Uttalanden i Rabbi Center baserades på hörsägen (IDF:s talesman)

Militärens högste jurist, Överste Avichai Mendelblit, har beslutat att slutföra Kriminalundersökningsavdelningen militärpolisutredning beträffande uttalandena som gjorts av soldater vid Rabin Military Preparation Center om Operation Gjutet Bly. Detta beslut togs efter det att militärpolisens utredning funnit att de viktigaste komponenterna i deras beskrivning var baserade på hörsägen och inte stöddes av specifika personliga kunskaper. Särskilt handlar det om två påstådda incidenter där man misstänkt att det funnits icke-inblandade, icke-stridande personer som beskjutits.

Dessutom fann man när påståendena kontrollerades att de inte stöddes av de fakta som undersökningen beslutat om.

Undersökningen initierades av Militärens högste jurist efter att man gått igenom påståenden som gjorts under en konferens vid Rabin Military Preparation Centre där soldater som deltagit i Operation Gjutet Bly var närvarande. Kriminalundersökningsavdelningen vid militärpolisen beordrades att undersöka påståenden med tyngdpunkt på de påstådda beskjutningarna av icke-stridande personer.

Undersökningen drog slutsatsen av soldaterna som deltagit i konferensen, att historierna som de berättat, överdrivits med flit, inför konferensens deltagare.

Historien t ex där en soldat påstår att han fått order att skjuta på en äldre kvinna klargjordes under undersökningen. Faktum är att soldaterna inte bevittnade något sådant utan enbart upprepade ett rykte de hört. I en fristående undersökning fann man en liknande händelse, en kvinna misstänkt för att vara en självmordsbombare, närmade sig en IDF-styrka, som öppnade eld mot henne, efter att otaliga gånger försökt få henne att stanna.

Samma soldat erkände att han inte bevittnat de omoraliska och respektlösa incidenterna som han beskrivit under konferensen.

Ett påstående gjort av en annan soldat som säger sig ha fått order om att öppna eld mot en kvinna och två barn klarades också upp som en incident som han inte bevittnat. Efter att ha kontrollerat påståendena, fann man att under denna incident, öppnade en styrka eld i motsatt riktning, mot två misstänkta män som inte hade med de civila att göra.

Under Militärpolisutredningen uppkom ytterligare två påståenden mot olämpligt uppförande. Dessa påståenden var separata från dem som gjordes i Rabin Military Preparation Center. Man fann att dessa incidenter inte ger orsak till misstanke om obefogad eldgivning. Detta baseras på en briefing som ägde rum ungefär då en av incidenterna skedde och under fortsatta undersökningar som Militärpolisen gjort.

Det bör poängteras att deltagarna vid Rabin Center under dessa undersökningar sade, att de baserat sina påståenden relaterande till användning av fosforammunition, på vad de hört i media och inte på deras personliga kunskap.

Militärens högste juridiska general, överste Avichai Mendelblit, sammanfattade Militärpolisens undersökning:

”Det är synd att ingen av talarna vid konferensen var försiktig nog att vara korrekt i sin beskrivning av sina påståenden och mer än så, att de har valt att presentera olika incidenter av allvarlig natur, trots att de inte personligen bevittnat och vetat mycket om dem. Det verkar som om det kommer att bli svårt att värdera den skada i image och moral, som IDF och de soldater som deltog i Operation Gjutet Bly drabbats av, i Israel och i världen”.

IDF:s talesman önskar poängtera att Militärens högste jurists sammanfattning refererar endast till undersökningar som fokuseras på utskrifter från konferensen i Rabin Military Preparation Center förutom de två separata redan omnämnda påståendena. Detta är ytterligare en undersökning och inte istället för den utredning som görs på alla nivåer i IDF, efter Operation Gjutet Bly.

Jag har en idé.

I dag, Tisdagen den 24 Mars klockan 09:40 så flög årets första direktflyget till Tel Aviv från Arlanda. Självklart så var jag på plats, på plats var också besättning och rep. från SAS. Berättade om min hemsida, och frågade om det var möjligt att lägga reklam ombord.

SAS ansvarar inte för vad som får läggas ombord på planet (reklam, tidningar) eftersom det är Sabra Express som är de som anlitat SAS. I morgon ska jag ringa till Sabra Express och fråga dem om det är okej att jag lägger reklam ombord.
Min tanke är att resenärerna ska kunna få hjälp med bokning av hotell, inrikes flyg, hyrbilar, tåg, buss med mera.

