som visat gästfrihet vill jag uttrycka tacksamhet. Var förvissade om att ni är ihågkomna med tillgivenhet i mina böner.

Till er alla, säger jag: Låt Gud vara med er! Shalom!