Pojken som överlevde förintelsen - Thomas Buergenthal

Thomas Buergenthal är en av de yngsta som har överlevt fasorna i Auschwitz. Sett ur ett barns ögon beskriver han sin kamp för överlevnad under förintelsen.

Thomas föddes 1934. Hans föräldrar var tyska medborgare med judisk påbrå. Efter Hitlers makttillträde flydde den lilla familjen till Tjeckoslovakien, senare även till Polen för att slutligen forslas till nazisternas dödsläger.
Thomas var då 10 år gammal. Det var sista gången han såg sin far.

Pojken som överlevde förintelsen är en oerhört stark berättelse om den lilla pojkens hårda kamp för överlevnad i Auschwitz och Sachsenhausen. Men boken skildrar också livet efter lägret. I april 1945 befriades Thomas av polska och sovjetiska trupper och blev en slags maskot i den polska armén.
Han var bland annat med om slutstriden i Berlin innan han hamnade på ett judiskt barnhem i Polen. Därifrån smugglades Thomas ut till Tyskland där han mirakulöst återförenades med sin mor.

Thomas Buergenthal emigrerade till USA 1951 och utbildade sig till jurist. Idag är han en internationellt känd domare och har författat ett dussintals böcker i internationell rätt och mänskliga rättigheter. Pojken som överlevde förintelsen är hans gripande och fantastiska livshistoria.

Mina egna ord: När jag läste boken så kände jag tomhet och sorg och tårarna föll ifrån min kind ett flertal gånger. Det var 60 år sedan, men än idag så finns det personer som förnekar förintelsen, och en av dem är Mahmoud Ahmadinejad, Irans president.

Om 10 år så kanske det inte finns några överlevande vid liv längre. Så det är väldigt viktigt att det finns andra som kan berätta deras histora. Något som är fruktansvärt är att inte barn som går i palestinska skolor i till exempel Gaza får läsa om förintelsen. Det är också fruktansvärt att det finns politiker och präster som förnekar förintelsen.

När jag var på Minnesdagen för förintelsens offer fick vi lyssna till Mietek Grocher som berättade om hans kamp för överlevnad, han har skrivit en bok, boken heter Jag överlevde.
När man hörde honom berätta hur han förlorat både sin mor och far och syskon så kunde man inte hålla tillbaka sina tårar.

Examensarbete.

Som ni har kunnat läsa tidigare så har jag hjälpt två elever med deras examensarbete. De skrev om att arbeta utomlands. De var som en intervju, de ställde frågor om att arbeta på kibbutz och jag besvarade frågorna.

Jag berättar bland annat om hur det är att arbeta på en kibbutz, vad man arbetar med, hur man bor med mera. Vill inte avslöja för mycket.

Det var roligt att hjälpa till, när deras arbete är klart så kommer jag att publicera texten på hemsidan.

I måndags så beställde jag en bok ifrån Hillelförlaget.

Har länge velat läsa Torah, och hellst på svenska eftersom det är enklare att förstå det man läser. Visste att Torah finns på engelska och besökte bibelbutiken för att fråga om de hade Torah på svenska, men tyvärr.

Då ringde jag till det judiska biblioteket för att fråga om de visste vad jag kunde låna, eller köpa Torah på svenska. Den hjälpsamma personen som svarade kopplade mig då till Hillelförlaget, där fick jag ett glädjande besked.

Förlaget hade en bok, chumash, en två språkig chumash som innehåller Moseböckerna, Haftaroten (utdrag ur de historiska böckerna) som man läser under shabbat och helgdagsgudstjänster samt de Fem Megilot - Höga visan, Rut, Klagovisorna, Predikaren och Ester.

Jag ser fram emot att börja läsa boken, och när jag läst den så läser jag den igen och därefter så läser jag den ännu en gång.

Minnesdag över förintelsens offer.

För några minuter sedan så kom jag hem från minnesdagen över förintelsens offer. Jag var där med min vän Daniel.

Denna dag firas världen över varje år den 27 januari. Det var första gången jag var på en minnesdag, men eftersom jag känner så starka band med Israel samt judar världen över så ville jag följa med min vän Daniel.

Under kvällen så fick vi lyssna till vacker musik, höra tal som verkligen berörde. När en överlevande från förintelsen berättade om hur han förlorat sin mor och far, så kände jag en enorm tomhet och blev djupt berörd över hans berättelse.

Det var också en härlig känsla att få vara i en lokal med så många personer som känner precis som jag själv gör. Denna känsla har jag tidigare haft i Israel och på Israel eventet i slutet av förra året. Det är svårt att beskriva med ord, men det är en härlig känsla.

Kvällen avslutades med att alla ställde sig upp och sjöng Israels nationalsång, jag fick rysningar flera gånger under kvällen. Men mest under den avslutande sången, jag vill tacka Daniel som tog mig med till denna tillställning. Kommer absolut att återkomma.