När familjen Lindgreen sätter sig på planet, så gör familjen som alla andra, man tittar i fickan framför sig. I fickan hittar de ett reklamblad som berättar mer om landet Israel samt som erbjuder gratis hjälp med bokning med mera. När familjen kommer ner till Israel så går det till ett internetcafé och besöker siten http://www.israel4u.se/ där de läser mer om landet och ställer sina frågor. Inom 24 timmar så har de fått svar och förslag på bra hotell i Tiberias, och det bästa av allt tycker familjen var att de fann reklambladet i ombord.

Det är så det kommer att fungera, om min idé går att genomföra. Men för närvarande är det bara en idé.

Förbryllad i Gaza - Artikeln är skriven av Yvonne Green.

Skribenten är poet och frilansskribent som bor i London. Hennes samling Boukhara vann 2008 Smith/Doorstoppriset. Hon har även översatt den ryske andravärldskrigspoetens, Semyon Lipkins, poesi.

Jag är poet, en engelsk judinna som ofta besöker Israel. Djupt oroad av rapporterna om lustmord och förstörelse under Operation Gjutet Bly, kände jag att jag måste se med egna ögon.

Jag flög till Tel Aviv, och onsdag 28 januari använde jag mitt presskort för att korsa gränsövergången Erez. Jag gick över gränsen in till Gaza där jag möttes av min guide, en palestinsk journalist. Han frågade om jag ville träffa Hamasföreträdare. Jag förklarade att jag kommit för att bevittna förstörelsen och det civila lidandet, inte för att prata politik.

Vad jag såg var att där hade gjorts precisionsattacker mot hela Hamas infrastruktur. Kritiserar FNs generalsekreterare Ban Ki-moon kirurgisk förstörelse av sprängämnesförrådet i Imad Akhelmoskén, av de nationella styrkornas bas, av polisstationen Shi Jaya, av Fångministeriet? De Gazabor jag mötte sörjde inte polisstaten. Inte heller hade de radikaliserats. Medans Hamas svartskjortor förpestade gathörnen, såg jag hur förbipasserande struntade i dem.

DET FANNS tomma sängar på Shifasjukhuset och rådde en hotfull atmosfär. Hamas har reducerats till att utöva sin oomtvistade auktoritet från stora bunkrar vilka, liksom sjukhuset, byggdes av Israel för 30 år sen. Skrämda Gazabor talade dubbelspråk [se George Orwells 1984, red anm] när de berättade att de flesta av de 5.500, som påstås ha sårats, vårdas i Egypten och Jordanien. De vill att det ska bli känt att siffran är en lögn, och visade mig att de sårade inte fanns i Gaza. Det finns inga bevis för deras närvaro på utländska sjukhus, eller för hur de kan tänkas ha kommit dit.

Från familjen Aby Ayidas gods vid Jebala Rayes till Tallel Howa (Gaza stads mest tätbefolkade område) motsade Gazabor anklagelserna att Israel mordiskt skulle ha anfallit civilbefolkning. De berättade om och om igen att både civila och Hamaskrigare tryggt hade evakuerats från de områden där Hamas agerat, till följd av israeliska uppringningar per telefon, flygblad och varningar över megafon.

När man såg Al-Fakhora blev det obegripligt att förstå hur FN och reportrar någonsin kunde påstå att UNRWA-skolan skulle ha träffats av israeliska granater. Skolan, liksom de flesta i Gaza, var synbart välbehållen. Jag visades till den plats där Hamas avfyrat raketer i närheten, och spåren efter de israeliska missilerna på gatan utanför skolan var omisskännliga. När jag träffade Mona al-Ashkor, en av de 40 som skadats då de sprang mot Al-Fakhora - inte då de var inne i skolan, vilket ofta rapporterats - fick jag höra att Israel hade förvarnat folk att de inte skulle ta skydd i skolan, eftersom Hamas agerade i området, och att några människor struntat i varningen eftersom UNRWA dessförinnan sagt till dem att skolan skulle vara säker. Rapporter om att 40 människor skulle ha omkommit förnekades.

JAG FICK HÖRA berättelser på Samounigatan som motsade varandra, vad jag såg och senare berättelser i medier. Exempel på dessa motsägelser är att 24, 31, 34 eller fler medlemmar av Fatahfamiljen Samouni hade dött. Att alla dödsfallen inträffat då Israel bombade det säkra hus de sagt åt 160 familjer att ta skydd i; det säkra huset pekades ut för mig, men det såg intakt ut på utsidan, och tvätt hängde fortfarande på en lina på en av balkongerna. Att några lämnade det säkra huset och sköts i ett annat hus. Att en sköts utomhus på jakt efter ved. Att det inte hade förekommit något motstånd - men det översta högra fönstret på byggnaden (som finns med i BBC Panoramafilmen “Out of the Ruins”, som sändes den 8 februari) har ett svart märke ovanför - ett märke som jag hela dagen fick höra var ett tecken på att vapen avfyrats inifrån. Att offer lämnades blödande inne i huset i 2-3 dagar.

Jag såg stora urblåsta kratrar och en bucklig container som såg ut att ha skadats av en kraft inifrån (utvändigt var den oskadd). Medierapporterna om Samounigatan nämner inte dessa möjliga indikationer på sprängmedelsförråd (även om containern är synlig i mediernas foton). Familjen Samounis äldste berättade under en bandad intervju att han hade en film på CD med dödsfallen. Så vitt jag vet har ingen sådan film offentliggjorts. Han berättade också att några familjemedlemmar fortfarande inte återfunnits.

Medierna har fabricerat och granskat anklagelser om att Israel har begått krigsbrott mot familjen Samouni, utan att nämna att familjen tillhör Fatah och att några av dess medlemmar fortfarande saknas. De har nu insett vad det kan betyda: att Hamas kan ha deltagit, inte enbart i dödandet av medlemmar av Samounifamiljen, men även i att med våld tvinga Samounifamiljen att anklaga Israel.

DET GAZA jag såg var samhälleligt intakt. Det fanns inga hemlösa, sårade som gick omkring, hungriga eller personer med klädbrist. Gatorna var livliga, affärerna belamrade med broderade klänningar och gigantiska kokkärl, marknaderna fulla med färskt kött och underbara varor - de röda rädisorna var större än grapefrukter. Mammor i sällskap med en 13-årig pojke berättade att de var trötta på att lämna sina hem för att sitta bland ruiner hela dagarna, för att berätta för pressen hur de lyckats överleva. Universitetsutbildade kvinnor jag mötte i Shijaya talade om styrkan i utbildning, samtidigt som äldre män vakade över dem.

Ingen hyllade regeringen då de visade mig tunnlarna där krigare hade smält bort. Ingen utropade Hamas till segrare för att ha tvingat civila att agera kanonmat då de visade mig resterna av försåtsminerade hem och skolor.
Utifrån vad jag såg och fick höra i Gaza, riktade sig Operation Gjutet Bly mot en totalitär regims maktbaser och neutraliserade till stor del Hamas planer på att göra Israel till dess vapen för att offra civilas liv.

Stöd för min berättelse kan finnas i senkomna och gradvisa tillbakadraganden av påståenden om UNRWA-skolan i Al-Fakhora; ett isolerat erkännande att Gaza i huvudsak är intakt av The New York Times; Internetbaserad mediegranskning; och den oförklarliga diskrepansen mellan det påstådda antalet sårade och deras ej rapporterade vistelseort.

Till TT redaktionen.

Personligen har jag länge varit kritisk till hur ni rapporterar och skriver om Israel. Det har visat sig allt för många gånger att det ni skriver inte stämmer. Man kan läsa på er hemsida, "Dryga hundratalet journalister ser till att svenska massmedier kan lita till TT som en säker nyhetskälla." Tycker ni verkligen att det stämmer?

Amnesty Internationals senaste rapport om striderna i Gaza visar att nyhetsbyrån Tidningarnas Telegrambyrå (TT) medvetet ljugit, och överdrivit antalet dödade “barn”. Ni har använt falska motbevisade siffror direkt från Hamas, utan att klart uppge det för nyhetskonsumenterna, och sedan bedrägligt påstått att Amnesty “accepterat” siffrorna.

Genom att medvetet ha tonat ned alla andra siffror än dem från Hamas, har ni sett till att de falska uppgifterna kunnat användas för att elda på israelhatet i Sverige. Inte minst av Malmös kommunalråd Ilmar Reepalu. Han talade om “över 400 mördade barn”, och påstod i en radiodebatt att Israel bombat en FN-skola i Jabaliya. Reepalu har aldrig nåtts av nyheten att FN fullständigt har dementerat påståendet om skolan. Det beror på att ni, som rapporterade de falska anklagelserna, vägrade att publicera FN:s dementi när det avslöjades att händelsen aldrig ägt rum.

Jag kan ta upp flera exempel, men väljer att inte göra det för närvarande. Själv har jag länge varit kritisk till hur media rapporterar från konflikten och hur ni rapporterar och skriver om Israel. Allt för ofta väljer ni att skriva negativa saker om Israel, eller så lägger ni den största skulden på Israel. Det får väldigt tråkiga följder, eftersom många tror att det ni skriver stämmer med sanningen och genom att hatet mot judar och Israel ökar på grund av era rapporteringar, så borde ni känna viss skuld i det ökande hatet.